Moderate migrationsministern Johan Forsells 16-årige son har dragit sig lite för långt ut på extremhögerkanten och även övergivit tron på ett demokratiskt styrelseskick. Orsakerna till dennes dragning kan vara många. Om det vet vi ingenting. Men vi vet att så kan det gå i de bästa familjer. Ingen sensation, mest att likna vid när mopsen råkar bajsa på finaste äkta mattan.
Det obehagliga i Forsellaffären är regeringens och mediernas mörknde i frågan. Vägran att nämna ministerns namn tyder på att den politiska klassen (och dess medier) har tydliga röda linjer för vad som är acceptabel högerpolitik och vad som är extremism samt att hålla varandra om ryggen. Ingår man i den politiska klassen (höger såväl som vänster) gäller nolltolerans om dessa ting. Tänk bara på hur lång tid det tog för den politiska klassen att acceptera Åkesson och hans gäng och hur enkelt det blivit att inskränka yttrandefriheten.
Johan Forsell sa det nödvändiga i sitt anonyma uttalande: ”Jag avskyr all form av extremism”. Därmed hade han förklarat sin lojalitet till de interna koderna och de informella röda linjerna som inte får överskridas.
Moderaterna är ett parti med djupa högertraditioner, men av maktpolitiska skäl är de idag helt anpassade till den moderna borgerligheten styrd från USA och EU. Därför trivs de som fisken i vattnet bland de moderna ”värdegrundsdemokraterna”. För dem gäller det att ”tycka rätt” inte nödvändigtvis att ”göra rätt”. All politik har blivit en fråga om värdegrund!
Här finns emellertid en besvärande hake. För dem gäller nämligen inte de värdegrundade röda linjerna – i Ukraina. Där är fascistisk/nazistisk extremism något man har största möjliga tolerans och överseende med. Kaosskapande krypskyttar mot civila, väpnad statskupp, beväpnade uniformerade marscher på gatorna, resande av monument över gamla rasistiska folkmördarhjältar från andra världskriget, bränna politiska motståndare inne i byggnader, gripa abnormt stor politiskt och militärt inflytande trots ett minimalt röstunderlag med hjälp av sitt överlägsna våldskapital…
Nej, ingenting tycks kunna rubba Forsells et consortes´ gränslösa tolerans gentemot dessa högerextremister. Ingenting tycks stå i vägen för deras förmåga att titta bort och låtsas som att dessa grupperingar kämpar för Ukrainas frihet, oberoende och demokrati. Att etniskt rensa sitt territorium från främmande ”moskovitiska slaviska element” är inget de vill kännas vid. Sådant lägger de sig inte i. De beväpnar dem istället.
Alltså, gärna högerextremister i Ukraina, men inte en enda svensk 16-åring med liknande sympatier, framför allt inte inne i ledande politiska familjekretsar. De måste elimineras!
Hyckleri kallas det.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Visst hycklas det bland politikerklassen. Man talar om ”klimat” och drar ned på kollektivtrafiken, indragna turer lokalt som regionalt. Satsar uselt på järnvägen, låter privata långtradare sköta långtransporterna istället för miljövänlig rälsbunden trafik. Man pratar om sopsortering, men tömmer inte sopbergen vid vägstationer. Ja du vet hur det kan se ut?
Fallet med killen som är nszist och pappan minister är ett fall i mängden politiskt hyckleri.
Politikerfamiljer är som alla familjer, det kan vara svårt att uppfostra ”ideologiskt rätt”. Att det just är en politiker som Johan Forsell som drivit hård retorik mot extremism och ungdomars ”extremism” gängrelaterat etc i s k utanförskapsområden gör det än mer anmärkningsvärt. Att inte hålla sin egen unge inom borgerskapets murar. Om Forsell kan sitta kvar återstår att se.