Patrik Baab i Rågsved den 11 oktober (Foto: Redax)
Den bild av situationen i Ukraina som förmedlas via Sveriges Radio i t ex programmet Radiokorrspondenterna Ryssland – som är helt typisk för andra stora mediekanaler i Sverige (SVT, DN, TT, Bonnier News, Mittmedia, Stampen Media, Shipsed och allt vad de heter) – skiljer sig dramatiskt från bilden som förmedlas av fristående journalister, medier och akademiker i USA och Europa. Som exempel på dessa kan nämnas: Alexander Mercouris och Alexander Christoforou (The Duran), professor John Mersheimer (Substack), professor Glenn Diesen (Substack), professor Jeffrey Sachs, general Douglas Mcgregor, Max Blumenthal (The Garayzon), professor Ola Tunander (Substack), ekonomiprofessor Michael Hudson, Pascal Lottaz, professor Tuomas Malinen, överste Jacques Baud, ekonomen Alex Krainer, professon Emanuel Todd, nationalekonomen Gianis Varoufakis, riksdagsledamoten Elsa Widding … och nu senast den tyske journalisten Patrik Baab. Återkommer till honom.
Det västliga narrativet
Men först alltså som det lät i introt till programmet den 8 oktober: ”Det här är Radiokorrespondentena Ryssland med Fredrik Wadström, Joakim Paasikivi och mig Johanna Milén”. Där förklarade Wadström och Paasikivi att Ryssland knappast alls avancerar vid fronten, underförstått att de är allvarligt försvagade av stora förluster och försvagad ekonomi av de allt hårdare och allt mer avancerade ukrainska angreppen mot rysk energiinfrastruktur. Snart har ryssarna ingen bensin längre, spås det. Då kommer till sist Putin ge upp och kriget att vända. Sådan är undertexten.
Det oberoende narrativet
Bilden som enstämmigt förmedlas av de ovan nämnda oberoende bedömarna är en helt annan. Först och främst beskylls den bilden (narrativet) av Väst för att endast avspegla Putinpropagandan. Men om man kan bortse från detta och börja reflektera en smula oberoende, förstår man att ryssarna avancerar långsamt för att målet inte är varken
– att erövra resten av Ukraina, eller
– att marschera vidare västerut i Europa och till sist paradera nerför Champs-Élysées.
Nej, målet är att försvara de ryskdominerade delarna av Ukraina och att stoppa aggressionen från Väst (USA/EU/Nato/GB), som trappats upp efter Maidan 2014. Sedan Istambulavtalet sköts i sank av Boris Johnson tvingades ryssarna invadera de rysktalande områdena, främst Donetsk och Luhansk (Krim var redan annekterat 2014).
Samt, på grund av Västs cyniska utnyttjandet av ukrainska unga män som kanonmat, och dess envisa ekonomiska och militära stöd till Ukraina håller Europa på att helt utarmas ekonomiskt. Europa, som är starkt beroende av energiimport, drabbas ekonomiskt hårdast och riskerar att helt isoleras och falla tillbaka i social utveckling. Det här visar sig redan tydligt i den politiska splittring som bara förvärras på alla nivåer ju längre Ukrainakriget pågår.
Patrik Baab i Rågsved
Den tyske journalisten Patrik Baab framträdde i lördags i Rågsveds Nya Folkets hus inför en publik på kanske 50 personer, dominerade av den lilla envisa skara av grånade vänsteraktivister, inklusive undertecknad. För arrangemanget svarade den vitala lilla klubben bakom Dissidentpodden, som tycks bestå av personer t o m under pensionsåldern.
Det ovanliga med Patrik Baab är att han ända sedan före 2022 besökt Ukraina och efter krigets start fortsatt att besöka Ukraina, båda sidorna om fronten, inte som inbäddad, utan som fristående reporter. Han har skildrat sina erfarenheter i boken Auf beiden Seiten der Front – meine Reisen i die Ukraine, som kommer i svensk utgåva på Karneval förlag i januari.
Baab inledde med att läsa ett kapitel ur boken på engelska, sedan var det samtal på scenen och slutligen frågor från publiken.
Det som gjorde starkast intryck på mig var hans djupa personliga kontakter med ukrainare i både östra och västra Ukraina. Undersökningar före 2022 visar att endast 20 procent var beredda att ta till vapen mot Ryssland, alltså 80 procent var emot detta krig från början.
Hur människor i västra Ukraina resonerar är krångligt, begripligt och även tragiskt. Ett stort problem är att den svarta jorden – Ukrainas unika naturresurs – köpts upp allt mer av utländska ekonomiska intressen. Människorna i de enorma jordbruksbygderna är visserligen fortfarande emot kriget, men försörjningsmöjligheterna för dem har allvarligt försvårats. För att överleva flyr unga pojkar och flickor till Ryssland eller till Väst för att jobba – även i prostitution – för att tjäna pengar och skicka hem till de allt fattigare anhöriga hemmavid. Eftersom västra Ukraina domineras av högernationelistiska krafter (banderister, azovister, Högra sektorn…) som är rustade till tänderna med amerikanska vapen är det farligt att opponera sig, det ses som landsförräderi. Demokratin är djupt begraven. Alla ukrainare vet att Maidanupproret egentligen var en iscensatt kupp av högerextremisterna med starkt stöd av Väst.
Utsikterna för Ukraina att överleva som självständig stat är minst sagt dystra enligt Baab. Ju längre kriget pågår, desto mer söndertrasat och försvagat blir landet och desto mer kommer andra minoriteter som litauer, rumäner och ungrare att dras mot sina kärnspråkområden. Landet riskerar att helt falla sönder och inte mycket blir kvar.
Baab berättade också om den utstötning han själv utsatts för p g a sina skriverier om Ryssland och Ukraina. Bland annat har han förlorat anställningar inom etablerade tyska mediekanaler. Nu undervisade han – ironiskt nog tack vare ett amerikanskt universitet – i journalistik i Tyskland, som jag fattade det.
Han var något mer optimistisk om att alternativa medier ändå kan väcka begränsade opinioner, som man får hoppas till slut kan sprida sig som ringar på vattnet och få riktigt genomslag. Men de stora mediekonglomeraten är mäktiga…
Om våra stora medier i Sverige vore fria hade de kastat sig över Patrik Baab för att få honom till sina pratsoffor, TV-studios och tidningsintervjuer. Men där satt vi ca 50 personer efter att ha betalat 150 kr var för att Dissidentklubben skulle kunna betala sina omkostnader för arrangemanget. Sådan är vårt medieklimat – ännu.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Knut L!
Som du skriver så domineras den offentliga debatten av domedagsprofetior om Ryssland likt ”allvarligt försvagade av stora förluster och försvagad ekonomi” som tjänar till att få stöd för att fortsätta med det ekonomiska och militära stödet till Ukraina.
Inom svensk inrikespolitik fortsätter man att prata om vår ekonomiska kris som om det vore en naturlag och frikopplat från kriget i Ukraina. Bortglömda är nu Magdalena Anderssons uttalande från våren 2022 om att sanktionerna kom till att svida även för oss. Ingen vill låtsas om att allt detta är en av orsakerna till den 30 procentiga prisökningen under de gångna tre åren.
Att kriget påverkats även Ryssland är självklart, men Stockholm School of Economics beskriver i sin rapport från 2025 ingen katastrof, utan mer svårigheter som liknar de som vi periodvis upplevt i Sverige sedan jag började intressera mig för saken för drygt 50 år sedan. Man kan givetvis ifrågasätta rapporten på en mängd punkter, men intrycket är ändå att beskrivningen av den ryska ekonomin är betydligt mer nykter än den hysteri som präglar den övriga offentliga debatten i Sverige.
Så här sammanfattar man t ex rapporten: ”The Russian economy remains relatively stable for the moment, but it is on an increasingly precarious footing. While it is superficially resilient, underlying imbalances and structural weaknesses are growing. The fiscal stimulus of the war economy has kept the economy afloat in the short term, but the reliance on opaque financing, distortionary resource allocation, and shrinking fiscal buffers makes it unsustainable in the long term”
Och självklart, militär keynesianism stimulerar ekonomin på kort sikt men på lång sikt så är produktion av vapen istället för livsförnödenheter ingen väg till ett lands ökade välstånd. Men hur påverkar det kriget? Sovjetunionen överlevde mer än 70 år av krigsekonomi innan man lite naivt hoppades på att få ingå i en europeisk familj i fred och därför avvecklade både militär och militärpakt.
Men hur länge klarar Ryssland de ökade kostnaderna för militären idag? Eller snarare vilket sammanbrott kommer först, Ukrainas eller Rysslands? Länk till rapporten.
Jag tycker att den västliga rapportering brister i konsekvens och tankeklarhet. Ena stunden är Ryssland på väg att förlora kriget i Ukraina då inte erövrar stora territorier utan har fastnat i ett ställningskrig. Ukrainsk bombning av rysk infrastruktur kommer att krossa Ryssland ekonomiskt i förlängningen. I nästa andedrag säger man att Rysslands planer är att erövra hela Europa och som då motiverar en upprustning och militarisering som inte setts på 70 år. Argumenteringen saknar all logik.
Ta’t lungt!
Tids nog kommer de yngre generationerna – och vänsterpartierna i Norden – igen att inse att satsningen av skattepengarna på vapen och krig, på det abrupta dödandet av det som lever, lemlästning av människor och djur samt den obeskrivliga materiella förstörelsen, i längden är ett ohållbart ideologiskt alternativ.
Tills dess är det den lilla envisa skaran av grånade vänsteraktivister som tvingas ansvara för att tanken på fred, samarbetet och umgänget mellan länder och folk, hålls levande.
Christer Olsson:
Ryssar är helt enkelt fenomenala på att vara både svaga och starka.
Samtidigt.
Arne W Andersson!
”Starka ryssar” kan syfta på att Ryssland har en stor befolkning, (i den europeiska delen) och ett stort inflytande, men det kan också syfta på att den ryska regimen har en stark auktoritär maktapparat. Rysslands styrka kan ifrågasättas utifrån dess militära förluster, men svårt att avgöra hur stor inverkan detta har på den ryska befolkningens stöd för regimen, som enligt en studie säger att en majoritet stödjer kriget.
Jag har slutat se på svenska nyheter för längesen, ju längre man hållit sig borta, desto mer vansinnig ter sig svenska nyheters narrativ/mediebevakning. TV-n var dock på precis nu när jag gick förbi kl 9:30. Jag stannade till kort för att se hur TV4-nyheterna väljer att berätta nyheter och vad man väljer att berätta för nyheter, och jag fick vatten på min kvarn, som vanligt gick det irriterande in i mig hur anti-intellektuella narrativen som media sprider verkligen är:
Första nyhet:
”Trump pressar Putin att avsluta kriget. Natoländer ska samlas för att öka stödet till Ukraina och ta itu med Drönarhotet”.
Inslaget implicerar att det är Ryssland som inte vill ha ett avslut på kriget. Pål Johnson får fritt uttala sig på samma linje och säger i stil med: ”Ryssland vill inte ha fred därför kommer vi fortsätta stödja Ukraina militärt. Ryssland attackerar civila mål”. Punkt. Ingen från den ryska sidan etc får komma till tals och ge sin bild, det trots att Ukraina attackerar civila mål i Ryssland systematiskt och Ukraina säger nej till riktiga förhandlingar för att avsluta kriget, men den inramningen sker såklart aldrig i nyhetssändningar, eftersom det stör målet för Nato att bara eskalera och eskalera kriget.
Notera också att TV4 pratar om ett ”drönarhot” som om det var klar etablerade fakta att det finns ett ”drönarhot”. Istället kunde ju tex TV4 uppmärksamma, som du lindelof.nu gjort i tidigare inlägg, att t ex Danmark inte kan klargöra om några olovliga drönare ens flugit i danskt luftrum och/eller om de ens finns kan de komma från andra krafter.
Andra nyheten:
Samma tema. I allvarlig ton berättar nyhetsuppläsaren om att en rysk ubåt har synts i Östersjön. Försvarsmakten varnar. Punkt.
Inget åsikt från Ryssland släpps in, men kanske framför allt, ingen logik släpps in. Varför ska det bli ett nyhetsinslag för att en rysk ubåt finns i Östersjön – det är väl fullt normalt? Det finns väl svenska, tyska, finska, polska och säkert amerikanska ubåtar i Östersjön just nu, varför blir det inte några skräckrubriker i dessa fall? Nej för de skapar inte rädsla för ”ryska hotet”. skräckrubrikerna ska skapa en följsam befolkning som ska acceptera vettlös krigshets och vettlös överdimensionering av försvarsmaktens budget med skattemedel.
Förresten, är det bara jag som tycker att försvarsmaktens och FRA:s propagandareklam i TV-n är direkt anstötlig?
Att ett lands militär och underrättelsetjänst gör glorifierande och krighetsande reklam för sig själva i TV-n trodde jag var något endast diktaturer sysslade med.