Dags för Maciej Zaremba att tränga sig in i den svenska skolan. Det ska bli en serie i många avsnitt. Två har redan gått och trots att jag ägnat så mycket tid och kraft åt att blottlägga eländet slutar jag ändå inte att förundra mig över den soppa som ställts till i den svenska skolan. Läs nu noga.

DN 2011-04-03 Om Kävlinge kommun
DN 2011-04-05 ”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet

Många ur vingården utstötta och bittra skolarbetare odlar idag sina små trädgårdstäppor så långt från skolan som möjligt. En av dessa, vän och kollega sedan tidiga 70-talet, som inte skrivit böcker eller bloggat om sitt yrkesliv som jag, skrev så här idag till mig efter att ha läst Zaremba:

”Underbar läsning!! Läs särskilt det sista stycket innan underrubriken ’Bakvänt …’. Där berörs det riktigt sjuka, det vansinniga, ett synsätt som vi fick betala dyrt för om vi motsatte oss. Vi var barnfientliga, hade fel kunskapssyn, fel helhetssyn etc. etc. om vi opponerade oss, lägre lönepåslag också förstås.

1. Z måste också granska betygskriterierna. Hur de sätts, tolkas, det luddiga innehållet.

2. Z måste också väga in skräpkulturens förödande inflytande på unga människor, ett inflytande som får en flicka eller pojke att anstränga sig endast om det ger i utsikt att kunna bli popstjärna eller programledare i TV3!

3. Det måste också till en analys av det andliga klimat som MÖJLIGGÖR tystnaden, den instängda vreden, den förvirrande terminologin, de allena saliggörande trenderna, de sektliknande omständigheterna, det New Age-liknande filosofiska snömoset, den omedelbara beredskapen till anpassning. Här finna mycket att rota i.

Tänk dig bara att gå in i vilken skola som helst och titta på ’styrdokumenten’; hur de tillkom och hur de inte har haft någon betydelse eftersom de i brist på verkligt innehåll inte har kunnat ha någon betydelse.

Ack ja, svårt att sätta ord på allt. Man skulle nog ta en sak i sänder. Nu skall jag duka av.

Hej!”

En röst från djupet av en besviken skolvärld. Välkommen med fler utrop.


Vinjettfoto: Maciej Zaremba (Wikipedia)

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , ,

Föregående artikelObligatorisk valfrihet
Nästa artikelSkolan splittrar alliansen
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

14 KOMMENTARER

  1. Nu ljuger du, Bo!

    Zaremba skriver lysande och engagerande! Men han är ju inte ”vår man” om du försöker läsa honom som någon sorts ”vänster”-skribent! Och de fakta han visar fram och sammanställer talar sitt eget tydliga språk och resultatet blir ju tämligen ”sensationellt”. Även om det inte är ”journalistiken” utan just VERKLIGHETEN själv som uppträder så!

    Enkvist är också bra, men knappast en ”kiosk-vältare”. Zarembas artiklar borde självklart stått i FiB/K. Ökat upplagan med 500 ex! Enkvist kanske noterat +5, i bästa fall!

  2. Ja, just det. Upplagan! Det var det jag menade med ”sensationsjournalistiskt”. Men insikten om vad som måste göras? Och – inte minst – om vad man inte skall spilla sina krafter på?

  3. Lysande, Bo P!

    Likt gängse ”vänster”-opportunister försöker du bygga en motsättning där frågan står mellan det som säljer och det som läses!

    Därmed visar du att du inte förstått någonting och irrar omkring runt i det svenska medielandskapet utan att förstå var du är eller vart du är på väg!

    För oss som studerade (och försökte begripa) det Marshall McLuhan visade på det (i alla avseenden) revolutionära 1960-talet är dagens utveckling inte så förvånande. Men jag antar att du förlorade greppet samtidigt som du anade att det gamla klassbegreppet kunde bli svårt att hålla fast vid.

    Så fortsätt du att ”spilla krafter” på det ideologiskt rätta! Jag har för länge sedan gett upp hoppet om att du skulle kunna bidra med något i den aktuella kampen för frihet och rättvisa, i Sverige och i världen!

  4. Kul med alla etiketter du klistrar på mig, DZ. Det är som i Piteå-Tidningen, där jag i decennier nu och alltefter som frågorna skiftat fått veta att jag är såväl kommunist som kapitalistfarare, revolutionsfantast som stenåldersreaktionär, Sovjetvän som Sovjethatare, USA-hatare som USA-vän …

    Om du inte passar in det gängse ideologiska klassifikationssystemet, så blir det så.

  5. Du missförstår mig, Bo P! Dina etiketter klistrar du ju på dig själv, min hjälp förutan.

    Att Zaremba skriver för att få många läsare är knappast någon hemlighet, det gäller väl de flesta skribenter. Att detta skulle vara HUVUDSYFTET (eller dominerande) med Zarembas skolartiklar är ett påstående, som du faktiskt har bevisbördan för.

    Och även om så skulle vara; är detta något grundläggande fel om artikeln bygger på det som är SANT OCH INTRESSANT?

    I stället för Zaremba vill du lyfta fram Enkvist. Se dessa båda artiklar (för Z då den första i skolserien)! Menar du på allvar att Enkvists text skulle ha ett MERA ”sant och intressant” innehåll? I så fall tar jag gärna del av dina argument för detta!

  6. Ja vill inte göra för stor affär av det här. De är förstås båda ute i samma goda syfte. Men själv får jag alltså ut mer av Enkvists mindre anekdotiska framställning än av Zarembas mer anekdotiska.

    Jag borde kanske ha använt det ordet-”anekdotisk”- i stället för ”sensationsjournalistisk”. Det är ju det ordet Zaremba själv använder om sin framställningskonst.

  7. Anekdoter brukar sällan accepteras av det akademiska etablissemanget om anekdoterna strider mot gällande akademisk teoribildning. När samma akademiska etablissemang presenterar anekdoter brukar de kalla dem för fallrapporter, vilket ger dessa ”vetenskaplig” prägel.

    Inom medicinen brukar man även tala om evidensbaserad medicin, vilket inte sällan inte är något annat än eminensbaserad medicin, dvs det som professorerna påstår ska gälla för sanning, även om det saknas vetenskaplig evidens för vad som påstås.

    Zarembas olika exempel skildrar hur verkligheten ser ut. Akademiker brukar studera kartbilden utifrån diverse modeller. När den teoretiska kartan inte stämmer med den praktiska verkligheten måste något göras. Problem uppstår när saker visar sig fungera utmärkt bra i praktiken, men inte går att överföra på den akademiskt utformade teorin.

  8. Haha, Bo Persson, du är en av mina gamla lärare 🙂 Så roligt att hitta dig i en tråd som jag googlade fram av ren inspiration efter att ha läst Maciejs artiklar.

    Angående er diskussion: Läser och noterar det faktum att Inger i första hand återger hur finska skolan funkar. För redan omvända kan det förstås också ses som konkreta exempel på lösningar som borde funka bättre än dagens skola. Maciej däremot sysslar väl först och främst med att beskriva problemet. (Dessutom på ett sätt som väcker inlevelse, vilket jag har stor respekt för i de fall där man vill åstadkomma någon förändring).

    Bo, visst behövs konkreta svar på bättre lösningar om man ska förändra. Men kan det inte vara så att Maciejs artiklar behövs för att öka efterfrågan på lösningarna? 🙂 Inte för att sälja lösnummer i första hand alltså.

  9. Ja, du har förstås helt rätt: ”För de redan omvända”. Funderade just på det tidigare idag, när jag varit på biblioteket och läst Zarembas ”trea”.

    Vi har en föreläsningsförening här i Piteå numera. Och förra våren hade vi Gunnar Ohrlander på väg hit upp i ett samarbetsprojekt med LR-lärarna här i sta´n. Men sedan vet du kanske vad som hände. Så kanske skulle vi nu på nytt ta kontakt dem och erbjuda dem Zaremba.

    Inspiration eller inte så befinner du dig nu på en blogg där det diskuteras mycket skola. Blogginnehavaren Knut Lindelöf och jag är dock inte lika överens idag som vi var på 70-, 80- och 90-talen. Men du kan kanske lösa upp den knuten också.

  10. Med ett enda exempel blixtbelyser Zaremba den svenska skolans haveri och hur den gått från kunskapsförmedling till allmän lek och barnförvaring:

    ”År 1989 fanns 1700 lektorer i våra skolor. 200 av dem återstår i dag”

    Frågan är: Vad har de ersatts med?

    Svaret ges både hos Zaremba och i Knut Lindelöfs egen bok (se överst till höger på sidan!), som kom ut i höstas:

    Med hantverkslärare, förskollärare och fritidspedagoger!

    Inget ont om det manuella arbetets lärare, men när lekledarna från dagis får storma in som skolledare går det naturligtvis åt h-e. Och bristande kompetens ersätts med hårda nypor och maktmissbruk, företrädesvis byggda på en allians med de lataste och odugligaste lärarna!

    De har här i Sverige genomfört den kulturrevolution deras inspiratörer i de kinesiska 1960- och 70-talen stoppades från att genomföra. Med tio års fördröjning (pga ”revolutionärernas” härjningar) är nu Kina på väg att inta sin rättmätiga plats i ledningen för världens folk. Möjligen hade krigen i Afghanistan, Irak och Libyen kunnat stoppas om en annan maktbalans hade rått vid ingången till det nya milleniet.

    Även om skadorna i Sverige begränsas till utbildningssystemet kommer det att ta lång tid att reparera dessa. Mycket blod måste också flyta då alla dessa odugliga skolledare ska släpas till stupstocken för att möta sitt öde tillsammans med inkompetenta kommunalpolitiker och slappa riks-d:o.

    FOTNOT: Jag uttrycker mig bildligt!

  11. Samtiden är faktiskt onödig – för att travestera Myrdal/Gustafsson. Det som skett är skändligt och svårbegripligt för att tiden och vi åldrats och perspektiven förskjutits. Men skändligt likaså.

  12. Ja, men finns det inte någon rejäl undersökning av hur det gick till. Visst fanns det en viss flummighet i 68-rörelsen. Särskilt Nils Bejerot reagerade ju mot den. Men det var ju också aktivister från denna som sedan blev de mest hängivna aktivisterna i Kunskapsrörelsen.

    Och den stora frågan är väl hur flera generationer av den politiska klassen från vänster till höger så kunde gripas av detta flummeri. Och mitt svar på den frågan är att om man sätter formen före innehållet – och det var ju flumskolans själva essens – så öppnar det för allsköns ideologier att göra sig breda i skolan och för allsköns ideologer att ta över den eller åtminstone slå sina klor i den.

    Så skall man nog inte heller underskatta palmegenerationens instrumentalisering av hela utbildningsväsendet. Hur häftigt det än lät med spjutspetsar och allt. Den andra sidan av det myntet är ju en direkt oförståelse för skolan som en alldeles egen, särpräglad institution. Henrik Berggren är inne på detta i sin Palmebiografi.

  13. I Kunskapsrörelsen var vi några stycken från vänstern utanför den etablerade arbetarrörelsen. Men vi var inte många. De flesta i denna vänster (även i FiB) tyckte vi var mycket konstiga och stod ideologiskt mycket närmare flummet. Borde skriva om Kunskapsrörelsen.

    Håller också på med Berggrens Palmebiografi. Jag kan mycket väl tänka mig att omvandlingen av hela utbildningssystemet under Palme hade sin betydelse.

    Det är stimulerande att ta del av dina klara och avskalade slutsatser Bo Perssons, tack för dem. Man tvingas alltid fundera.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.