En demonstrant svänger den palestisnka flaggan på Fredsplatsen inför ICJ:s dom 26 januari 2024 (Remko de Waal/ANP/AFP)
Trots nästan 58.000 dödade människor, varav minst 18.000 barn… Trots exempellös ödeläggelse av bostadshus, skolor, sjukhus, el- och vattenförsörjning, avlopp, vägar och annan infrastruktur… Trots tortyr och avrättning av läkare, sjukvårdspersonal och räddningsarbetare – och sjuka och skadade utdrivna till dödsmarscher… Trots medvetet framkallande av svält bland 2 miljoner inspärrade människor, och mord på över 500 hungrande i brödköer… Trots detta anser sig vår regering inte kunna avgöra om det här rör sig om ett folkmord eller inte – och att sådant måste avgöras av domstol. Något som kan ta flera år. Men hur är det med detta?
Enligt FN:s Folkmordskonvention (undertecknad av Sverige 9 maj 1952) förstås begreppet folkmord, enligt artikel II, gärningar…
”i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen:
a) att döda medlemmar av gruppen
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada
c) att uppsåtligen påtvinga gruppens levnadsvillkor som äro avsedda att medföra dess undergång helt eller delvis…”
Allt detta stämmer väl in på det som Israel i nuläget utsätter palestinierna för. Det behöver man inte vara jurist för att konstatera. Enligt den israeliska ledningen är palestinierna ”mänskliga djur”, och ”ingen i Gaza är oskyldig”. En plan framlagd av ministern Bezalel Smotrich – ironiskt nog kallad en ”Slutlig lösning” – beskriver hur palestinierna, både i Gaza och på det ockuperade Västbanken, skall ställas inför valen att ”frivilligt” flytta (alltså fördrivas), inhysas i särskilda reservat eller ”hanteras” av säkerhetsstyrkorna (alltså avlivas). En plan för förintelse av palestinierna som folk och eliminering av den palestinska staten.
På initiativ av Sydafrika, med stöd av 14 andra länder, har FN:s högsta juridiska instans – den Internationella Domstolen (ICJ) i Haag – inlett en utredning av Israel för just folkmord. Flera israeliska ledare är efterlysta av den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) för misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten. ICJ har vidare förklarat den israeliska ockupationen av Palestina som i sin helhet olaglig och något som snarast måste avslutas – och FN:s generalförsamling har preciserat den tidpunkten till senast i september i år!
Trots att alla stater är skyldiga att inte bidra till Israels politik har den svenska regeringen valt att inte uttala några fördömanden av den israeliska folkmordspolitiken, inte införa några sanktioner eller andra åtgärder och istället fortsätta vapensamarbete med ockupationsmakten och, som enda land i EU, bojkotta FN-organet UNRWA – som är den enda effektiva administratören. Man bidrar alltså till både de militära övergreppen och att förvärra den rådande svältkatastrofen.
Därmed gör sig Sverige medskyldigt till det pågående folkmordet enligt Folkmordskonventionens artikel III, som innefattar:
a) folkmord
b) stämpling till folkmord
c) omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord
d) försök till folkmord
Något som kan sammanfattas under rubriken ”complicity to genocide”, att underlätta och medverka i folkmord. Sverige, dess regering, media och ett majoritetssamhälle som inte protesterar, väljer att göra sig till en del av problemet istället för en del av lösningen. Något som, när alltihop en gång är över, kan delta i ett straffrättsligt förfarande inför FN:s juridiska system. Och vi kan knappast hävda att vi ”ingenting visste”.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Svt-text av 28/6 nämner enligt en källa att 83.000 har dött i Gaza till följd av kriget, varav 10.000 till följd av sjukdom och svält och resten till följd av våld. Israeliska soldater bekänner att de fått order att skjuta skarpt mot matköer för att skingra folk. Den yta som finns kvar att vistas på är ungefär 30m2 /person. I tältlägren kan det finnas en toalett på 100 personer, i en del läger ingen alls…
Vår sorg är oändlig. Vi som demonstrerar varje lördag! Vad mer kan vi göra!
Ett ansvar som vilar tungt på den västerländska självgodhetens ok.
Vi ser en förlängning av det koloniala arvet som förvisso tar sig uttryck i andra formar, men med samma moraliska verkan i grymhetens tecken på den graderade skalan om människovärdet.
Cirka 80 år har just passerat sedan andra världskriget slutade och ur askan från detta grymma krig bildades Staten Israel. Så startade ett annat krig som ingen har något svar på hur detta skall sluta.
En tvåstatslösning säger dom medansvariga talespersonerna från västvärlden. Vem tror på detta inom nära framtid och då inte minst med tanke på dom djupa sår som sätter sig i minnet hos alla drabbade. Och då inte minst när det gäller barnen vars viktiga unga år präglar deras bild på vad människan är i stånd att göra mot sin nästa.
Hej Redaktören!
Ersätt gärna mitt sista stycke med följande./ Olle P
En tvåstatslösning säger talespersonerna från västvärlden som äger ett historiskt ansvar . Vem tror på detta inom nära framtid och då inte minst med tanke på dom djupa spår som sätter sig i minnet hos alla drabbade. Och då inte minst när det gäller barnen vars viktiga unga år präglar deras bild på vad människan är i stånd att göra mot sin nästa.
Jag har fått mig ett SOS från Maj Weschelsman. Hennes film ”Sanna från Nablus” vill inte SVT sända, trots det som sker i Gaza och Palestina – ett folkmord. Filmen speglar en mor och hennes barn i Sverige och hur modern kämpar med sig själv i sorgen över släktingar som dödas i realtid i Gaza, och hur Sanna försöker hålla distans för att få dagarna att rulla på med allt vad en familj angår – långt ifrån dödskampen. SVT brukar sända Majs filmer (det är ju inget krav) och hur många gör filmer med angelägenhetsgrad som Maj med filmen ”Sanna från Nablus”. Jag har vidarebefordrat en namninsamling till SVT att sända filmen och att åtminstone motivera varför filmen inte duger för SVT i denna sorgliga tid!
För något år sedan utförde Aaron Bushnell, 25 år, en protest utanför den israeliska ambassaden i Washington. Hans budskap var:
”Jag kommer att utföra en extrem protesthandling, men jämfört med vad människor har upplevt i Palestina i händerna på sina kolonisatörer, är det inte alls extremt. Det här är vad vår styrande klass har beslutat ska vara normalt”
Sedan tänder han eld på sig själv.
Vår egen styrande klass delar beslutet om normalitet i folkmordsprojektet. Jag saknar Sten Andersson, sossarnas gamle partisekreterare. På en fråga om bosättarnas framfart på ockuperad mark blev svaret: ”Det här är något som krupit upp ur underjorden.”