EU:s och Sveriges svindlande affärer

Svensk vapenexport ”bör inte ske till länder som befinner sig i väpnad konflikt, är inblandade i internationella konflikter som kan leda till väpnad konflikt eller har inre väpnade oroligheter.” ”Bör” är här nyckelordet. Inget förbud alltså. Dessa formuleringar är till för att slå blå dunster i ögonen på godtrogna svenska medborgare, att vi fortfarande är ett fredsfrämjande land.

Lagen säger dock något helt annat, nämligen att export kan ske om tillstånd ges av den så kallade Inspektionen för strategiska produkter (ISP). I bedömningen vägs försvars- och säkerhetspolitiska skäl mot utrikespolitiska hinder in.

100–150 Jas Gripen E till Ukraina

Och då förstår vi att export av Jas Gripen E till Ukraina närmast ska ses som en utrikes-, försvars- och säkerhetspolitisk nödvändighet. Vi har ju fått lära oss att Sverige försvaras bäst mot Ryssland i Ukraina. Det ska också ses som en kraftfull signal om att i Sverige är vi beredda att gå i krig mot Ryssland! – alltså den så viktiga ”avskräckningen”.

Det betyder också att Sverige (och Nato) väljer att se kriget mot Ryssland (i Ukraina) som ett projekt på mycket lång sikt. De säger att de aldrig kommer att ge upp! De har inga som helst perspektiv på fred – såvida inte Ryssland ger upp förstås. De ser kriget som oundvikligt nu och i framtiden.

I detta sammanhang ska spektaklet i Linköping med Kristersson, Jonson, Stenegard och Zelenskyj uppfattas. Med pukor och trumpeter proklameras ”A Letter of Intent” (a document that outlines the preliminary, often non-binding, understanding between two or more parties before a formal agreement is finalized – alltså en icke bindande avsiktsförklaring) om att sälja upp till 100–150 Gripen E till Ukraina. Ett enda plan kostar uppskattningsvis 800 miljoner Skr, nästan en miljard. 100 stycken skulle gå på fantastiska 80 miljarder Skr. Klirr i kassan för Saab – är bara förnamnet.

Nå, Alla med ett uns av tankeklarhet inser att det hela aldrig kommer att bli verklighet. Det är alltså blott ett propaganda- och reklamjippo i nära samarbete mellan EU, Saab (Wallenberg) och svenska regeringen.

Det helt nya stridsflygplanet Jas Gripen E finns ännu endast i ett (1) enda exemplar, som under pompa och ståt levererades till Försvarsmakten den 20 oktober i år. Ytterligare 60 st ska levereras fram till 2030. Oräknat inflation och andra kommande kostandsökningar blir kostaden ca 48 miljarder, vilket är budgeterat och alltså kommer att belasta svenska skattebetalare genom ökade ränteutgifter på statsskulden och inskränkt välfärd.

Ett par dagar efter leveransen av det enda ännu existerande Gripen E spelas spektaklet i Linköping med Zelenskyj, Kristersson, Jonson, Stenegaard och Försvarsmaktens musikkår upp.

Hur är nu detta möjligt?

Varför detta plötsliga utspel? Låt oss spekulera. Alla förstår vid det här laget att USA militärt kommer att dra sig tillbaka från Europa. Framöver måste Europa klara sig själv, inte minst i det kommande kriget med Ryssland, vilket faktiskt redan pågått i över tre år i Ukraina (eller i 11 år om man räknar från Maidankuppen). USA:s alla stridsflygkrafter kommer de framöver att behöva i sin kommande kraftmätningen med Kina. Väst planerar alltså för två stora krig nu.

Det här öppnar oanade möjligheter för Saab och därmed för Sverige, som är det enda landet i Europa som har ett avancerat stridsflygplan färdigutvecklat, dock ej ännu produktion.

Det finns ännu ett europeiskt stridsflygprojekt, det så kallade Eurofighter, som är ett samarbete mellan Tyskland, Storbritannien, Italien och Spanien. Men det ligger långt efter Saab och har inga utsikter att kunna bli en konkurrent inom överskådlig tid.

Men som jag skrev, alla med ett uns av tankeklarhet inser att projektet aldrig kommer att bli verklighet. Hur kan jag så säga det med så stor säkerhet?

Jo, först och främst för att Ryssland redan vunnit kriget i Ukraina. Ju längre Ukraina och dess europeiska supportrar vägrar inse att slaget är förlorat, desto mer ekonomiskt och industriellt utmattade kommer Europa att bli, och en desto mindre del av Ukraina kommer att kunna samla ihop sig till en fungerande självständig statsbildning efter kriget. Ukrainas europeiska supportrar (inklusive Sverige) bidrar alltså till att omöjliggöra Ukrainas överlevnad som självständig stat.

Kristersson och hans entourage vet dessutom att Ukraina inte har ett enda korvöre i den egna kassan. Allt Ukraina disponerar blir mer och mer en belastning på Europas ekonomier.

De frysta ryska tillgångarna

Vad man tänker sig ska rädda situationen är de ryska frysta tillgångarna i europeiska banker. Dem anser man sig ha moralisk och juridisk rätt att lägga vantarna på, som ett förskott på ett kommande ryskt krigsskadestånd. EU-kommissionen har redan föreslagit att man ska låna ut 140 miljarder Euro till Ukraina med de frysta ryska tillgångarna som säkerhet. 140 miljarder Euro är ca 1.540 miljarder Skr. Med ett sådant lån skulle Ukraina lätt kunna köpa 150 Jas Gripen E, vilket skulle bli storbingo för Saab och många nya jobb i Linköping. Längre än så tänker man inte, får då blir det krångligt.

Att en sådan ekonoisk manöver vore ren stöld och att det skulle göra att världen utanför denna lilla EU-krets förlorar förtroendet för Europas (Västvärldens) finansiella system och dra hem alla sina tillgångar från europeiska banker med oöverskådliga konsekvenser för internationell handel – även för Saab och Sverige – vill man helst inte tala om.

Sveriges med sitt eget lilla MIC* kommer med detta att vara med och dela på stöldbytet. Man anser sig ha moralisk rätt därtill, men är helt blind för konsekvenserna.

Du skall icke stjäla, ej heller ta del av andras stöldgods. Då blir du en hälare. Det är t o m ett av tio Guds bud samt en grundbult i alla legala system. En miljonär som misshandlar en person ska dömas till ett straff enligt lagen. Hen kan dock inte berövas sina tillgångar.

EU närmar sig sammanbrottet…

Europa är redan mycket illa ute och fortsätter oförtrutet allt längre ut på plankan. Man har mycket lite att sätta emot USA, Ryssland och Kina. Man är på väg att isolera sig och förvandla sig till en utkantsprovins utan tillgång till det mest grundläggande för industrialiserade välfärdssamhällen. Man har brist på egna energitillgångar, livsmedel, och en mängd andra strategiska råvaror, som till stor del finns till rimliga priser och i stor mängd i Kina och Ryssland. USA behöver sin egen energi, så den blir dyrköpt för Europa.

En allt större andel av världshandeln med dessa strategiska produkter går på kinesiska fartyg. Om t ex Kina och Ryssland skulle upphöra att leverera sina varor till västerländska hamnar skulle Västvärlden sitta där med sina ”demokratiska värderingar”, som trots allt inte går att äta, och se sin högstående kultur sakta rasa samman och allt mer likna Forum Romanum.

Hur länge ska detta vansinne kunna pågå? Det har jag frågat många gånger de senaste tre åren, men kan inte låta bli att fråga det igen. Jag blir allt mer förundrad över våra ledande politikers tillkämpade övertygelse om att de kan vinna kriget mot Ryssland, att de är beredda att ta de enorma risker som dessa gigantiska militära satsningar och svindlande affärer innebär för hela vår tillvaro. Men de känner sig väl i gott sällskap när de träffar sina europeiska systrar och bröder på sina frekventa toppmöten, kindpussas och dunkar varandra i ryggen.

… men ångar vidare som om…

Just nu (23 oktober) pågår ett möte med Europeiska rådet (EU:s stats- och regeringschefer). De har åter beslutat att stötta Ukraina ”as long as long as necesarry and whatever it takes”, som rådets ordförande António Costa uttryckte det på en presskonferens mitt på dagen idag. Men mötet var inte slut då. Det fortsatte senare och har då inte kunnat enas om att konfiskera de ryska tillgångarna. Enighet krävs!

Belgiens premiärminister Bart De Wever sätter sig på tvären och verkar mycket bestämd om att alla juridiska omständigheter runt en sådan åtgärd måste klargöras, vilket kommer att bli svårt. De flesta ryska tillgångarna finns i företaget Euroclear i Belgien (ett företag i för finansiella tjänster), och han är rädd för att Belgien ska drabbas av den värsta smällen om något gå snett.

Snart är det inte längre Ukrainas väl och ve det hela går om, utan om hela EU:s fortsatta existens. De envisas att hålla samman i detta dödsdömda projekt för att – om minsta lilla spricka skulle uppstå riskerar allt att ramla samman omkring dem. Och hur det ska gå för Nato är ännu en knäckfråga. Förmodligen som med EU. I denna rävsax sitter alltså även våra ledande svenska politiker. De vandrar alla tillsammans ännu ett steg längre ut på plankan för varje dag som går.

* Military Industrial Complex