Hoops…!
Fram med champagnen! Idag har John Cleese födelsedag. 27 oktober 1939 föddes han. I vågens stjärntecken. Som alla astrologer vet ett tecken där vi finner de kreativa bland oss. Cleese en av dem. John Lennon en annan.
Tillsammans med studentkamrater drog Cleese på 60-talet igång hisnande Monty Python som visades på traditionsbundna BBC. Kanske han, den begåvade med orden i sin makt, annars riskerat göra akademisk karriär och gått förlorad. Hemska tanke.
En absurditetens humor med akademiska inslag, långt från enkla publikknipande grepp, utmärkte Monty Python´s flying circus. De drog sig inte för något, överrumplande och tokroligt. Marx och Wittgenstein kunde utan vidare bakas in i en sketch. Och det kändes helt rätt.
Ingen har kunnat upprepa det. Göteborgsbaserade Galenskaparna, det närmaste vi kanske kommer den brittiska förlagan på svensk botten, förblir en blek kopia. Om än med Claes Eriksson som påhittig anförare.
Mest känd är nog Cleese för sin hotellvärd Basil Fawlty i Pang i bygget, som serien heter på svenska. Kolerisk och direkt oförskämd mot gästerna på detta knappast femstjärniga hotell i Torquay på engelska sydkusten. Om de inte är aristokrater, som Fawlty beundrar och fjäskande står på tå för.
Han hånar tyska gäster för nazismen. Kryper för hustrun Sybil. Försöker dölja att han spelar på hästar. Trampar ofta i klaveret. Utrustad med en grandios självbild som inte på en tum stämmer med verkligheten.
Till saken hör att denne Mr Fawlty inte var en uppfinning, en rakt igenom påhittad figur. Under en turné på engelsk landsbygd råkade teatersällskapet träffa på honom, om jag fattat det rätt. Jag undrar om han någonsin fick uppleva hur han gestaltades i serien.
Och vad han i så fall tyckte om det. Jag kan inte tänka mig att han blivit smickrad. Men vem vet.
Serien har blivit omåttlig populär, även i Sverige. Varför älskar vi en sådan som Basil Fawlty? En direkt osympatisk figur, utan försonande drag.
Är det för att vi svenskar är så inlindade och försiktiga? Raka motsatsen till denne man med sina ständiga utbrott. Ingen engelsk gentleman som vi föreställer oss en sådan.
Speglas sidor hos oss som vi tränger undan? Kanske ville vi alla vara som Basil Fawlty. Inte lägga band på oss.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Min favorit, denna odåga till karl ställer till det mest för sig själv – snubblar fram i livet ständigt – och utan självdistans – och konsekvensanalys.
Visst fanns det en förebild. Det var ett av Torquay egentligen finare hotell men innehavaren var genuint otrevlig. Monty Pytongänget tog in där. Alla flyttade utom Cleese som fascinerat studerade hur hotellet sköttes. Men han gjorde även en del research bland hotellfolk och många sa att det värsta på hotellet var liken! Det var tydligen vanligt att ta livet av sig på hotellrum så man blev upptäckt och omhändertagen. Ett avsnitt av Fawlty handlar ju också om ett lik. Hotellet i Torquay är nedlagt och rivet sedan några år.
Enligt mitt tycke en ganska ointressant skådespelare. Smaken är som baken.
Men det som skaver mest med John Cleeses åsikter om olika politiska frågor senaste åren där han uppenbart verkar ha ganska högerriktade åsikter samtidigt som han uppenbart inte är någon större politisk tänkare. D v s han verkar vara ganska populistisk i sitt tänkande. Ta sedan att han vägrar bojkott av Israel och planerar flera standup-shower i landet.