DN den 17 augusti 2025 sid 6-7.
Det blir nu intressant att följa våra malligaste stormediers fortsatta skriverier om Ukraina, USA, Europa och Ryssland.
Efter toppmötet i Alaska är klockan slagen för den gamla världsordningen. I Berliner Zeitung t ex släpps artiklar in som bekräftar att en ny insikt måste börja få ta plats i Europa. Så, säkert även på andra håll som ännu undgått mig. Men än har jag inte sett några tecken på någon tillnyktring i mitt husorgan DN. Tvärtom. Smaka på dagens kommentar från Michael Winiarski från den 17 augusti.
”För alla som har hyst illusioner om att Putin på något sätt ’vill ha fred’ bör mötet i Anchorage ha blivit en ögonöppnare. Där upprepade Putin nyckelfrasen att konfliktens grundorsaker måste lösas innan det kan bli en fredsuppgörelse. Det är ett kodord för Rysslands förlorade kontroll över Ukraina. I Putins världsbild är Ukraina inte ens ett riktigt land. För en storrysk nationalist finns ingen plats för ett självständigt Ukraina som är ekonomiskt och säkerhetspolitiskt integrerat i västvärlden.”
Det är som alla nu säkert börjar inse en helt omöjlig ståndpunkt. De flesta svenska mediekonsumenter är tysta och avvaktande inför den europeiska krigspropagandan de utsatts för i mer än tre år. Det kan inte ha undgått särskilt många att Ryssland vunnit kriget och att det samlade Väst inte längre har något mer än uppblåst retorik att sätta emot en mer nyanserad syn på situationen i Europa och världen efter att kriget i Ukraina äntligt fått ett slut.
Winiarski har fullständigt fel nu. Man behöver vara byta ut några få ord i citatet av Winiarski ovan för att hamna ganska nära sanningen. Så här skulle det kunna formuleras:
För alla som har tvivlat på att Putin på något sätt vill ha fred bör mötet i Anchorage ha blivit en ögonöppnare. Där upprepade Putin nyckelfrasen att konfliktens grundorsaker måste lösas innan det kan bli en fredsuppgörelse. Det är kodord för Rysslands och Ukrainas överlevnad som självständiga stater. I Putins världsbild är Ryssland och Ukraina länder med en lång gemensam historia. För Rysslands president är ett Natoanslutet Ukraina ett direkt säkerhetshot.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Man blir nästan yr när journalister försöker pressa in fakta i resonemanget så att det ska passa syftet. Det är mer en kommunikatörs jobb att plocka ut delar för att det ska passa vinklingen man vill ha! Hade vart kul med ärliga resonemang och ställningstagande istället.
Det beror också på vad man menar med segraren… Det finns nog flera segrare och förlorare. Stora medier rapporterar att vapenindustrin går med rekordvinster. Investeringar i kärnvapen var 477 miljarder dollar mellan 2021 och 2023 (ICAN, Don’t Bank on the Bomb reports). Amerikanska bolag äger majoriteten av kapitalet placerat i förvaltning, pensionsfonder, banker och lån till dessa tillverkare.
Pengar är alltså redan investerade. Men även om summan har ökat så har antal bolag som investerar minskat. Kanske för att exempelvis en del pensionsbolag inte placerar i fonder som finansierar krig, tobak etc.
Men tillbaka till Ukraina. Frågan är om kriget gått att undvika eller inte… Kennedy sa som oberoende kandidat förra året att senast USA var inblandat i ett försvarskrig för att försvara ideologiska och humanistiska värden var under andra världskriget. Men att krigen efter det istället bidragit till USA:s stora statsskuld och att situationen för folk i länderna där man fört krig inte blivit bättre på lång sikt.
Nej Wennström!
Kriget kan inte sluta hur som helst. Ryssarna har stort övertag i luften och på marken. Senast har stora transporthubben och staden Pokrovsk intagits av ryska styrkor och jämförelsen med Advidka, Mariupul och tre andra befästa transport- och starkt befästa städer och som görs i media som följer kriget seriöst (även ukrainska), och inte är propagandakulisser som ideologiskt proklamerar ”ukrainska segermöjligheter bara man får vapen”.
En sån som säkerhetschefen Bodanov har i ukrainsk media själv målat en uppgiven bild av krigsförloppet för ukrainsk del. Jättestora massflykter från ”risken att skickas till fronten” har skett under det senaste året ity inga ukrainska offensiver har synts sen mitten av 2023.
Bodanovs tidigare operationer på ryskt område med sabotage etc har tagit slut. Kurskäventyret förskräcker och där mycket stora ukrainska förluster skedde och målet att distrahera ryska initiativ längs fronten gick bokstavligen upp i rök efter flera månaders strider.
Ukrainska förluster i manskap är astronomiska ity ukrainska luftförsvaret har inte kunnat stå emot ryska drönarattacker och glidbomber som skjutits med precision in i ukrainska jordkulor!
Där det är som värst och där ryssarna sätter in både flyg och markstyrkor är överlevnaden för nya rekryter timmar och kanske dagar! Ukrainska soldater har idag kort utbildning, några veckor och ofta tagna med tvång från gatan.
Kriget är förlorat för Ukraina. Väst har i praktiken förbrukat sitt material för att hjälpa Ukraina medan ryssarna massproducerar vapen kontinuerligt!
Detta krig på Ukrainsk landområde är ett stort ansvar riktat till Europas och USA:s ledande politiskt valda.
Ett förödande krig som enbart – dessvärre – medfört massdöd och ett livslångt lidande för mångtusentals stridsmän, drabbade i sina bästa år. Därtill en mängd fruktansvärda minnesbilder, bevarade också med ord och bild i historiska arkiv som ansluter till läkningsprocessen för människors försök att tro på framtiden och finna dom kvarvarande goda exemplen.
Förhoppningsvis har verkligheten kommit ifatt även dom främsta ”optimisterna” från dessa européer i sin politiska ledarroll. Politiker som understött Ukraina med ökad stridskraft för att besegra Putins Ryssland på slagfältet, utan egen blodspillan.
Och då tänker jag också på vad dessa uttalat om Alaskamötet, som man ansåg vara ett stort misslyckande för Ukrainas del, men som till synes – trots allt – är en förflyttning på spelplanen där möjligheter visar att samtal kan bereda en ingång i fredsskapande syfte. Ambitioner som förhoppningsvis vilar på ett långsiktigt mål för människors möjligheter att skapa goda liv med innehåll av den bästa grannsämjan.
Detta måste då ske utifrån en idé där målet är riktat mot ett samhällsbygge i bästa mening som utmanar inte minst en pågående globala klimatförändring där varje del på planeten är berörd.
Och i det sammanhanget kan inte svaret vara mer av extrem högerpolitik utifrån en tillväxtmodell, grundat enbart på varumarknadens hjärtlösa cynism.
Det är i grevens tid att mobilisera och forma en annan demokratisk modell på samma sätt som arbetarrörelsens pionjärer byggde sin modell på folkbildningens oanade möjligheter.