Träsnitt 1834 av Honoré Daumier (Källa: Satirarkivet)
Silicon Valley-giganterna Facebook, Twitter och Google har skaffat sig ett skrämmande precisionsvapen. Det kan liknas vid den nyligen nobelprisade gensaxen. Med absolut precision kan man gå in med censursaxen och klippa bort enskilda artiklar i vilka tidningar som helst i hela världen (nästan).
I praktiken har de sedan flera år ett etablerat monopol på sociala medier, i sökmotorer och över Internet i hela västvärlden och lite till. Genom dessa kanaler informerar och sprider sig alla från de allra största till små medier som steigan.no, FiB/K, och lindelof.nu. Vi är alla beroende av giganterna och deras algoritmer för att nå ut i offentligheten. Blir du nedprioriterad eller stoppad med deras knivskarpa algoritmsax drunknar du och försvinner. De privata giganterna besitter en mediemakt som är utan jämförelse i historien.
Exempel för dagen: Facebook och Twitter har intervenerat i det US-amerikanska presidentvalet och stoppat en artikel om Joe Bidens son Hunter för att mörka hans tvivelaktiga förehavanden i det ukrainska energibolaget Burisma. Eftersom Facebook och Twitter står på Joe Bidens sida han de opererat bort en artikel ur tidningen som New York Post publicerade 14/10 2020, som redogjorde för dessa minst sagt skumma affärer. Andy Stone – Facebooks representant och tidigare kommunikationsoperatör för den demokratiska senatorn Barbara Boxer mm – förklarar att man ”reducerat [artikelns] distribution på plattformen”, vilket i klartext betyder att de mekat med algoritmerna för att försvåra användarnas möjligheter att nå, diskutera och dela artikeln.
Även Twitter ingrep mot nämnda New York Post-artikel. De ”låste” helt enkelt tidningens Twitterkonto under ett par dagar. När NYP dagen efter låsningen publicerade en uppföljning med uppgifter om Hunter Bidens (dåvarande vicepresidentens son) försök att ingå lukrativa avtal med ett kinesiskt energibolag med hjälp av faderns namn, samt om unge Bidens vidlyftiga drogvanor, plockades algoritmsaxen fram även där.
Genom att Silicon Valley-giganterna nu skaffat sig verktyg för att runda länders lagstiftning om yttrande- och tryckfrihet, kan man med fog hävda att demokratin fått en överrock. First Amendment i USA och TF i Sverige till exempel reduceras i praktiken till ogiltiga dokument. Giganterna är nu mäktigare än västvärldens stora och små stater, vilket i realiteten flyttar in demokratin på muséum. Och vinnaren i det amerikanska presidentvalet kan av förloraren med rätta beskyllas för valfusk.
Artikeln inspirerad av Pål Steigans artikel på steigan.no.
Och samtidigt med denna storebror-ser-dig-politik från giganternas sida går föräldrar in på en skola i en förort i Paris och lägger sig i den franska lärarens Samuel Patys historieundervisning. Elever ombeds peka ut läraren som sedan mördas av radikal islamist.
Den svenska regeringen upprepar sitt intet förpliktande mantra att samhället är starkare än terroristerna. ”Vi står alla enade och kommer inte att skrämmas av extremism och terror.” Twitter från PM Sweden den 17 oktober. Dags att tala klartext. Dags att sätta hårt mot hårt. För idag är gängen (ex i Tensta) starkare än det som Damberg et consortes kallar ”samhället”.
Jag ansluter mig till demonstranterna i Paris: Frihet-Jämlikhet-Broderskap-Sekularitet.
Du skriver: ”Med absolut precision kan man [Facebook, Twitter och Google] gå in med censursaxen och klippa bort enskilda artiklar i vilka tidningar som helst i hela världen (nästan)” Detta är fel. Dessa organisationer kan inte ändra eller ta bort delar i vare sig i pappers- eller den den digitala utgåvan av till exempel Ner York Times eller Dagen Nyheter. Vad dessa IT-jättar gör är att styra innehållet på sina plattformar.
Detta är inte censur, som avser statlig förhandsgranskning. Med andra ord sätts varken First Admendment i USA eller TF i Sverige ur spel genom IT-jättarnas agerande. Att dessa bolag spelar en synnerligen reaktionär roll är en annan fråga. En framkomlig väg är att sluta använda Facebook, Twitter och Google.
Dessutom skriver Christian Catomeris, reporter på SVT, och Mahmoud Addas, centerpolitiker från Krokom, att läraren Samuel Paty nog får skylla sig lite själv också. Det är förstås inte rätt att undervisa om yttrandefrihet och visa satiriska bilder.
Vad fan är då yttrandefrihet värd!? Och vem avgör nu vad som får yttras!? Och FiB som har ett helt satirarkiv!?
Arne N!
Du har naturligtvis rätt, men ändå fel. Självklart kan ”giganterna” inte gå in och klippa direkt i originalen. Men de kan styra informatonsflöden via sina monompolkanaler och därmed dränka det de anser opassande. Och ditt råd att bojkotta deras plattformar liknar Don Quichotte eller Sven Duva lite för mycket tycker jag.
Nu har Centerpartiet i Krokom visat god smak och uteslutit Mahmoud Addas. Bra. Men börjar det inte bli ganska många trojaner på höga poster i svenska politiska församlingar? Hamid Zafar (m), Mehmet Kaplan (mp), Omar Mustafa (s), Ebiotsan Aldele – nämndeman i Örebro – (c)…
Det liknar det som kallas ”entrism” som ursprungligen var en beteckning för trotskistisk infiltration inom socialdemokratin.
Är du inte lite pessimistisk nu Knut? Nästan som jag emellanåt är. ”Och ditt råd att bojkotta deras plattformar liknar Don Quichotte eller Sven Duva lite för mycket tycker jag.” Hur var det med den gamle mannen som flyttade berg? Eller den lille gossen David? F ö läste jag ganska nyligen om Sven Dufva:
Nu skulle truppen bryta opp, då blev i fråga ställt,
Om Duva kunde anses klok och tagas med i fält.
Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så:
Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå.
…
Det var ej gott att dröja mer, man sviktade envar.
Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater kvar.
Då lydde alla, när det ljöd: gevär i hand, reträtt!
Sven Duva blott tog miste han och fällde bajonett.
Tillintetgjort fann fienden sitt anfall innan kort,
Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort;
När allt var lugnt, satt Sandels av och kom till stranden ned
Och frågte var den mannen fanns, som stod på bron och stred.
Man viste på Sven Duva då. Han hade kämpat ut,
Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut;
Han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek,
Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek.
…
Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli,
Så talte generalen blott, den visste mer än vi;
Det lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm,
Och höll sig till vad bättre var, hans ädla, tappra barm.
Knut L!
Du verkar inte ha läst vad jag skrev: ”Vad dessa IT-jättar gör är att styra innehållet på sina plattformar.”
Din hänvisning till Don Quichotte och Sven Duva känns som en magsur eftersläng.
Leif S!
I vad kan de av dig uppräknade personerna jämföras med ”trotskister”? Begreppet ”god smak” finner jag synnerligen tveksamt i den här diskussionen. Varje politiskt parti brukar ställa upp ett krav för medlemskap att kandidaten ”delar partiets värderingar”. Om partiet anser att ett sådant fall föreligger är det ju partiets ensak hur man löser detta. Nykomlingar i parlamenten brukar ha flera problem av det här slaget, vilket dels beror på att dessa partier är mindre kända än de gamla etablerade och dels på att de byter linje oftare innan politiken nått en viss stabilitet. Socialdemokrater, Centerpartister och Moderater har ju mer än hundraåriga traditioner och Miljöpartiet har just i dagarna 40 år på nacken varav 38 som riksdagsparti.
Därav kan man sluta att yttrandefriheten inom ett politiskt parti självklart inte är, och inte kan vara, gränslös, utan begränsas av program och stadgar. Så frågor om tycke och smak hör inte riktigt hemma här utan det är fråga om politiska bedömningar. Vad du kallar ”många trojaner på höga poster” går inte att förstå utanför ett politiskt sammanhang och där lämnar du läsaren i sticket. Därav min inledande fråga. Samtidigt måste vi ju inse att det för medlemmar (eller grupper av medlemmar) vara möjligt att föra fram förslag på ändringar av för tillfället gällande program och stadga utan att genast hotas av uteslutning. Annars skulle allt liv avstanna i en organisation.
Dennis Z
Jag tycker nog att mitt användande av ”entrism” är väl valt. Inte för att de av mig uppräknade namnen är trotskister (förstås inte). Men de har gått in i etablerade organisationer med en dold agenda som vill något annat än vad organisationens officiella programförklaring utsäger. Likadant var det ju också med hästen från Troja – en annan täckmantel för infiltration, därför ”trojan”. I skenet av vad som hände med SSU i Malmö, eller vad som händer när s k klanröstning ökar, eller vad som var fallet med de uppräknade personerna, menar jag att infiltration med viss politisk agenda är tydligt. Att jag skrev ”god smak” kan jag ta tillbaka. Ville vara lite ömsint mot Centerpartiet i Jämtland. Men kring själva kvintessensen i mina inlägg vill jag gärna ha fortsatt debatt.
Tack, Leif S! Nu förstår jag hur du menar och vi har kvalitativt olika värderingar om vad som nu sker (i vart fall inom media). När du skriver att ”de har gått in i etablerade organisationer med en dold agenda” frågar jag vad du grundar ett sådant påstående på? Har du några som helst fakta som stöder det du säger? Påståendet att denna ”agenda…vill något annat än vad organisationens officiella programförklaring utsäger” menar jag även behöver beläggas. De exempel du tar upp som ”SSU i Malmö” (ja, vad hände där egentligen?), frågan ”när s k klanröstning” (vad är det?) ökar (gör den?) och ”fallet (vilket då?) med de uppräknade personerna” förefaller mig bara vara någon sorts cirkelbevisning. Eller avspeglar det enbart dina egna fördomar eller, för att uttrycka sig mer eufemistiskt, din egen bild av världen?
Dennis Z,
Jag har gett dig sex exempel (dock stavade jag fel på Ebitsam Aldebe och skrev dessutom att hon var nämndeman i Örebro – Solna ska det vara) på vad jag menar med otillbörlig infiltration. Nu är det nog din tur att ge dina förklaringar vad dessa företeelser står för – om det inte är vad jag menar – påverkan under falsk flagg (entrism). Berätta gärna för mig hur man kan se detta på något annat sätt. Jag hoppas nämligen att jag har fel.
Leif S!
Tack för svar med ripost! Som jag uppfattar det söker du en ”gemensam nämnare” för dina sex exempel (jag antar att det är de fem personer du nämner + SSU-Malmö). Och du finner att det är ”infiltration” för att ändra politiken i en ”annan” organisation. Vore det så kunde din jämförelse med entrism ha en poäng. Men detta förutsätter ju att de infiltrerande också är organiserade med andra, som delar deras övertygelse. Hittills ser inte jag något sådant och har därför ställt en hel del frågor om vilka fakta som grundar ditt källmaterial. Men därav kommer ingenting, varför jag sluter mig till att min bedömning av det här är den riktiga och du lugnt kan låta dina förhoppningar om att du har fel ändra färg till något av en övertygelse.
Men – hur ska man då se på ”dessa företeelser”. Min mening är att de kan ha många och helt olika orsaker. I början av september avslöjade SVTs Uppdrag Granskning ett trepartssamarbete mellan Socialdemokraterna i Sigtuna, byggbolaget PEAB och syrisk-ortodoxa församlingen. Här första delen och här andra delen.
Här finns helt andra förklaringar: Pengar, omsättning och röstfiske, det senare tycker jag ger ett bra exempel på det du benämner ”klanröstning”, fast inte i ett muslimskt utan kristet sammanhang. I det här synnerligen gedigna reportaget redovisas också källorna (av varierande styrka) minutiöst. Men någon ”entrism” kan i vart fall inte jag se någonting av här.
Jag säger inte att du har helt fel, men innan du redovisar dina källor ordentligt, särskilt angående organisation och gemensam politisk målsättning, är jag skeptisk till att det ens skulle föreligga något ”fall” som du påstår!
Dennis Z,
Ja, det är tydligt att vi ser väldigt olika saker. Och om du har rätt (att det INTE förekommer infiltration) så har jag fel. Och jag hoppas vid Gud att det är precis så.
Bäste Leif Str!
Jag påstår inte att det INTE förekommer infiltration. Däremot menar jag att dina exempel inte illustrerar det du påstår, utan att andra förklaringar (korruption t ex) av icke-politisk art är mer tillämpliga och att din jämförelse med ”entrism” därför slår fel. Tack för det klargörande meningsutbytet.
Dennis Z
Tack själv.
Craig Murry ger ger en alldeles utmärkt beskrivning av hur Twitter och Facebook stryper spridningen av hans rapportering av rättegången mot Julian Assange.