personligt

Skriverier om det mer personliga, dock ej det privata.

Ett märkligt bygge

Sveriges förste och hittills ende kommunförfattare, Magnus Utvik, har tillsammans med litteraturutvecklaren Peter Björkman initierat ett märkligt bygge i Strängnäs kommun. En kommunantologi där 130 skribenter fyllt 460 boksidor med sina egna texter. För många av de skrivande är detta första gången de fått se en egen text publicerad i en bok. Detta är slutpunkten, eller skall vi hellre säga första stationsuppehållet, i ett projekt som startade hösten 2018 med målsättningen att uppmuntra kommunens invånare till skrivande under parollen ”Skriv om ditt eget liv”.

Mitt vinterkrig med finlandssvenskarna (2)

En insändare av en fil. mag. Gudrun Steinbock i Hufvudstadbladet den 13 oktober 1979 provocerade mig att komma med ett motinlägg. Den kom att bära den provokativa rubriken “Finlandssvenskarnas sak är inte vår!”. Jag påminde först om varför jag tog till orda: “Gudrun Steinbock menar att finlandssvenskar…

Alexandra Pascalidou borde ha hållit truten (näbben)

Ett lätt förfluget tweet från Alexandra Pacalidou har renderat i en polisanmälan för “hets mot folkgrupp”, alltså folkgruppen “blonda blåögda svenska män”. Visst, jag kan tycka att slängen om kön, hår- och ögonfärg är onödig. Men man häpnar samtidigt över den indignation som väller fram mot AP i den efterföljande tråden. Hon får förstås mycket stöd från vänner, men extremt korkade påslag från sina fiender, som nogsamt och rutinerat undviker att poängtera AP:s sydeuropeiska ursprung…

Morfars morfar var en riktig rumlare

Jag skrev 2012 om mina förfäder i Telemark i södra Norge. Jag hade då just fått kontakt med en släktforskande avlägsen släkting i Kalifornien, också med rötter i samma familj Hessler i Telemark som jag. Vad som intresserade oss båda var min morfars mors äventyrlige far, Nils Julius Hessler, son till en framstående skomakare i den lilla staden Porsgrunn. Jag kommer fortsättningsvis att kalla honom Julius.

Är politik främst en fråga om värdegrund?

Nej, att politik bara rör sig om värderingar eller värdegrunden – stämmer inte. Visst förkommer mycket löst grundat tyckande hit och dit i moralfrågor, men nog har politiken en djupare dimension. I en demokrati är ju politiken främst ett redskap för sämre ekonomiskt lottade att flytta fram sina positioner på överhetens bekostnad. Alltså att säkra en större del av kakan åt sig och sina klass-systrar och bröder. Det här blir allt svårare att urskilja i dagens politiska rävspel…

Ordföranden som försvann

Jag har sedan 40 år varit prenumerant på tidningen Proletären. Tidningen är organ för Kommunistiska partiet. Tidningen är bra ibland och dålig emellanåt, alltså varierande kvalitet. Men det är inte tidningen jag upprörs över, det är vart partiets ordförande Robert Mattiasson tagit vägen.

Min barndoms jordbruksland

När jag var liten åkte vi om somrarna upp till Ångermanland där min far vuxit upp. Först bodde min två år äldre syster och jag några år hos vår faster Greta i Moliden där hon arbetade på kontoret för Norrlands yllefabrik. Vi fick då göra några korta besök på släktgården i Flärke på vägen mot Bredbyn och Mellansel.

“Jag har i alla fall åstadkommit en del”

Har länge tänkt att besöka Jan Myrdal-biblioteket. Kontaktade därför Jan Myrdal för ett par veckor sedan och frågade om han var på plats måndagen den 26 augusti, då jag skulle passera Varberg på väg mellan Göteborg och Skåne. Försökte också ringa. Men något svar kom inte, så den 25:e hade jag nästan givit upp.

“Deng Xiaoping visste ju inget om fackföreningar”

Detta är andra artikeln om Roland Pettersson, typografen och byggnadsarbetaren från Norrköping. Den behandlar hur han under några år som partiledare för det lilla SKP pratade bordtennis med Zhou Enlai, träffade både Hua Guofeng och Deng Xiaoping, samt till sist var med och räddade Kolmårdens vårdcentral…

“Är man inte humanist, kan man inte vara kommunist”

På Eniro finns 788 Roland Pettersson. I Östhammars kommun finns två, en i Östhammars tätort och en i Gimo. I vissa avseeneden är Roland P här i Östhammar mycket ovanlig, det vågar jag påstå. Han är 87 idag (född 1932), opererad tre gånger för cancer och hans jämngamla fru Marianne och han har nyligen tvingats flytta från Norrköping – där de båda är födda och där de båda har bott hela sitt liv – till Östhammar. Norrköping kunde nämligen inte ordna en dräglig bostad åt dem. Marianne är rörelsehindrad idag.

Snart ryker också skolplikten

Skolplikten är nu ifrågasatt, tyvärr med goda argument. Patrik Engellau på den antiglobalistiska bloggen (eller vad man nu ska kalla den), Det goda samhället, funderar över om inte en avskaffad skolplikt skulle kunna lösa skolans problem…