Det var en grå dag i torsdags här i Uppsala, senare på dagen la sig också regnblandad snö som gelé på den kalla marken och gjorde att man halkade lite varje steg man tog. Men jag tar det nu från början.
Jag hade på morgonen kört min bil till den stora märkesverkstaden Bilomatic ute i industriområdet Boländerna, ni vet en sån där med ”kundmottagning”, gratis kaffe och tjänstemän utan olja på händerna som fyller i blanketter med arbetsorder till verkstaden. Jag hade beställt tid en dryg vecka i förväg för att laga ett fel som upptäckts på senaste besiktningen, en bromsslang skavde mot en stötdämpare, vilket kunde orsaka hål i slangen, varpå bromsverkan skulle försvinna. En ren trafiksäkerhetsgrej alltså.
Hade dessutom bokat tid för däckbyte till kl 16.30, det är ju snart 1 december, hos Däck och mekfirman Uppsala Autosevice, där jag haft mina däck förvarade i många år nu. Den ligger också i Boländernas industriområde helt nära Bilomatic. Så jag slog på det här viset två flugor… ja ni fattar. Jag var mycket nöjd med upplägget.
Jag promenerade den tre kilometer långa vägen hem i det ännu inte hala väglaget och hade nu flera timmar i lugn och ro med laptopen i knät – efter en stärkande promenad!
Kl 15.30 var det blöta snöfallet ymnigt så jag bestämde mig för att ta bussen från Resecentrum. Kollade i UL-appen och kom fram till att både 9:an och 10:an skulle stanna alldeles nära Bilomatic. 9:an kom först. Jag hoppade på, mycket folk på väg från jobbet i snögloppet. Men, det visade sig att bussen vek av mot Bergsbrunna långt utanför stan, alltså passerade Boländerna på långt avstånd utan att ens stanna. Nå, jag klev av på nästa stopp mitt ute på Uppsalaslätten på en stor väg i högtrafik och snöglopp. Uppsala skymtade jag i fjärran genom mina blöta glasögon.
Jag tog mig till sist över vägen till busshållplatsen på andra sidan för att ta första bästa buss tillbaka till Uppsala. Jag kollade på tidtabellen i busskuren med hjälp av ficklampan i mobilen, då kom 10:an med fulll fart, men chauffören såg inte mig i mörkret (inga reflexer), så den körde förbi och kastade upp en portion snöslask på mina ben. Nu började det bli ont om tid, skulle jag hinna till Bilomatic innan de stängde?
Så kom 9:an, jag klev ut i vägen och vinkade. Den stannade och jag hoppade på och klev av strax före Resecentrum, alltså nästan tillbaka på ruta 1, och hade nu minst halva vägen kvar till Bilomatic i det halkiga väglaget i mörkret – till fots. På bussen ringde jag Bilomatic och fick till min glädje reda på att de inte stängde förrän kl 18. Ännu en nyttig promenad.
Jag förundrade mig faktiskt själv över att jag inte var mer stressad och ilsken över sakernas tillstånd. Jag stegade vidare på det slippriga underlaget och konstaterade att det gick förvånansvärt bra. Jag hade både halsduk, handskar och keps mot den fallande blötsnön och visste att jag i alla falla skulle kunna hämta bilen.
När jag kom fram till Bilomatic vände denna ganska eländiga eftermiddag till en liten solskenshistoria. Det var inget fel på bilen, besiktningen hade haft fel. Det betydde att reparationen inte kostade mer än en återbesiktning, som Bilomatic fixat, alltså inte flera tusen, som det brukar göra så fort de skrivit in den där arbetsordern till verkstaden.
Så nu återstod bara däckbytet, klockan var kvart i fem, Autoservice skulle stänga redan halv, men jag tryckte gasen i botten och där stod killarna och väntade på mig. Jo, de bytte till mina vinterhjul i ett flygande fläng. Medan det pågick, berättade jag om mitt äventyr med Upsalabussarna för en av bröderna som driver firman. Denne (självklart någon slags invandrare) frågade varför jag anlitade en märkesverksstad som Bilomatic, ”det är minst dubbelt så dyrt som en liten firma”. ”Som denna?” undrade jag. Ja, visst är du välkommen hit om du vill, svarade han lite blygt.
Nu måste jag här skjuta in en annan glad historia. Det var den 4 maj i år på min närmaste ICA-affär. En ung kassörska hade just slagit in alla mina varor i kassan och tittade upp på mig. Då sa hon ”Vilken fin nål du har.” Jag fattade inte på sekunden, men hon pekade på min vänstra kragsnibb. ”Jasså, du menar min Palestinanål, ja det känns fint att ha den nu”, sa jag, och fick ett vänligt leende tillbaka.
Men det är inte slut med det. I slutet av maj på Arlanda (på väg till Malta) skulle jag växla svenska pengar till euro. Bakom disken satt en mörkögd ung flicka, vars ansikte plötsligt sprack upp i ett stort leende och sa: ”Jag började nästan gråta när jag såg ditt Palestinamärke. Jag är från Palestina och vi blir så glada när vi ser att människor bryr sig om oss och det som nu händer.”
Tillbaka till Autosevice. När killen skulle ta betalt sa han: ”Du får 20 procent för det där”, och pekade på min Palestinanål. Så avhandlade vi Irak, Ukraina och Gaza på 30 sekunder och blev mycket goda vänner. Till de ska jag självklart vända min nästa gång jag måste reparera bilen.
Nu har det alltså hänt tre gånger det senaste halvåret att min Palestinanål på kragsnibben gjort människor glada och t o m denna senaste gång givit ett rent ekonomiskt utbyte. Därför rekommenderar jag Er alla att skaffa en sån här liten Palestinanål, sätta den på ditt vanligaste ytterplagg, så kommer du att glädja andra och t o m bli ekonomiskt gynnad så här i adventstider.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
En solskenshistoria mitt i snögloppet. Sånt som gör en glad. Tack för den, Knut L!
Snabbdäckbytarna billigt billigt, kan vara problemstiska. Kolla att hjulkapslarna är åtdragna – min dotter märkte att något inte var som det skulle efter ett vinterdäckbyte – och när hon saktade ned på huvudleden från Västerås mot hemmet flög bakre vänstra hjulet in i skogen. Hade hon inte saktat ned – ja vad hade hänt då?
P.S Vid kontakt med Snabbfix visade att grabben som bytte hjulen på Snabbfix var ”nyanställd” – om det förklarar saken vet jag inte.
Fin historia, blir ofta beklämd när jag ser folk med invandrarbakgrund – då man innerst inne som etnisk svensk skäms över det Sverige som blivit, vad tänker folk med invandrarbakgrund egentligen om detta Sverige med en rasistisk främlingsfientlig regering och en regering som stödjer folkmord på i förlängningen muslimer, araber?
Inte konstigt, känner jag, att invandrare ibland dras till segregation eftersom de inte känner sig välkomna in i det svenska samhället. Ta t ex SD:s ungdomsförbund som nyligen sa rakt ut att islam inte har någon plats i det svenska samhället.
Begriper man inte hur livsfarlig och hur sönderskärande sådan retorik är för Sverige? Det bor hundratusentals muslimer i Sverige, hur kan SD inte begripa hur offensivt ett sådant uttalanden är för muslimer? Men det värsta kanske var tystnaden. Inga fördömanden av S/V/MP och inga ledarskribenter som kritiserade yttrandet. Jämför situatuonen om SD hade pratat så om judar däremot…
Jag har mötts av glada, men försiktiga leenden och ett diskret tack när jag bett att få mediciner som inte kommer från Israel!
Det finns uppskattningsvis mellan 1 och 1,1 miljoner människor med muslimsk bakgrund i Sverige. Den exakta siffran är svår att fastställa eftersom Sverige inte registrerar invånare med religiös tillhörighet, men uppskattningar från bland annat Forum för levande historia och Pew Research Center pekar på att siffran ligger runt 10 procent av befolkningen.
Det finns kanske så många från muslimska länder men det betyder inte att man nödvändigt är troende muslim. Jag har haft många kollegor från sådana länder men de allra flesta rejält sekulariserade, ingen fredagsbön och har inget emot alkohol på företagsaftnar eller fackets middagar.
Men varför är en del vänsterfolk så fascinerade av islam? Jan M höll ju hela tiden på att prata om: ”imamen säger” och ”profeten skriver”. Jag har läst Koranen och det är ett enda virrvarr av motsägelsefulla verser, hjälp de fattiga, ta väl hand om dina hustrur följt av hemska straff för syndare. På ett ställe står att man inte får berusa sig, varav alkoholförbud, men i en annan vers att dadelpalmens och vinrankans frukter skänker både god näring och gott vin som en gåva från Allah. Följt av ”envar använder sitt förnuft”.
Eftersom man är medveten om röran och motsägelser så anses det vara den senaste versen som gäller. Det är nu bara det att verserna inte är publicerade i kronologisk ordning.