Bildtext i DI: Med alltfler värnpliktiga i krigsförbanden återaktualiseras två frågor: för vad slåss man och var? Bild från inryckning till det nya Dalregementet i Falun 2022.Foto: Ulf Palm/TT
Lena Andersson för en diskussion om krigets värderingar och moral i sin artikel i SvD (3/8). Det är en fråga som i allra högsta grad berör dagens värnpliktiga. När vi i den äldre generationen gjorde värnplikten handlade det om att försvara det svenska territoriet. Det är nog många i Sverige idag som skulle bli överraskade om värnpliktiga skulle bli tvingade att slåss i ett annat land, till exempel ett Baltiskt. Men den risken finns då frågan utreds.
Frågan är viktig men tycks känslig och ingen diskuterar den. Men PM Nilsson, vd för tankesmedjan Timbro, gör det nu i Dagens Industri. Han ställer två viktiga frågor: för vad slåss man och var? Frågorna är viktiga för de värnpliktiga då de är inkallade under tvång och har inget val. Det blir ”därmed noggrant med vilken moralisk rätt staten använder detta tvång”, skriver PM Nilsson. Själv tycker han att värnpliktiga inte skall användas i Natoförband.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
P M Nilsson ställer oss inför för ett moralfilosofiskt resonemang. Han ställer ett par frågor med utgångspunkt i tvångsförhållandet (plikten) i den svenska värnplikten. Skall värnpliktiga tvingas utomlands och krigar de då för annat än svenskt territoriums bevarande, vilket är det mest legitima krigandet för den som tvingas därtill? Men sedan släpper han alla vidare kopplingar till verkligheten i den svenska situationen och bortser från väsentliga fakta. Innan vi alls kan påbörja en konkret undersökning av den svenska situationen, även i moralisk mening, måste vi ju klargöra denna situation för oss.
Om vi börjar med att se på vad som de facto redan skett – så har en enig riksdag (hittills) lagt 100 miljarder kronor på (framför allt) militärt stöd och hjälp till Ukraina. Denna militära satsning från svensk sida, dessa stora pengar, har naturligtvis inte skickats till Ukraina för att ukrainarna slåss vare sig för ”svenska värderingar” eller ”svenskt territorium” (de enda alternativ PM Nilsson ger). Denna oöverträffat stora militära satsning (som bidragen till Ukraina handlar om) har istället givits med motiveringen att; hålls inte kriget igång i Ukraina, utan ”Putin tillåts vinna”, så kommer Ryssland att försöka återupprätta det tsarryska stormaktsväldet, eller det sovjetiska, på övriga europeiska länders bekostnad.
Vi kan tro på den förklaringen, eller misstro den, men den har räckt som skäl för riksdagspolitikerna att sända denna summa, huvudsakligen militär hjälp, utomlands – och den förklaringen kommer därför också att räcka för en enig riksdag att skicka svenska värnpliktiga vart som helst inom EU, (eller Nato).
Frågan för mig, är varifrån föreställningen om Rysslands expansionistiska planer kommer. Jag kan inte se andra källor än desamma som diagnosticerar Putin som galen och som förklarade att Ryssland själva sprängt den gasledning USA förklarat aldrig skulle få transportera gas och samma källor som därefter garanterade att besättningen på en segelbåt genomfört den sprängning som man allra först garanterade att Ryssland själva utfört. Påståendena om Rysslands expansionism är alltså hämtat, inte ur luften, men ur Expressen och andra västerländska mediekonglomerats tendentiösa svammel.
Avsikten med den militära upprustningen är inte att försvara svenskt territorium, därför att de sjutton militära anläggningarna vi lämnat över till USA, enligt DCA-avtalet, kommer att vara bestyckade med robotar och flyg som naturligtvis inte är avsedda att flyga runt inom Sveriges gränser! (Vad skulle USA med ett sådant, flygbegränsat, DCA-avtal till?)
Eftersom Sverige genom såväl praktisk som pekuniärt stöder ena sidan i ett krig – som vi frivilligt och utan att själva varit utsatta för vare sig hot eller krigshandlingar – blandat oss i – måste det räknas som att vi (via ombud) anfaller den andra parten (Ryssland). Det kommer alltså, i krigets fortsättning, som kan komma om flera år och efter tillfällig vapenvila, inte att handla om försvar av svenskt territorium, det kommer att handla om att (fortsätta) anfalla Ryssland. Och observera att det handlar här inte om huruvida Ryssland anföll Ukraina först eller inte, det handlar om att Sverige, tillsammans med flera andra västländer, i praktiken (först) anfallit Ryssland.
Men ett utvidgat krig utesluter inte föreställningen om ett territorialförsvar. PM Nilsson tycks inte inse konsekvenserna av att vi numera är en provins i Europeiska Unionen och att EU:s territorium därför kan betraktas som (även) Sveriges ansvar att skydda.
PM Nilssons frågeställning om vad vi skall tycka om saken, är vad man brukar kalla ”akademisk”, eftersom vare sig han, du, eller jag kommer att ha något som helst inflytande över svaret.
Rent konkret är därför frågeställningen meningslös att diskutera, på samma sätt som folkets vilja och en eventuell diskussion om saken inte spelade någon roll vid Nato-anslutningen, DCA-avtalet, eller gällande den enorma monetära transfusionen av svenska skattemedel till Europas mest korrupta land. Folket har inte tillfrågats och riksdagen åsikter är helt homogeniserade. (Vilket är ominöst om vi tror att demokratins drivkraft yttrar sig i åsikternas mångfald.)
Ryssland verkar ha löst det här problemet. Visserligen inkallar man värnpliktiga, men de får inte skickas utomlands i krigsliknande operationer. Trupperna som kämpar i Ukraina är kontraktsanställda soldater, alltså personer med yrket ’soldat’.
Jag har en känsla av att detta håller hemmaopinionen lugn, det är inte stackars värnpliktiga grabbar som skickas iväg, utan sådana som själva valt kriget. Om det vore värnpliktiga som skickades till Ukraina skulle kanske opinionen mot kriget vara mycket mer aktiv.
För att skicka värnpliktiga måste insatsen i Ukraina formellt betecknas som ’krig’ av Moskva (vet inte om det är genom parlamentsbeslut eller hur det annars bestäms – det vet nog juristen Putin dock). Men nu kallas den fortfarande ’speciell militär operation’ och allt sämre ukrainska värnpliktiga trupper, ofta brutalt tvångsrekryterade, möter väl tränade ryska yrkessoldater.