Krigsförbrytaren George W. Bush och Ukrainas president Volodymyr Zelensky skall närvara vid ett evenemang onsdagen den 16 november i George W. Bush Presidential Centre i samarbete med USA:s statligt finansierade normskapande (berättelseformande) verksamhet i Freedom House and National Endowment for Democrazy.

Målet för presentationen sägs vara att ta itu med den helt fiktiva och imaginära oron för att kongressens republikaner inte skall fortsätta att stödja USA:s bemödanden med kriget genom ombud i Ukraina.

CNN rapporterade förra veckan:

”Förre USA-presidenten George W. Bush skall genomföra ett offentligt samtal med Ukrainas president Volodymyr Zelensky nästa vecka med målsättningen att understryka vikten av att USA fortsätter att understödja Ukrainas krigsansträngningar mot Ryssaland.

Evenemanget, som äger rum i Dallas och är öppet för allmänheten, kommer bland annat att ta upp frågan om den tidigare presidentens republikanska partis beredvillighet att fortsätta stödet till Ukraina.

’Ukraina är frontlinjen i kampen för frihet och demokrati. Det är bokstavligen under attack medan vi samtalar och det är ytterst viktigt att Förenta staterna bidrar med hjälp, militärt och på andra sätt för att hjälpa Ukraina att försvara sig självt.’ David Kramer, verkställande direktör för global politik vid George Bush Institute, berättar för CNN: ’President Bush tror att vi skall stå fast samman med Ukraina.’ ”

NYHET: President George W. Bush, Ukrainas president Volodymyr Zelensky, och Taiwans president Tsai Ing-wen deltar i Buchinstitutets evenemang den 16 november för att främja friheten.

För att vara tydlig, det finns absolut ingen verklighetsbaserad orsak att tro att republikanerna kommer att backa tillbaka från ett fullskaligt stöd till att väpna och hjälpa Ukrainas militär. Proxykriget har bara en maktlös minoritet av opposition i partiet och varje förslag om ekonomiskt stöd har antagits med överväldigande stöd från båda partierna. Några ”Make America Great Again”-republikaner har hävdat att det ekonomiska stödet till kriget skulle upphöra om partiet vann mellanårsvalet. Men de ljög: det fanns aldrig minsta chans till att det skulle hända.

Bush, som ni kanske kommer ihåg, skapade rubriker och skrattsalvor tidigare i år med sin freudianska bekännelse då han anklagade Putin för att ha startat ”en helt obefogad och brutal invasion av Irak – jag menar av Ukraina”. Det faktumet att den president – som då inledde en fullskalig markinvasion som destabiliserade hela denna region och ledde till mer än en miljon människors död – med ord lämnar sitt stöd till det amerikanska imperiets nu pågående aggressivt propagerade intervention säger mycket om detta krigs karaktär.

Tillsammans med Bush skall också den ledare delta som är tänkt att bli USA:s ansikte utåt i imperiets nästa krig genom ombud (proxykrig). Tsai Ing-wen från Taiwan.

CNN säger: ”Taiwans president Tsai Ing-wen skall också delta i evenemanget nästa vecka. Det kommer att bli ett inspelat meddelande i vilket hon förväntas understryka att kampen för frihet är en global utmaning”.

Och javisst, varför inte. Om man vill samla stöd för ett proxykrig mot flera makter medan ditt imperium rusar runt och frenetiskt försöker förhindra uppkomsten av en multipolär värld, kan du lika gärna spara tid genom att marknadsföra dem alla på samma biljett.

Förre presidenten George W. Bush: ”Beslutet av en man att starta en helt obefogad och brutal invasion av Irak – jag menar av Ukraina”.

Många som stöder USA:s proxykrig i Ukraina upptäcker nu att Irakkriget var en fruktansvärd katastrof men att kriget i Ukraina inte är det goda kriget. Det är bara det nu pågående kriget.

Västerländsk propaganda menar att folk alltid är emot ”det förra kriget” men inte det krig som just nu pågår. USA:s provocerande och upprätthållande av proxykriget i Ukraina är inte mer etiskt än invasionen av Irak; det ser bara ut att vara det till följd av propagandan.

Det är bara genom den kopiösa mängd propaganda som vår civilisation bombarderas med som detta inte är direkt uppenbart för var och en. I framtiden (förutsatt att vi inte utrotar oss själva innan dess) kommer propagandan att ha rensats tillräckligt från luften för att folk skall se tillbaka med klarhet på år 2022 och förstå att man ljög för dem, ännu en gång.

Det är lätt att vara motståndare till det förra kriget. Det är svårt att motsätta sig de pågående krigen medan propagandamaskinen skyfflar ned dem i halsen på oss. Alla är krigsmotståndare fram till att propagandamaskinen kör igång.


Vinjettbild: 27 november 2003: President George W Bush gjorde ett överraskningsbesök på Baghdad International Airpost. senare på resan höll han ett ”Later in his trip he gave a ”Thanksgiving Day-tal” till de amerikanska trupperna vid ”the Bob Hope dining facility.” (Foto: US Air Force, Reynaldo Ramon)

Länk till originalartikeln

Föregående artikelBlickar från mitt skrivbord
Nästa artikelEn mycket lärorik och trösterik resa

5 KOMMENTARER

  1. Denna publicering är oförskämd. Den säger inget nytt; den säger blott att alla som tycker annorlunda är lättlurade.

    Lättlurade människor finns, men om dem som tycker annorlunda än jag, till exempel Knut L, tänker jag i första hand att de är ärliga, kan tänka, har kunskaper och överblick, men har dragit andra slutsatser än vad jag har.

  2. Jan Arvid G!
    Vem är oförskämd? Redaktören, översättaren, författaren eller alla tre? Jag tycker nog att den som eventuellt känner sig apostroferad av artikeln lite får skylla sig själv. Att den allmänna opinionen p g a ensidiga medier är förda bakom ljuset är något jag skrivit om många gånger, och är allt annat än ensam om. Det finns t o m vetenskapliga studier som pekar åt det hållet. En rapport nyligen med Jan Nygren som en av författarna var intressant i detta sammanhang. Hittar inte länken just nu.

    C Johnstone är hård i sina omdömen och säger vad som kanske sagts förr, men på sitt sätt. Att lyfta fram likheten mellan Irakkriget och Ukrainakriget är ingen dum idé. Det lustiga är här att inte ens Georg W riktigt förmår skilja dem åt.

  3. Jan Arvid G!
    På vilket sätt oförskämt? Jag tycker att den borde mana till eftertanke med vem och vilka man stödjer och på vilka premisser. Och att de slutsatser man drar faktiskt har att göra med vilken information man utsätter sig för och om man väljer att blunda eller lyssna (fastän det bär en emot).

  4. ”Denna publicering är oförskämd. Den säger inget nytt; den säger blott att alla som tycker annorlunda är lättlurade.”

    Låt mig börja med den senare meningen. Det är riktigt att publiceringen inte säger något speciellt nytt, men den är en bra sammanfattning av dels vägen till och dels den nuvarande position som Knut L. (blogginnehavaren) och många med honom intar. Och ur detta kan då Knut L, tror jag, dra slutsatsen att åtminstone väldigt många som ”tycker annorlunda” faktiskt är lättlurade, eller åtminstone lurade. Jag stöter regelbundet på dem, senast idag i cafét på Ljungby lasarett. Men bland dessa ”som tycker annorlunda” finns det naturligtvis också de som av ett eller annat skäl, i större eller mindre grad sluter upp bakom USA:s proxykrig mot Ryssland i Ukraina.

    Av vad jag kan läsa mig till av ett antal internationella möten sedan kriget startades, är det också så att fler och fler länder, såväl i Latinamerika, Afrika, och Asien hyser förståelse för Rysslands position. Förståelsen tycks också öka. En av ingredienserna i denna förståelse rör den skandalösa brist på normalt diplomatiskt beteende som våra västliga ledare visar. Ett exempel bland många. President J Biden kommer cirka 20 minuter för sent till ASEAN-mötet i Kambodja, kallar värdlandet Colombia samt utlovar stöd till de tio ASEAN-länderna på en summa som inte är en tiondel av vad USA kostat på Ukraina i Proxykriget. Från G-20 mötet på Bali kan man hämta ytterligare exempel.

    Så till den första meningen. Nu kan vi också göra ännu en indelning av debattdeltagarna på lindelof.nu. För någon vecka sedan placerades jag i gruppen ”hatarna” och nu inser jag, att jag förmodligen också tillhör gruppen ”de oförskämda”. Den andra gruppen i detta motsatspar blir då naturligtvis ”de hövliga”.

    Kommentaren av Sören Lander är kort och välformulerad.

  5. En liten historisk påminnelse.

    Håller på och läser Phillip Knightleys historia om hur krigen, från Krimkriget 1854–56 till Vietnamkriget har skildrats och blundats för av krigskorrespondenter. Krigets första offer är sanningen där kan man läsa på sidan 191 ”när Chrusjtjev i Los Angeles i september 1959 sade: (Aldrig har våra soldater stått på amerikansk mark, men era soldater stod på rysk mark). Han syftar på perioden 1918–19, som kom som en nyhet för många åhörare.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.