Den 13 november 1938, ett par dagar efter kristallnatten/novemberprogromen skrev den högerradikale journalisten/författare Fredrik Böök en stor artikel på SvD:s förstasida.
Rubriken: ”En utväg måste öppnas för Tysklands judar!”
Ingressen: ”Det finns bara en slutsats: Man måste organisera en utvandring. De stora kolonialmakterna England och Frankrike måste gå i spetsen.” En vädjan av Fredrik Böök.
Och han fortsätter: ”Belägenheten är för närvarande den att man runtikring i Europa ger uttryck för medlidande och förtrytelsen över det öde som drabbat judarna i Tyskland, men samtidigt vägrar öppna sina gränser för de olyckliga […] det är nödvändigt att öppna en utväg för de i Tyskland befintliga judarna, att snabbt och i tillräckligt omfång skapa utvandringsmöjligheter för dem. Judarna måste lämna Tyskland för sin egen skull, för tyskarnas skull och för hela mänsklighetens skull. Det finns ingen annan lösning. Varje tanke på dräglig sammanlevande i framtiden är utesluten. Europa har till slut erkänt det berättigande i skilsmässan mellan sudettyskar och tjecker; i fråga om judar och tyskar kan det inte heller finnas någon tvekan längre.”
Böök för sedan ett resonemang och utvandring är det enda moraliskt rätta alernativet, ”ett hunatärt krav” till skillnad från ”protester och känsloutbrott”. Utvandring ur Europa är ”ofrånkomligt, det gäller en försoning mellan de vita folken. […] Därför finns det bara en slutsats som statsmännen måste dra: man måste organisera judarnas utvandring ur Tyskland till ett nytt bosättningsområde.”
Han avfärdar sedan Palestina som orealistiskt , men förklarar inte varför. Han påpekar att det ”finns världsdelar som stå halvtomma”. Och kommer sedan in på lösningen: Kolonialmakterna Frankrike och Storbritannien måste komma överens med Tyskland och ställa landområden till förfogande.
Böök avslutar med att denna lösning skulle lätta på spänningarna mellan Storbritannien och Tyskland och på så sätt undvika en framtida katastrof. Samt ”förverkligandet av den stora sionistiska tanken”.
Har Netanyahu och Trump läst Fredrik Böök?
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Dessvärre inget nytt under solen vad avser västvärldens omvärldsanalys i sin syn på människovärdet när obehaget drabbar en alltför nära och det kostar på, även i materiellt mening. Då kan den selektiva människosynen inträda och samvetet blir undanträngt till förmån för ömsinthetens ekonomiska intressen.
Så sker fortfarande med urinnevånarna och invandrande Afrikaner i Syd- och Nordamerika, liksom med det Palestinska folket som inte ens äger rätt att själv bestämma inom sin ytterst smala och inneslutna landremsa i Gaza. Och vi skriver nu 2025 och därtill ”aldrig mer”.
Samtidigt är menigheten i västvärlden tyst av oro och förtränger förmodligen rädslan, vars verklighet egentligen ingen borde undgå att uppleva. Och detta tränger nära inpå, ständigt återkommande om vad händer, när nyheter skildrar krigskatastrofer som förmedlas med bild ut i etern. En fråga om samvete och moral för den rika västvärlden som möjligen har sett sina bästa dagar vad avser ”smart” entreprenörskap i deras förhållande till att exploatera såväl råvara som arbetskraft, utanför sina egna landområden. Och denna exploatering gäller främst i förhållande till länder som befinner sig på ett helt annan nivå- till deras nackdel, såväl utbildning som ekonomisk status. Det är då cynismen finner inga gränser när egennyttan blir den enda drivkraften.
Omständigheter om rättvisa och mänskligt värde som framförallt dom unga efter andra världskriget insåg var en viktig överlevnadsfråga som också grundlade en fantastisk folkrörelse på två plan, vilka ansågs vara som siamesiska tvillingar för mänsklighetens framtida anständighet. I den meningen fanns en insikt om den helt livsavgörande miljön kopplat till klimatet samtidigt med frågan om internationell solidaritet där ingen cynisk egennytta skulle styra framtiden för nästa generation. Och i det sammanhanget är en likvärdig skola och en allmän folkbildning med ett brett anslag mycket ovärderliga framtidsfrågor.