personligt

Skriverier om det mer personliga, dock ej det privata.

Spaning: Nej, könsroller är inte en social konstruktion

Kön sägs vara ”socialt konstruerat“. Mitt intryck blev väl, “isåfall är det nog en jävligt, stadig betongkonstruktion”?

Har levt nu i 77 år, varav 50 under feministisk politik – d v s en tydlig, radikal ideologi för jämställdhet (genomsyrar media, universitet, skolundervisning). Men inte mycket har ändrats i intresseprofiler sen min barndom – trots all denna indoktrinering?

Nu startar nyhögern sin egen tankesmedia

En ny tankesmedja, Hereditas, förbereds nu på initiativ av SD:s ideologiske komet Mattias Karlsson. Den gamla nyliberala borgerligheten trängs allt mer undan av denna nya expansiva nationellt sinnade höger. Många ser säkert tecknen i skyn som att USA/EU/Nato är på väg att tappa inflytandet i världen och andra krafter inom överskådlig tid kommer att ta över. Liberalismen har uppenbarligen tappat sin fräschör…

Vad var det vi sa?

Nu säger Jimmie Åkesson att det “känns inte längre som Sverige”. Och han fortsätter: “Man vill slå sönder det som håller oss samman, som binder ihop oss till en nation.” Och så tar han upp Vilhelm Mobergs berömda proklamation från 1941; Svensk strävan.
– Svensk strävan Sverigevänner, det är strävan mot trygghet och gemenskap.

Direktrapport om konstdramat i San Francisco

Kaliforniens guvernör, Gavin Newsom, signerade i dagarna en lag som förbjuder frisyrdiskriminering, “hair style discrimination”, den första sådana lagen i USA. Däremot tycks Kalifornien och 19 andra delstater sakna en lag som förbjuder slaveri. Jag uppmanas på nätet att underteckna en petition som förbjuder slaveri. “Slaveri” är alltså tillåtet som straff för kriminella…

Tåget går, professorn!

När nu allt fler talar om fördelen med att åka tåg kan det vara dags att berätta om en verklig tågentusiast. Professor Richard Ekblom, född 1874 i Ekeby, Skaraborgs län. Professor i slaviska språk i Uppsala mellan 1921 och 1939. Efter ett långt liv med många innehållsrika tågresor avled han år 1959.

Vid graven – livet går nu vidare

På förmiddagen den 27 juni sattes urnan med askan av Barbro ner i graven vid Vaksala kyrka i Uppsala. Det är en vacker plats intill den gamla kyrkomuren där man kan sätta blommor i den lilla jordrutan framför gravvården – som jag tillverkade av en gammal planka från Vagnmakartorpet i Uppskedika.

Varför arbetar jag i blogosfären?

Internet med sina så kallade sociala medier har öppnat en helt ny offentlighet för oss alla, som ger oöverblickbara möjligheter och förändrar i grunden villkoren för demokratin (yttrandefriheten). Den gamla offentligheten (tidningar, radio och TV) skakas i grunden. För att behålla sina läsare/lyssnare/tittare måste den förhålla sig till den nya och gör det på olika vis så gott de förmår. Men hittills har den lyckats ganska dåligt. Den nya offentligheten avancerar hela tiden och kapar åt sig allt mer, även av samhällsdebatten.

Folkrörelserna har av myndigheterna förvandlats till “civilsamhället”

Staten delar årligen ut 14 miljarder till folkrörelser (det fria föreningslivet) – som man sa för ett par år sedan. Utöver det kom presstödet och partistödet och en mängd andra stödformer till “kultur”. Allt det här för att – som man sa – stärka mångfald, den fria åsiktsbildningen, alltså att stärka folkrörelserna – som i ett århundrade utgjort demokratins själva mylla…

Handjagare mot oljeransonering?

På bilden syns min senaste dyrgrip, en handdriven gräsklippare. Bland nyheterna i går läste jag att Trump nu hotar att bomba den petrokemiska industrin i Iran. Kanske blir det oljeransonering, så jag åkte till Jula i Norrtälje och köpte en ”handjagare”. Det växer i gräsmattorna så det knakar här på landet, så…

Några personliga reflektioner om Jan Myrdal och hans författarskap

Många av er läsare här på bloggen har säkert läst åtskilligt om Jan Myrdals senaste (sista?) bok Ett andra anstånd, så jag ska inte ge mig på en recension. Istället ska jag med boken och de efterföljande diskussionerna som utgångspunkt ge lite personliga reflektioner på Jan Myrdal och hans författarskap…

Vart tog “Myrdalsoffan” vägen?

Det var hösten 1966, när jag, som nyanländ från Göteborg, bekantade mig med Kårhuset vid Holländargatan i Stockholm. Då blev jag också förevisad “Myrdalssoffan”. Jag minns den som en ganska vanlig, men ovanligt stor soffa i någon obestämd färg…