Oligarker och stater äger och styr våra medier

1. På tal om styrningen av media, nu anses det ok att rapportera om korruptionen i Ukraina något som ”man” känt till men ”valt” att tala tyst om. Vem som denne ”man” är som gjort detta val får vi inte veta. Men nu har tydligen ”man” fattat ett nytt beslut och då släpps plötsligt kritik fram mot allas vår hjälte, samtidigt som fler och fler talar om att ”man” är på väg att byta ut Zelenskyj. Välregisserat som vanligt och våra kritiskt granskande medier (DN i det här fallet) följer lydigt denne ”man”: ”Nu bekräftar han med sitt agerande det problem som man i EU hela tiden känt till, men valt att tala tyst om på grund av det ryska anfallskriget. Nämligen att korruptionen i Ukraina förblir ett stort problem.”

2. Knut L!
   Din rubrik lyder: ”Oligarker och stater äger och styr våra medier”. I vilka suveräna stater i världen är detta ett stort yttrandefrietsproblem? I vilka stater är denna typ av problem störst?

   I vilka stater i världen är de rekommenderade motmedlen, som är ”ekonomiskt oberoende” av typ Folket i Bild/Kulturfront och av typ ”crowdfunding”, möjliga att genomföra för medborgarna, om än i blygsam skala än så länge?

3. Den där “man”, som Sven Andreasson skriver om, är en intressant makthavare. Jag låg nyss i sängen och läste ett bidrag, i antologin ’State Crimes Against Democracy’, som handlar just om det osynliga kontra det synliga i maktutövning och politik. “Mans” osynliga maktutövning är ju den reella maktutövningen enligt antologin, inte chefredaktörens eller någon på tidningsredaktionen närvarande.

   Jag kan tänka mig att “man” befinner sig i det höga sällskap, eller kanske rentav är det sällskap, som herr chefredaktör på DN härförleden umgicks med på Grand hotell. Att sedan inte herr chefredaktör kunde upprätthålla de journalistiska ideal som uttalas vid högtidsstunder borde han skämmas för. En rimlig lösning för en seriös journalist vore att inte frottera sig med makthavare, vare sig på lokal eller global nivå. Det finns ju en hel del “man” även lokalt, vilket man kan ana utifrån vad som står och inte står skrivet i lokalpressen.

   Sedan tycker jag ändå att DN är en privat publikation och får skriva eller utelämna vad de vill. (Att utelämna information är den vanligaste formen av lögn.) Däremot är det helt oacceptabelt att våra statliga medier, som vi tvingas betala för, låter sitt innehåll styras av “man” och inte av demokratiska överväganden med syftet att ge en kunnig och bildad allmänhet.

4. Magnus B!
   Håller förstås med om att DN som ”privat publikation” i princip har rätt att skriva och utelämna vad de vill. Men nu när nästan alla ”privata” medier ägs via mediehus med rottrådar till Wall Street och samtidigt underordnar sig EU:s och svenska pressetiska regler (en korporativt skapad värdegrund) får vi det entoniga medielandskap vi idag lider under.

5. Magnus B!
   När dessa diskussioner kommer upp tänker jag alltid på hur censuren fungerade under andra världskriget. Själv misstänker jag att något liknande sker nu. Inget som kan irritera våra allierade eller våra makthavare får skrivas.

   ”Pressnämndens uppdrag var övervakande och nämnden skulle granska hur tidningarna agerade under kriget. Här kommer ett av de kontroversiella inslagen in. Med Pressnämnden rörde det sig inte bara om att regeringen vakade och begränsade, i nämnden fanns flera av chefredaktörerna för stora svenska dagstidningar som på detta sätt var med om att sätta upp gränser inte bara för de egna publikationerna utan för pressen i stort. Här fanns bland andra Dagens Nyheters chefredaktör Sten Dehlgren, Svenska Dagbladets Ivar Andersson, Arbetets Allan Vougt och Göteborgs-Postens Harry Hjörne. Chefredaktörernas dubbla roller som publicister på de egna tidningarna och som övervakare tillsammans med statsmakten – som tidningarna med hjälp av tryckfrihetsförordningen skulle stå fria från – var komplicerad.

   Men chefredaktörerna tycks inte ha varit särskilt svårövertalade när de ombads att ta plats i Pressnämnden. Snarare var det ett sätt för dem att visa att de var ansvarsfulla publicister i en tid då det stod och vägde om också Sverige skulle ockuperas av Tyskland på samma sätt som grannländerna Danmark och Norge. Beslutet för chefredaktörerna gjordes också enklare av att Sverige regerades av samlingsregeringen.”

   Från Britt Marie Mattsson ”Neutralitetens tid”

6. Jag arbetar med faktagranskning och rimlighetsgranskning. Dags för rimlighetsgranskning. Sven A skrev: ”När dessa diskussioner kommer upp tänker jag alltid på hur censuren fungerade under andra världskriget. Själv misstänker jag att något liknande sker nu. Inget som kan irritera våra allierade eller våra makthavare får skrivas.”

   Vad betyder ”något liknande”? För att någon likhet skall finnas, behöver följande kriteria uppfyllas.

   1. Staten måste på något sätt vara inblandad, åtminstone informellt, genom att personer i den verkställande makten kommunicerar med publicister.

   2. En grupp högt uppsatta personer i media måste ha formulerat denna tanke: Sverige ligger i Förenta staternas stormaktsskugga. För Sveriges skull måste nyhetsförmedlingen styras enligt stormaktens och Sveriges statslednings mer eller mindre uttalade önskemål, eller åtminstone enligt vad man kan antaga, att stormakten ville höra.

   3. Denna grupp måste kommunicera inbördes om sagda målsättning.

   Är detta en rimlig gissning? Vore inte icke organiserat flockbeteende en rimligare gissning?

7. Jan Arvid G!
   Bra fråga och jag vet inte svaret. Kanske en blandning av alla dina punkter är rimlig. Resultatet är i alla fall uppenbart för mig. Nästan alla går i takt.

   Viss statlig styrning är ju uppenbar. Att t ex stifta en ny lag, Utlämnandebrott (2023) trots hård kritik är väl ingen tillfällighet?

   Utlämnandebrott” (BrB 19 kap. 5 a §) innebär ju att det numera kan vara straffbart att röja eller publicera viss information som kan skada Sveriges relationer med andra stater eller internationella organisationer – även om informationen inte är direkt hemlig.

8. Knut Lindelöf!
   De pressetiska reglerna (publicitetsreglerna) är det inget fel på. Problemet är att de inte följs.
   Dessa regler kan läsas på Wikipedia, hos Journalistförbundet och Medieombudsmannen m fl.
   Sedan har du en poäng i att DN är som någon form av riktmärke för andra medier i vårt land. Det som står, eller inte står, där är vad som gäller.

   Sven Andersson!
   Ja, jag har läst i stort sett allt av Vilhelm Moberg och känner därför till begreppet “ansvarstagande medier”, d v s medier som undanhåller sanningar som är oönskade av makthavarna.

   För övrigt skulle nämnde Moberg idag bli stämplad som konspirationsteoretiker. Han skrev ju en del om sådant som ansvarsfulla medier ville tysta men som med tiden visade sig vara sant, vilket fick till följd att begreppet rättsröta myntades.

   Jan Arvid Götesson!
   Först vill jag hänvisa till det brott mot de journalistiska yrkesetiska reglerna som 16 svenska journalister på mainstreammedia begått under åren 2008 till 2018 genom att låta sig bjudas på resa med uppehälle av Natos lobbyorganisation Atlantic Council.

   Om denna verksamhet fortfarande pågår är inget jag vet. Dock har det i svenska MSM kritiserats bjudresor till Kina och Aserbadjan (tror jag det var). Av någon anledning har däremot aldrig resorna i regi av Atlantic Council kritiserats. Atlantic Council är en organisation som har svensk stöd genom Utrikesdepatementet, något som Carl Bildt initierade och som fortfarande pågår.

   Kommunikationen har jag varit intresserad av. Hur får mediearbetarna sina order? Den mångårige Dagens Nyheter-journalisten Cecilia Steen-Johnsson berättade i sin bok Ett folkbedrägeri – DC 3:an och svensk säkerhetspolitik – Sverige och NATO utgiven 1992 att:

   “NATO och de västliga underrättelsetjänsterna har stort inflytande över tillsättningen av höga tjänster på de svenska företag som tillhör totalförsvaret, och även i offentlig förvaltning och massmedia. Personer som anses ’opålitliga’ av politiska eller andra skäl bör inte få sådana befattningar, det låter man svenska beslutsfattare förstå. Det finns inflytelserika informatörer i NATO:s tjänst på de stora rikstidningarna och inom radio och TV, som rapporterar om diskussioner och planer inom redaktionerna, som de givetvis också påverkar i ’rätt’ riktning. En del av dem sitter i chefsposition och kan därför stoppa kontroversiella artiklar eller förhindra att journalister rotar i förhållanden som alltför nära berör NATO:s strategiska eller politiska intressen i Sverige. Det finns också en handfull politiska kolumnister och kommentatorer som får sina krönikor serverade färdigskrivna med de rätta åsikterna.

   Åtskilliga journalister kan vittna om att deras intresse för vissa känsliga frågor mötts av aktivt ointresse, avslag på begäran om t ex respengar eller andra nödvändiga resurser. Ibland kan det till och med handla om rena yrkesförbud, uttalade eller outtalade, när kollegor som anses pålitliga i stället sätts att arbeta med samma fråga. Inom massmedia kan det också handla om tillsättning av viktiga och prestigeladdade tjänster, som t ex ett jobb som utrikeskorrespondent, där ledningen lyssnar på de önskemål som kommer från västalliansen, direkt eller via pålitliga mellanhänder.”

   Av detta påstående blev jag för ett par år sedan så nyfiken att jag sökte upp Cecilia Steen-Johnsson på hennes institutionsboende i Sollentuna. Jag fick audiens (så kändes det) och är fortfarande överlycklig för detta. Dock kunde hon inte svara på frågan hur Nato kommunicerar sina önskemål till respektive medium och dess journalister. Hon hade tyvärr glömt detta och även sitt vittnesmål inför Marjasin-utredningen, om Palme-mordet. Så där hamnade jag i en återvändsgränd där jag fortfarande befinner mig.

   När jag berättade ovanstående för Frida Stranne trodde hon att det var Atlantic Council som var förbindelselänken.

   Lite roligt var att när jag tipsade Ola Tunander om Cecilia Steen-Johnssons Palme-mords-teori så visade det sig att han kände Cecilia och hade varit hemma hon henne på den tid hon bodde på Gotland, efter att hon slutat på DN.

   När det gäller organiserat flockbeteende så kan man nog tro på det i vissa fall. Men varför skulle alla medier under tre års tid upprepa ordet ”oprovocerade” som prefix till ordet invasion när de tar upp kriget i Ukraina? De borde ha tröttnat efter femtielfte gången kan man tycka. Då borde de han ansett att poängen gått fram. Men inte. De fortsätter. Så övernitiska att hamra in ett budskap är det sällan media brukar vara.

   Något som det däremot blev tyst om när Ryssland inledde sin invasion, var som tidigare nämnts korruptionen och dessutom nazismen. I SVT gjorde de ju ett hyllningsinslag om Azov-bataljonen utan ett ord om nazism. Annars brukar ju nazism vara något som SVT är väldigt fixerade vid. Men denna gång var det uppenbarligen ett oönskat ämne.

   Ett annat exempel var mantrat ”build back better” som fördes fram av världens politiska ledare i samband med covid-perioden. Det blev lite uppenbart att detta var samordnat när jag såg en video där dessa uttalanden var sammanklippta och man fick se ett tjugotal av dessa politiska ledare uttala exakt samma fras. Dock var denna fras inte alls svår att spåra till sitt ursprung. World Economic Forum är ju helt öppen med sin agenda och allt står att läsa på deras hemsida. Men att WEF skulle ha någon makt är bara en tokig konspirationsteori har jag läst på Källkritikbyråns hemsida.

9. Jan Arvid G!
   Ja det är en högst rimlig gissning. MSB:s uppdrag har vidgats till att omfatta även s k påverkanskampanjer. Vidare vet vi att ett antal anställda i Public Service och i de större tidningarna ingår i ”psykförsvaret”.

   Detta gifter sig väl med flockbetéendet som nu inte bara präglar medierna utan också forskarvärlden. Ta FOI som exempel.

   DET är något kvalitativt nytt.

   Som Professor Rothstein påpekade beträffande en annan akademisk institution: ”Generalreceptet för att bli riktigt dum i huvudet är att enbart omge sig med folk som alla tycker likadant”

10. Dags för faktagranskning. När någon skriver i lindelof.nu, att något icke publicerats i svenska eller europeiska medier, går jag till arkiven. Hittills har det alltid visat sig, att mina värderade meddebattörer har haft fel. Tydligen går de icke till arkiven.

    Sven Andersson skrev: ”På tal om styrningen av media, nu anses det ok att rapportera om korruptionen i Ukraina något som ’man’ känt till men ’valt’ att tala tyst om. Vem som denne ’man’ är som gjort detta val får vi inte veta. Men nu har tydligen ’man’ fattat ett nytt beslut och då släpps plötsligt kritik fram mot allas vår hjälte, samtidigt som fler och fler talar om att ’man’ är på väg att byta ut Zelenskyj. Välregisserat som vanligt och våra kritiskt granskande medier (DN i det här fallet) följer lydigt denne ’man’: [citar ur DN:] ’Nu bekräftar han med sitt agerande det problem som man i EU hela tiden känt till, men valt att tala tyst om på grund av det ryska anfallskriget. Nämligen att korruptionen i Ukraina förblir ett stort problem.’” [slut citat från Sven A]

    I Sven A:s kommentar finns dels påståendet att media talat tyst om ”korruptionen i Ukraina” i allmänhet, dels påståendet att Volodymyr Zelenskyj i synnerhet icke kritiserats så mycket, som vore befogat.

    Sven A:s citat ur DN är en överdrift, som motsäger bland annat DN:s (och den citerade journalistens) tidigare rapportering. Man kan icke grunda en utsaga på den anklagades erkännande. Citatet ur DN är en överdrift, eftersom hänsynsfull tystnad om korruption i Ukraina i EU på grund av kriget icke rått.

    Jag gjorde ett axplock ur Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter och ur europeiska media från krigsåren, före diskussionerna om regeringens och presidentens politik i juli 2025:

    ”[Reuters, rubrik:] Korruptionsanklagelser fortsätter att förfölja Zelenskyjs högsta medarbetare [artikeltext:] Under sina år som verkställande direktör för ett av Ukrainas största byggföretag förvarade Oleh Majboroda rullar med dollarsedlar i ett kassaskåp bakom sitt skrivbord. Pengarna, sade Majboroda till Reuters, var avsedda att muta offentliga tjänstemän för att få byggprojekt godkända. Uppgiften att överlämna kontanterna, sade han, anförtroddes en advokat vid namn Oleh Tatarov, som nu är en hög rådgivare till Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj … Majborodas uttalanden hotar att åter väcka en kontrovers som har förföljt president Volodymyr Zelenskyj även under krigstid: anklagelser från politiska motståndare och antikorruptionsaktivister om att mäktiga personer har skyddat Tatarov från åtal … Varken Zelenskyj eller Tatarov svarade på detaljerade frågor inför denna artikel … Zelenskyj har hyllats som en ledare i krigstid sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion i februari förra året. Ändå har vissa ifrågasatt hans vilja att infria sitt löfte om att bekämpa korruption … En opinionsundersökning från två opinionsinstitut i Kyiv som publicerades den 11 september visade att 78?% av ukrainarna håller Zelenskyj ansvarig för korruption inom regeringen. En relaterad undersökning visade att 55?% anser att västerländskt militärt bistånd bör vara villkorat av kampen mot korruption … Under de senaste månaderna har Zelenskyj vidtagit åtgärder för att bemöta sina tvivlare. … ”Tatarov har blivit symbolen för Zelenskyjs tolerans för korruption i hans innersta krets”, skrev tidningen The Kyiv Independent tidigare i år, med hänvisning till mutanklagelsen … Tatarov är inte den enda medlemmen i Zelenskyjs innersta krets som har väckt kontrovers. Det gäller också presidentens stabschef, Andrij Jermak, en medarbetare från Zelenskyjs tidigare karriär inom underhållningsvärlden. Jermak svarade inte heller på frågor inför denna artikel … Frågor uppstod om Zelenskyj själv i oktober 2021 när det framkom att han hade använt offshorebolag för att hantera sin förmögenhet och att han strax före sitt val hade överfört en andel i ett bolag på brittiska Jungfruöarna till en medarbetare.”

    ”[Die Welt:] Den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj avskedade en högt uppsatt tjänsteman vid underrättelsetjänsten SBU mitt under kriget mot bakgrund av korruptionsanklagelser mot Ilja Vitjuk … Ukrainska medier hade publicerat en granskning enligt vilken Vitjuks hustru i centrala Kiev ska ha köpt en lyxlägenhet … President Zelenskyj har upprepade gånger lovat en hård kamp mot korruption och förskingring av medel inom statsapparaten. Bevis på framgång i denna kamp är också en förutsättning för hans lands EU-medlemskap. Trots detta betraktas Ukraina fortfarande som ett av Europas mest korrupta länder.”

    ”[Rubrik i DN]: Omfattande korruption bromsar Ukrainas väg in i EU [artikeltext:] I veckan genomförde dessutom polisen husrannsakningar hos bland annat skattemyndigheten och hos en oligark. Den personen stöttade Zelenskyjs valkampanj 2019.”

    ”[Rubrik i DN:] En ukrainare kommer aldrig att berömma sina beslutsfattare [Ingress:] I västvärlden betraktas Zelenskyj som en rockstjärna. Ukrainarna själva öser ovett över sin president. [artikeltext:] den politiska kulturen är outvecklad och mycket … påverkad av typiska problem för det postsovjetiska samhället: Korruption, kortsiktighet, prioriterande av konfrontation över samarbete.”

    ”[Rubrik i SvD:] Ukrainas jordbruksminister har häktats misstänkt för korruption”

    ”[Rubrik i SvD:] ’Vi behöver hjälp för att bli en riktig demokrati’ [artikeltext:] … en oro som finns på många håll i EU. Även om en majoritet … är för ett ukrainskt medlemskap, så finns det frågetecken. [Ukraina] var näst mest korrupt i Europa, efter Ryssland, innan Putins anfall. Kan de förstå oron? – Ja, vi har ett problem med korruption, men man måste också förstå att det är ett ryskt narrativ … Men det är Transparency international, en organisation som är oberoende, som säger att Ukraina är näst mest korrupt i Europa? – Jo, jag vet. Korruptionen är ett arv från Sovjettiden och den går djupt. Men det finns en vilja att förändras sedan invasionen. Folk blir arga av avslöjanden om korruption inom armen och kräver att det händer något, säger Viktorija Melnyk … Det finns en ökad uppfattning bland forskare, akademiker och en del journalister om omfattande korruption i Ukraina, som vi vet existerar. Vad många inte vet är problemen med korruption kring militära upphandlingar och logistiska system, som om de blir mer uppenbara kan få betydelse. Det kan väckas frågor [i Europa] som ’Vänta nu, vad är det egentligen vi stödjer?’”

    ”[Rubrik i SvD:] En frisedel kostar 10 000 dollar”

    ”[SvD:] Att [Oleks?j Rezn?kov] tas bort indikerar att president Zelenskyj tagit åt sig av kritiken från väst om korruption.”

    ”[SvD:] Sedermera tog antikorruptionsorganisationen AntAC, i samarbete med ukrainska parlamentariker, fram lagstiftning om offentliggörande av försvarsdepartementets upphand-lingskostnader, som också antogs [anm.: mycket höga upphandlingspriser är ett vanlig korruptionssamarbetsform mellan aktörer i Ukrainas statliga och privata sektor]. Numera kan alla se vad de ukrainska soldaternas potatis kostar. Och försvarsdepartementet har fått ned sina inköpspriser … Det här är vad EU i åratal har väntat på från Ukrainas sida.”

    “[Ledare i DN:] Landet [Ukraina] är stort fattigt och plågas utöver allt det kriget medfört också av korruption.”

    ”[SvD:] Hon leder en redaktion som bedriver journalistik i ett land i krig, som avslöjar korruption och mygel bland sina egna beslutsfattare … Ukrainska Pravda är en besvärlig nyhetssajt ur ukrainska makthavares synvinkel. Den gräver fram korruption inom regeringen, presidentadministrationen och armén, den drar ned byxorna på ministrar och tjänstemän … Ett av de senaste avslöjandena på Ukrainska Pravdas sidor handlar om hur hundratals vapenföra män lämnar Ukraina med hjälp av olika fonder och aldrig återvänder. Man har också blottlagt hur ukrainska och ryska oligarker samarbetar och man skriver om läkare som kräver betalt för att ge krigsinvalider medicinska intyg … När Ryssland inledde sitt storskaliga anfall mot Ukraina den 24 februari 2022 beslöt Ukrainska Pravda att för stunden lägga granskningarna åt sidan. Det blev en tillfällig lösning. – Vi insåg ganska snabbt att så fort de ryska stridsvagnarna hade försvunnit från Kievregionen var korruptionen tillbaka. Så vi hade en diskussion på redaktionen. Hur mycket ska vi gräva i regeringen eller i presidentens stab i den här situationen? Beslutet var entydigt: Vi jobbar som vanligt … I krig kan kosta våra soldater livet. Om någon stjäl ur statsbudgeten betyder det att ukrainska soldater inte får de leveranser de behöver. Samhället har betalat högsta möjliga pris för att vi ska kunna försvara oss. Sitt liv. sina anhörigas liv. Då är det inte okej att syssla med korruption”.

    ”I krig kan korruption kosta våra soldater livet. Om någon stjäl ur statsbudgeten betyder det att våra soldater inte får de leveranser de behöver.”

    ”Om vi [vid Ukrainska Pravda] inte granskar korruptionen i Ukraina kommer den att vara värre i morgon.”

    ”[SvD:] Ukraina har alldeles för få soldater vid fronten, och om man nu tvingas sätta in stora mängder trupper från andra frontavsnitt betyder det att man lämnar dem sårbara för nya anfall. Samtidigt surrar rykten i Charkiv om att de befästningar som borde ha byggts sedan Ukraina återtog gränsområdet norr om Charkiv under hösten 2022 inte utfördes. Antingen på grund av korruption eller inkompetens. I BBC anklagar den ukrainska officeren Denys Jaroslavskyj ukrainska myndigheter för att ha försummat sitt ansvar i Charkivdistriktet. – Ryssarna bara promenerade in. Det var inte ens minerat.” [slut på citatsamlingen]

    Eftersom jag är saklig argumenterar jag för Sven A:s påståenden. Kan det vara så, att de enda budskap som kan anses vara ”publicerade på riktigt” är kampanjbudskap, som basuneras ut hundratals gånger i en tidning, och tiotusentals gånger i hela medielandskapet i ett land? Nyheterna om korruption i Ukraina vore i så fall ”opublicerade” i praktisk mening, om varje tidning blott hade några dussin artiklar om korruption under några år. Detta vore en tolkning av ”tala tyst”: allt utom kampanjer kommer att missas av många medborgare. Menar du så, Sven A? Jag tycker, att den tolkningen vore för sträng.

    Din andra tes är den om beskedlighet mot Volodymyr Zelinskyj specifikt. Ja, media har rapporterat, att presidenten och statliga organ har försökt minska korruptionen. Kanske för att det finns lite sanning i det?

    ”Att utelämna information är den vanligaste formen av lögn”, skrev Magnus Berg. Att avstå från att leta är första steget till att utelämna information.

11. Jan Arvid G!
    Kan du datera de olika citaten? Det är viktigt med tidsmarkering p g a att tiden före och efter Rysslands invasion är vattendelare. Kritiken mot Ukrainas korruption minskade markant i västerländska massmedier efter Rysslands invasion i februari 2022.

    Före invasionen (fram till början av 2022):
    – Ukrainas korruption var ett återkommande ämne i internationella medier, särskilt i amerikansk och europeisk press (t ex The Guardian, New York Times, Politico, Deutsche Welle).
    – Kritik riktades ofta mot oligarker, rättsväsendet och politisk inblandning i statliga institutioner.

    Efter invasionen:
    – Fokus i medier skiftade till krigets konsekvenser, militära framgångar och Rysslands aggression.
    – Tonen mot Ukrainas regering blev mer positiv eller neutral, särskilt i sammanhang där västländer argumenterade för fortsatt militärt stöd.

    Från mitten av 2025 har den kritiska rapporteringen varit massiv från media normalt anhängare av Zelenskyj. Det förefaller mig som en alltför välorganiserad kampanj för att vara en tillfällighet.

    Jag är övertygad om att västalliansen nu betraktar Zelenskyj som förbrukad och att hans fall är nära förestående.

    En liknande evolution kan märkas när det gäller frågor om demokrati och extremhögerns stora inflytande i t ex de väpnade trupperna.

12. Jag vill kortfattat komplettera min kommentar, eftersom orden om tystnad ”i EU” kan syfta på antingen EU:s ledning eller på hela EU-offentligheten. Det är relevant, vad EU-kommissionen själv har rapporterat om korruption i Ukraina under krigsåren långt före oeningheten i juli 2025. EU-kommissionen rapporterade, att Ukraina gjort ”vissa framsteg” och ”genomfört de flesta av kommissionens rekommendationer”, men måste göra mer, bland annat med ”fall av korruption på högsta nivå”. Kommissionens rapportering avstod ej från orden att korruptionen är strukturell (systemic) i de flesta sektorer och institutioner.

    Ur det mest synliga nyhetsflödet, vad EU-kommissionärer säger till Main Stream Media, saxar jag att Olivér Várhelyi under kriget sade att ”Ukraina gjort framsteg, men måste göra mer inom konstitutionsdomstolsrefom, korruptionsbekämpning, pengatvätt, oligarkmakt, och behandling av minoriteter”.

13. Sven A! Du skrev: ”Kan du datera de olika citaten?”

    Jag valde citaten, så att de skall vara intellektuellt ärliga: de publicerades efter februari 2022, men tydligt före kritiken från EU-ledare mot Ukraina? under 2025. Det hade du kunnat räkna ut själv, eftersom jag är den, som upprätthåller en sådan nivå av redlighet i forskning.

    Dina impressioner om ett skifte i fokus efter 2022 skulle nog styrkas i en kvantitativ studie. För det första är det självklart, att rapportering om ”krigets konsekvenser” tar stort utrymme, efter att krigets stora invasionsfas bröt ut i februari 2025. Att ”tonen mot Ukrainas regering blev mer positiv eller neutral” är inte konstigt, eftersom både folk och regeringar ser Ukraina som en angripen informellt allierad stat.

    För det andra kan rimligen rapportering om korruption ha minskat även i absoluta tal. Men jag kritiserade ditt ordval ”tala tyst om”. Det var skälet för min citatsamling.

    Du skrev: ”Från mitten av 2025 har den kritiska rapporteringen varit massiv från media normalt anhängare av Zelenskyj. Det förefaller mig som en alltför välorganiserad kampanj för att vara en tillfällighet.”

    Jag har en enklare förklaring: EU-länder är demokratiska; EU-länder är relativt sett mindre korrumperade; EU-ledare och EU-medborgare kämpar mot korruption på riktigt; EU-ledare vill ärligt se en bättre statsmakt i Ukraina; EU-ledare angriper Ukrainas ledning i juli 2025, dels därför att de ärligt är emot korruption; dels för att regeringmakten i Ukraina gör det svårare, att upprätthålla alliansen mellan EU och Ukraina. Ingen välorganiserad kampanj finns, bara ärliga reaktioner.

    Du skrev: ”Jag är övertygad om att västalliansen nu betraktar Zelenskyj som förbrukad och att hans fall är nära förestående.” Vi får se. Allmänt sett tror jag inte, att den enkla marxismen i lindelof.nu och liknande publikationer i Sverige är oanvändbar: den enkla marxistiska tanken, att det mesta, som sker, beror på att en elit styr alltihopa bakom kulisserna.

14. Jan Arvid G skrev ”EU-ledare angriper Ukrainas ledning i juli 2025, dels därför att de ärligt är emot korruption; dels för att regeringmakten i Ukraina gör det svårare, att upprätthålla alliansen mellan EU och Ukraina. Ingen välorganiserad kampanj finns, bara ärliga reaktioner.”

    Det som sker nu i Ukraina med demonstrationer på gatorna emot att Zeleskyj undertecknat en lag som inskränker de två antikorruptionsorganisationerna (NABU) och (SAPO) kan förklaras på annat sätt än som ”bara ärliga reaktioner”. Det kan vara en del i dragkampen mellan Kievregimen och Västvärlden om pengar och vapen.

    NABU och SAPO kontrolleras och betalas helt av Väst och utövar genom dessa stor politisk makt. När Väst nu säger sig vilja minska vapen- och pengaflöden sätter Zelenskyj emot med att formellt med lagens hjälp ta politisk makt ifrån Väst.

    Det som sker är inte alltid det som synes ske.

15. Jan Arvid G!
    Angående ditt påstående att skriverierna om korruptionen fått ett ”skifte i fokus efter 2022 skulle nog styrkas i en kvantitativ studie”. Därom kan vi vara överens.

    Trots det kritiserar du mitt ordval ”tala tyst om” och presenterar en citatsamling. Man kan tala tyst på olika sätt anser jag. Att viska är relativt tyst t ex. Jag tror att med en bra sökmotor kan man hitta citat om det mesta. T ex så skulle man kunna visa att svenska folket var fullständigt medvetna om Förintelsen redan under och före WW2. Men nåddes allmänheten av dessa artiklar och böcker?

    Nu när det mesta tyder på att världspressen håller på att ändra inställning till demokrati, förekomsten av nazism och korruption i Ukraina så kommer sannolikt argumentet dyka upp att man alltid haft denna inställning. Till bevis för sitt påstående kan man då presentera en sökning på nätet och hitta artiklar som stöder sitt påstående. Men när dessa artiklar skrevs var de en så tyst viskning att det för de flesta framstod som tystnad.

    T o m den antinazistiska tidskriften Expo som skrivit mängder om ukrainsk nazism beslöt sig i februari 2022 att ligga lågt och publicerade en artikel där man kraftfullt motsatte sig ”propagandan om nazism i Ukraina”.

    Är allt detta obetydliga inrikesproblem? Andrij Biletsky, grundaren av Azovbataljonen (senare omvandlad till en del av Ukrainska nationalgardet), har bland annat sagt att Ukrainas uppgift är att leda den vita rasens sista korståg mot under-människorna. Hade det inga konsekvenser för krigets inledning 2014 att just Azovbataljonen utgjorde förtruppen i kriget mot den ryska minoriteten? Och spelar inte korruptionen en roll när det gäller frågan om krig och fred?

    Om Ukrainas ledning är motiverade av biljondollarregnet från västs militärindustriiella komplex istället för det ukrainska folkets intressen, är det inte i sig en faktor som ökar krigsrisken och förlänger kriget? På samma sätt är inte demokrati en av förutsättningarna för att det Ukrainska folkets möjligheter att påverka frågor om krig?

16. Sven A!
    Du är en alltför undflyende debattör för att debattera långt med. Numera skriver jag blott några inlägg i varje debatt, och låter sedan saken bero. Det går inte att komma till tals med någon av de kvarvarande skribenterna på lindelof.nu. Skrivande här är demokratisk och intellektuell vakthållning och markering, inte gemensamt utredande.

17. Jan Arvid G!
    Du har rätt i att en blog lämpar sig dåligt som forum för mer vetenskapliga utredningar. En blog ligger väl någonstans mellan ett vardagligt samtal och en utredning. Skillnaden mot ett vanligt samtal är att det skrivna oftast är mer genomtänkt och att korrigeringar, förklaringar och kompletteringar inte kan ske omedelbart under samtalets gång. Vill man nå samma nivå som utredningar får man hålla tillgodo med redan gjorda utredningar eller starta en egen om man har tid och resurser. Jag länkar här till en av dessa utredningar. En av slutsatserna där är att:

    1. att nyheterna om Ukraina ofta kommer från utländska källor som sedan har filtrerats i flera steg innan de når publiken i Sverige.
    2. svenska medier främst ser Ryssland som producent av desinformation och propaganda. Därmed har fler ukrainska källor använts.

    Min egen konklusion är att våra nyheter om Ukraina kommer från utländska nyhetsbyråer med bas i Natoländer. Jag tänker på t ex Reuters (Storbritannien), Associated Press (AP) (USA), Agence France-Presse (AFP) (Frankrike), Bloomberg (USA), Deutsche Presse-Agentur (DPA) (Tyskland).

    Dessa nyheter filtreras sedan i flera steg innan de når Sverige. Dessutom anses allt som betraktas som ryska källor, direkt eller indirekt, som desinformation och propaganda. I Sverige ofta kallad påverkansåtgärder. Möjligheten att själv kontrollera ryska källor är dessutom begränsad om inte VPN används för att undgå nyhetsblockaden mot Ryssland.

    Därmed har fler ukrainska källor använts. Jag tror inte det är en överdrift att anta att om våra största nyhetsbyråer alla har sin bas i länder som betraktas som Ukrainas allierade i kriget och att dessutom en viktig mängd information kommer direkt från Ukraina, så får positiv information om Ukraina en slagsida. Jag antar att detta gäller alla aspekter när det gäller Ukraina som t ex korruption, nazism och krigets orsak och utveckling.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.