Ryktet vintern 1973-74 att Zhou Enlai förbjudit mig att komma till Kina började jag ta på allvar först då Lars, den extraknäckande SÄPO-rapportören på SMHI, en kväll när jag just börjat analysera den hemisfäriska väderkartan för 12 GMT, kom och satte sig vid mitt bord. Var det sant, som det sagts honom, att Kinas premiärminister Zhou Enlai förbjudit mig att komma till Kina? Lasse var brydd, kanske å SÄPOs vägnar. Varför skulle någon som AP, som sågs som en ”fullblodsmaoist” hamna i onåd i Peking?
Jag förklarade för honom och (därmed SÄPO) att om detta visste jag inget. Vad som hänt, sade jag honom, var att jag i början av 1973 haft en kurs för en grupp läkarstuderande som skulle resa till Kina. Kursboken utgjordes av Tjäna Folket. Kursen var lyckad, vi trivdes ihop och de undrade om inte jag kunde följa med dem? Jo, det hade jag inget emot.
I början verkade det inte vara några problem, men sedan påpekade kineserna på ambassaden att resan enbart gällde svenska läkare. Detta medförde att både jag och ett par amerikanska studenter inte kunde komma med. Det var tråkigt, men jag förstod den kinesiska hållningen. Vad Kinas premiärminister hade med allt detta att göra hade jag ingen aning om och menade att det var en skröna. Lars lät sig nöja med detta, och kanske också SÄPO.
Det hela var dock lite mer invecklat än vad jag berättat för SÄPO-Lasse. Tidigare på året 1973, då jag gått med som sympatisör i KFML(r), hade jag fortfarande tillgång till det bildmaterial om Tibet som jag via SKVf fått ut från ambassaden och som använts i vår kampanj emot utställningen på Tekniska Museet. Dessutom hade jag en refuserad artikel (från Kulturen på Aftonbladet) samt några nya utkast. Varför inte erbjuda KFML(r):s tidskrift Röda Rappet allt detta?
Sagt och gjort. På sensommaren 1973 inflöt ett stort bildreportage med ganska unika bilder i Röda Rappet. Innehållet var inte (r)-vinklat, utan ungefär som om jag skulle ha skrivit det för Aftonbladet eller SKVf:s Kina-Rapport. Men på SKVf blev ändå upprördheten stor. Eftersom bilderna hade kommit från kineserna kunde man få intrycket av att det kinesiska kommunistpartiet (KKP) börjat lätta på sin hittills avvisande politik emot KFML(r).
Hursomhelst, jag återlämnade bilderna till kineserna på ambassaden som tog emot dem vänligt och inte gjorde mig några förebråelser. Det innebar ju inte att de inte insåg de politiska komplikationerna, men de var ju diplomater. Och min artikel hade de ingen anledning att tycka illa om.
Därmed kunde saken ha varit utagerad, men så var det ju också det där med läkargruppen. Det fanns ju en möjlighet att kineserna på ambassaden av ren hygglighet skulle se mellan fingrarna med att jag inte var läkare och låta mig komma till Kina.
Jag var visserligen inte medlem av KFML(r), men efter ett besök i Kina hade jag givetvis kunnat publicerat mig i (r)-arnas press och det hade ju inte varit svårt för redaktionen att, utan att direkt ljuga, få det att se ut som om goda politiska relationer rådde mellan KFML(r) och KKP. Så SKP:s partiledning hade orsak att vara oroade.
I Lars-Åke Augustsons och Stig Hanséns bok ”De svenska maoisterna” kan man läsa på sidan 102 hur en delegation från SKP bestående av partiledaren Gunnar Bylin, Roland Pettersson, Bodil Högrelius och Klas Borell besökte Peking senhösten 1973. Man träffade den åldrade Mao Tsetung ”som hastigast” men satt ”en hel dag” med Zhou Enlai. Diskussionen hade bland annat rört den just utbrutna oljekrisen och de verkningar den skulle komma att få. Det var uppenbarligen under dessa samtal med Zhou Enlai som min obetydliga person kommit upp. Att SKP-ledningen alls tagit upp denna sak kan ha berott på att de inte var helt säkra på inställningen hos kineserna på Stockholmsambassaden.
Ty, när jag nu går igenom mina dagböcker och anteckningar från dessa år visar det sig att mina personliga kontakter med kineserna hade varit mer omfattande än jag kommit ihåg. Redan på SKVf:s Stockholmsårsmöte i februari 1972 hade jag kommit i snack med svensktalande kineser från ambassaden, sedan också på SKVf:s kongress två månader senare och vidare i juni vid Miljökonferensen. Till det kom middagen med Jan Myrdal och Han Suyin, de kinesiska meteorologerna och hydrologerna några månader senare samt ett par besök på ambassaden med läkargruppen …
Jag hade alltså varit en trägen gäst på ambassaden (och det måste finnas många bilder av mig i SÄPO:s arkiv!)
Hursomhelst, jag är en snäll och väluppfostrad person (även om Jan Myrdal enligt min dagbok upprörd anklagat mig för motsatsen 31 mars 1973). Så kanske var bedömningen på ambassaden att ”visst kunde vi släppa in Anders i Kina”. Detta kan ha varit orsaken till att SKP-delegationen tog upp denna sak med Zhou Enlai, som nu lovade att se till att SKP skulle få som de ville.
Zhou Enlai handlade helt korrekt. Varje land har suverän rätt att bestämma vilka personer de vill släppa in i landet och om nu Kinas bästa vänner i Sverige skulle få problem om AP kom in, så var det orsak nog att stoppa honom. Den Stora Tabben var att detta blev allmänt känt i Stockholm!
Jag tror inte att någon i SKP-delegationen läckte utåt, men att någon mindre uppsatt och å huvudets vägnar mindre rustad partimedlem inte kunde motstå frestelsen att göra politik av Zhou Enlais utfästelse och därför trumpetade ut: ”Kinas ledare stoppar (r)-are från inresa!”
Att jag vid årsskiftet 1973-74 stod på absoluta botten på SKP:arnas (och Jan Myrdals) popularitetslista var paradoxalt nog orsaken till att jag blev betrodd medlem och medarbetare i FiB/K, Clarté, frilansande journalist på Gnistans utrikesavdelning, författare och styrelsemedlem i Ordfront samt, icke minst, god vän med Jan Myrdal och Gun Kessle.
Men det hela fick sin start i Göteborg. Från KFML(r):s högkvarter kom det i januari 1974 ukaser om att politiken man fört varit felaktig och måste omprövas.
Länkar till övriga avsnitt: Kap I, Kap II, Kap III, Kap IV, Kap V, Kap VI, Kap VII, Kap VIII, Kap IX, Kap X
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Anders Persson, Jan Myrdal, Zhou Enlai, KFML(r), Mao Tsetung, SKP, Bodil Högrelius, Gun Kessle, Gunnar Bylin, Han Suyin, Klas Borell, Lars-Åke Augustson, Roland Pettersson, Stig Hansén
