Om du sticker kniven i den rika kronofogden,
Ska udda vara jämnt och jag skall glömma det som skett.
Att du lär vara den som råkat skära av mig örat,
I festligt lag, i hastigt mod, så händer det så lätt.
För den har susat nog, den gamla finska skog,
Dold mellan furorna i Saarijärvi mo.
Om du sticker kniven i den rika kronofogden,
Så köper jag biljett till dig på gamla Bore två.
Och håller du dig nykter tills du kommer fram till Stockholm,
Så lovar jag att skicka pengar till dig då och då.
För den har susat nog…


(Ur sången om ”Pur-Finland”. Text och musik Ulf Peder Olrog)

I Österbotten inte så långt från artikelförfattarens sommarviste ligger Kauhava. Där ligger den finska knivnäringens ”Mecka”. Här finns knivmuseum, knivfestival, lokala knivtillverkare, knivsamlare och sist men inte minst Iisakki Järvenpää OY, Finlands äldsta knivtillverkning i produktion. Fabriken grundades 1879 och är berömd över hela världen. Varumärket är starkare än de svenska Mora-knivarna. I Kauhava verkade också för länge sedan den berömda länsmannen Adolf Hägglund som fängslade de lokala rövarhövdingarna och knivjunkarna Antti Isotalo och Antti Rannanjärvi som båda missbrukade puukko-kniven.

Puukko-kniven har genom tiderna varit finländarnas viktigaste personliga arbetsredskap. Redan som barn fick både pojkar och flickor bära kniv. Den behövdes i arbetet, på fritiden, i krig och fred, till vardag och fest.

Puukko-kniven är ett universalredskap. Ett kort stålvapen som bärs i en slida vid bältet. Kniven har en egg, speciellt lämplig för täljning i trä. Skaftet är väl anpassat till handen, längden är för det mesta ca 100–110 mm. Den gamla benämningen på puukko är kniv. Ordet puukko har betytt ”en kniv med träskaft”.

En Vöråkniv

Den fabriksmässiga tillverkningen av knivar inleddes i början av 1800-talet vid Fiskars fabrik i södra Finland. Det var under ledning av yrkesfolk som kommit från England. Under senare hälften av 1800-talet tog Österbotten över och bl a startades Iisakki Järvenpääs fabrik. Efter andra världskriget hade Finland 30 knivfabriker varav 26 fanns i Österbotten. I landskapet tillverkas också den av alla knivsamlare eftertraktade Vöråkniven.

Kniven har alltid varit ett universalredskap i Finland. Man använde den till att tillverka träslevar, träskedar, kärl, pärtkorgar, näverförmål och andra bruksföremål. Kniven användes som verktyg vid matlagning och som bestick. Den har hört till jägarens och fiskarens och den finske soldatens utrustning. I Finland har en puukko-kniv alltid varit en uppskattad gåva, där man utöver hantverkskunnandet också har framhävt det estetiska. Nuförtiden är puukko-kniven också en designprodukt och ett konstföremål. Det var troligtvis därför som president Kekkonen överlämnade en puukko till president Kennedy vid ett statsbesök. Kniven finns att beskåda på Kennedymuseet i Boston.

Puukko-kniven är och har varit ett farligt vapen. Av de brott mot liv i Finland, vilka lett till döden görs ca en tredjedel fortfarande med puukko-kniv. Detta trots att det är förbud att inneha kniv på allmän plats sedan många år.

I Finland är man emellertid stolt över sin fredliga knivtradition. I Sverige är man mera kluven i sin syn på kniven. För några generationer sedan bar alla män och många kvinnor i både Finland och Sverige kniv. Kniven var en statussymbol. Den användes till allt och var oumbärlig. Genom våldet i samhället har kniven kommit i vanrykte.

Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)

Föregående artikelDags att avrusta Israel
Nästa artikelVäst rustar upp: istället för fred väljer man krig
Rolf Karlman
Socionom, och frilansskribent. Upppvuxen i industrisamhället Hallstahammar vid Kolbäcksån, som länge dominerades av en storindustri, “Bulten”.

2 KOMMENTARER

  1. Som barn bar jag och kompisarna kniv i livremmen. Det kändes nog lite tufft. Men vi använde den till att skära till pilar och pilbågar, slangbellor, öppna hasselnötter m m. Eller bara sitta och kreta. Ordet tälja minns jag inte från Blekinge.

    För många år sedan försökte jag köpa en enkel kniv för hantverk i en stor ”hardware store” i Kalifornien. Men de hade ingen. Jag har nog aldrig sett en täljkniv i en affär här. Åtskilliga butiker för skjutvapenförsäljning däremot.

    Hur är det i Sverige? Kan man fortfarande bara gå in i en järnhandel och köpa en morakniv?

  2. Tack för Kauhava och knivarna.
    (Jag repriserar vad jag skrev för ett tag sedan)

    1960 reste vi till Finland. Det var familjens första (och enda) utlandssemester. Bilen lyftes ombord på Korsholm, i Umeå och sedan bar det av till Vasa. Vi reste med en grannfamilj från köpingen. Mamman i familjen var från Malax söder om Vasa.

    En dag tog åkte vi till Kauhava där jag fick köpa en kniv som hade hästhuvud i mässing längst upp på skaftet. På knivbladet löpte en blodskåra och en inristning: Isakki Järvenpää.

    Den kniven blev stor succé när vi kom hem igen, och jag kunde visa upp den för klasskamraterna (pojkarna) i Tierps folkskola.

    Någonstans på vägen har jag tappat den fina kniven; funderar på om en resa till Kauhava kan vara aktuell. Min sista resa utomlands?

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.