Kanadas premiärminister Mark Carneys tal vid World Economic Forum i Davos den 20 januari 2026 är mycket uppmärksammat och har beskrivits som en ”kraftfull”, ”realistisk” och ”direkt” analys av den globala ordningens kollaps. Arne W Andersson gör här en sammanfattning
Här en analys baserad på översättningar och rapporter från källor som WEF, CBC, Global News, The Guardian, NYT och andra.
Centrala teman och budskap
Omvälvningen i den gamla ordningen: Carney beskrev den post-kalla krigets ”rules-based international order” (regelbaserad internationell ordning, ofta ledd av USA) som en ”pleasant fiction” (behaglig fiktion) som nu är över. Han sa explicit: ”We are in the midst of a rupture, not a transition.” (Vi är mitt i en omvälvning, inte en övergång.)
Den gamla ordningen byggde på amerikansk hegemoni som gav ”public goods” som öppna sjövägar, stabilt finanssystem och kollektiv säkerhet – men den är nu ”fading” (bleknande).
Istället har vi en ”harsh reality” (tuff verklighet) där stora makter (great powers) agerar utan begränsningar: ”geopolitics of the great powers is not subject to any constraint” (stora makters geopolitik utan några begränsningar). Stora makter använder ekonomisk integration som vapen: tullar som påtryckning, finansiell infrastruktur som tvång, leveranskedjor som sårbarheter.
Kritik mot stora makter (implicit mot USA/Trump): Han nämnde aldrig Trump eller USA vid namn, men referenserna var tydliga – särskilt i ljuset av Trumps hot om att ta kontroll över Grönland (från Danmark), tullar mot allierade och ”America First”-politik.
Carney sa: ”The strong can do what they can, and the weak must suffer what they must.” (De starka gör vad de kan, de svaga måste nödvändigtvis lida.) ”Compliance will not buy safety” (eftergift leder inte till säkerhet).
Han stödde explicit Grönland och Danmark: Kanada står fast vid sin rätt att själva bestämma framtiden, och motsätter sig tvång eller hot.
Lösning: Mellanmakternas (middle powers) roll
Carney uppmanade medelstora länder (som Kanada, men också EU-länder, Japan, Australien, etc.) att samarbeta istället för att ensamma böja sig för stormakter. ”If we’re not at the table, we’re on the menu.” (Om vi inte sitter vid bordet, står vi på menyn.)
De har styrkor: legitimitet, integritet, regler, resurser (t ex Kanada har energi, kritiska mineraler, utbildad befolkning, starka pensionsfonder och ”government with immense fiscal capacity to act decisively”).
De kan bygga en ny ordning baserad på värden som mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, solidaritet, suveränitet och territoriell integritet.
”The old order is not coming back. Nostalgia is not a strategy.” (Den gamla ordningen kommer inte tillbaka. Nostalgi är ingen strategi.)
Kanadas strategi
Kanada ska agera ”with open eyes” och pragmatiskt: diversifiera bort från beroende av en enda partner (implicit USA), stärka multilateralism där det är möjligt, men prioritera egen autonomi och allianser med likasinnade. Han betonade att Kanada ”has what the world wants” och kan utnyttja det strategiskt.
Mottagande och konsekvenser
Positivt: Stående ovationer i salen. Media (t ex NYT, Guardian, CBC) kallade det ”starkt”, ”realistiskt” och ”en av de bästa talen på länge”. Det ses som en doktrin för medelstora länder i en multipolär värld med hård maktkonkurrens.
Kritik
Från konservativa håll i Kanada och USA (inklusive Trump dagen efter) sågs det som anti-amerikanskt eller elitistiskt. Trump svarade med att håna Kanada som ”lever tack vare USA”. Vissa ser det som ett tecken på att Carney distanserar sig från USA och öppnar för närmare band till EU/Kina.
Kontext
Talet kom strax efter Carneys Kina-besök (januari 2026) där han säkrade handelsavtal, och mitt i Trumps Grönland-hot och tull-hot. Det förstärker hans linje om diversifiering och multilateralism.
Sammanfattningsvis
Talet är talet en kall, realistisk diagnos: Den gamla Pax Americana är död, stora makter spelar hårt utan regler, och överlevnad för länder som Kanada kräver aktivt alliansbyggande bland medelstora makter istället för passiv eftergift.
Det markerar en tydlig skiftning i kanadensisk utrikespolitik mot större självständighet och strategisk realism i en ”ny global ordning”.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Kanada kan mycket väl bli ett Briclsand. Trump sopar marken för det. Vad jag vet är Kanadas förbindelser med Kina på stark uppgång. Heja Kanada!
Rörande Kanada och Grönland så har Mark Rutte och Trump nu kommit överens om att ge en bit av Grönland till USA för att skydda Grönland från Kina och Ryssland, givetvis utan att fråga Grönland och Danmark. Vad ligger nu nära Grönland som kan verka så hotfullt? Allra närmast ligger Kanada och mellan Grönland och den kanadensiska ön Ellesmereön är det bara 35 km över Nares sund.
Däremot så ligger inte USA så nära sjövägen. Om man färdas till sjöss från den amerikanska östkusten till Grönland: så är avståndet cirka 1.600–1.800 sjömil, en cirka 5–7 dagar restid med ett vanligt lastfartyg. Men om nu Trump får igenom att göra Kanada till USA:s 51:a stat så blir avståndet bara 35 kilometer som sagt.
Att äga Grönland skulle ju också pressa Kanada från två håll (sandwich) som kanske gör att Kanada ger upp motståndet. Men hur nära ligger Ryssland? Från Murmansk till Nuuk (Grönland) är det cirka 2.300 sjömil (ca 4-200 km) med en restid på Cirka 7–10 dagar med ett modernt isförstärkt fartyg under goda förhållanden.
Och Kina då?? Resvägen till sjöss mellan Kina och Grönland ”den polära Sidenvägen” går norr om Ryssland genom Arktis och har ett avstånd på 8.000–9.000 sjömil (ca 14.800–16.600 km) en resa på cirka 25–30 dagar. Rutten är säsongsbetonad och kräver ofta isförstärkta fartyg eller isbrytarassistans.
Så det finns inte något land förutom Kanada som kan hota Grönland utan långa, besvärliga truppförflyttningar till havs. Men säger en del, ryssarna har ju atomubåtar som patrullerar Norra Ishavet. Säkert, de internationella reglerna om fri sjöfart gör ju att samtliga länder som äger en båt kan färdas i området. Som vanligt kan man ju givetvis attackera från luften om man nu enbart vill förstöra. Med Rysslands nya missil Oresjnik skulle det ta cirka 15 till 25 minuter för att nå Grönland. Men någonstans måste väl trupper sättas in om man vill ockupera Grönland? Lättast att ockupera Grönland har väl USA som redan har Thulebasen som bytte namn den 6 april 2023 och heter numera Pituffik Space Base.
Här är en bra genomgång av Carneys tal med Jimmy Dore
Carney är tydlig med att den ”regelbaserad internationella ordningen” är en bluff som pågått mycket länge, och Dore stryker under det uppenbara att Carney oroas först när Canada känner sig hotade.
Stort hyckleri från bankmannen, som medverkat till att upprätthålla det falska narrativet.
Men nu är det ute i det fria … USA:s barbariska agerande sedan andra världskriget, fast längre tillbaka än så förstås.
Riktigt, Max Lundqvist! Även Vijay Prashad påminner om bakgrunden:
”Kanadas premiärminister Mark Carney. Ursäkta mig. Tycker ni att hans tal var så bra? Han är killen som i egenskap av chef för Bank of England beslagtog det venezuelanska guldet illegalt. De här killarna är imperialister rakt igenom. Det är bara det att USA kollapsar och Carney vet att det är smöret på brödet breds i Peking. Opportunist. Inte visionär.”