När jag just fyllt elva 1955, fick jag följa med min pappa Valdemar, på en cykelsemester i Vilhelmina fjällvärld. Vi hade åkt buss från Örnsköldsvik till Vilhelmina, där vi någonstans invid kyrkan slog upp vårt tält på höger sida om vägen. Man kunde se Västerbottensfjällen i ljusblått långt borta i nordväst. Farsan tog mig till…
Efter ett besök hos sin mamma Jenny som vistas på sjukhem skriver Sara Lidman i dagboken: ”Som arbetsmänniska upplever Jenny alienationen på sjukhemmet, om maten säger hon: ’Den har ju kommit till utan att jag har någon ansträngning i den… så den är ju utan mening.’ ” Naturligtvis var mamma Jenny alltför sträng mot sig…
Pandemier, eller farsoter som det hette förr, har grasserat många gånger genom historien, det vet vi. Att digerdöden spreds med loppor på svartråttor via handelsfartyg vet vi idag, men inte människor på den tiden. Att ”spanskan” kom till Europa med amerikanska soldater vet vi också. Att över huvud taget spridningen av smittor (patogener) sker i…
Statsministern talar till oss. Det finns ingen anledning att i denna situation inte ställa in sig i ledet och följa hans och myndigheternas rekommendationer. Jag sitter hemma och tänker inte – annat än i absolut nödläge – gå till affären och handla det som jag måste ha för mitt dagliga ensamliv. Jag är ju både…
Jag frågade vår medarbetare Jan Arvid Götesson, som är bosatt i Canberra, om det aktuella brandläget och fick följande illustrativa karta. Bor man i Canberra är man 6–7 mil från närmaste brandområde. Men lågorna smyger nu intill Sydneys förorter, som det ser ut på kartan. J A Götesson skickade ännu en spridningskarta (nedan) och säger…
När vi bodde i England kunde jag ibland skryta med att ha klippt gräsmattan på julafton. Tillbaka i Sverige kan jag ibland skryta med att ha plockat fin-fin matsvamp på Juldagen. Som alla vet gäller det att hitta den första svampen för att kunna kalibrera ögat att urskilja dem från allt brunt, gulbrunt och gult…
För två år sedan skrev jag om En gammal passion. Det var efter att ha varit i Ljungdalen där min framlidna hustru har sina rötter. Huset där hennes mormor föddes tronar fortfarande lika majestätiskt på Liden. Min fascination är orubbad. Jag dras till detta slott av sten, trä, och mästerligt hantverk, särskilt när jag är ensam och ingen stör mig.
Rubrikens fråga ska jag inte försöka svara på, jag ska bara försöka resonera lugnt och sakligt. Jag ska också fundera lite omkring vad jag läst och lyssnat till om olika ståndpunkter i frågan om klimatet och försöka komma till slutet av denna artikel utan att riskera att stämplas som varken klimatskeptiker/-förnekare eller klimataktivist.
När nu allt fler talar om fördelen med att åka tåg kan det vara dags att berätta om en verklig tågentusiast. Professor Richard Ekblom, född 1874 i Ekeby, Skaraborgs län. Professor i slaviska språk i Uppsala mellan 1921 och 1939. Efter ett långt liv med många innehållsrika tågresor avled han år 1959.
På förmiddagen den 27 juni sattes urnan med askan av Barbro ner i graven vid Vaksala kyrka i Uppsala. Det är en vacker plats intill den gamla kyrkomuren där man kan sätta blommor i den lilla jordrutan framför gravvården – som jag tillverkade av en gammal planka från Vagnmakartorpet i Uppskedika.
Någon gång på 1960-talet hade min vän Christer köpt en tvåmans faltkajak, en Klepper Aerius 2, och vi gav oss ut på en långtur i Stockholms skärgård. Vi startade från Christers föräldrars sommarstuga i en vik innanför Furusund dit vi kom med kanoten instuvad i bilens bagageutrymme.
