Följande text ankom från barnläkare Leif Elinder med hemvist i Sverige, Australien och Nya Zeeland, även medlem i FIRE – Freethinking Internationally Recognized Experts.
Under 1960–70-talet fanns politiska ledare som vågade stå upp för moral: Kennedy, Palme, Brandt, King, Hammarskjöld. De satte fred, mänskliga rättigheter och självständigt tänkande före stormakters krav.
I dag har västliga politiker ersatts av administratörer som lydigt följer USA:s geopolitiska linje – även när den innebär tyst stöd till övergrepp och massdöd, som i Gaza. Tystnaden är inte neutral. Den är medskyldig.
Hannah Arendt varnade för ondskans banalitet: tankelös lydnad. Einstein skrev att världen inte förstörs av dem som gör ont, utan av dem som tyst ser på. Mattias Desmet beskriver flockens massformation: när alla tycker lika slutar människor tänka.
Därför är FIRE-visselblåsarna – Freethinking Internationally Recognized Experts – så viktiga. Jeffrey Sachs, Chas Freeman, John Mearsheimer och Douglas Macgregor talar trots personliga risker. De gör det inte för karriären, utan för sina barns och barnbarns framtid.
Och där MSM sviker fortsätter oberoende journalister som Glenn Greenwald och Chris Hedges att avslöja det mäktiga försöker gömma.
Buddhismen lär att lidandet uppstår ur girighet, hat och okunnighet – samma krafter som driver dagens krig. Munken Natthikos ord, ”I may be wrong”, uttrycker den intellektuella ödmjukhet våra ledare saknar. Det vi behöver är inte fler lydiga funktionärer – utan människor som vågar tänka. För när alla tycker lika, tänker ingen.
Leif Elinder
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Administrerar ideologier. Läste en proffessor/forskare som vill ha ett nytt begrepp debbattbrott eller var det demokratibrott. I alla fall ska oförskämdheter och elakheter på debattsidor beivras genom en statlig myndighet som håller reda på fårskockens bräkande.
Några tankar om debattbrott och demokratibrott.
Tror inte vi behöver fler restriktioner, utan färdigheter i att diskutera, lyssna och debattera, varför inte i skolan…? Ibland kan det till och med finnas argument man inte kände till som ändrar ens åsikt.
Det finns redan lagar för vad som är olagligt att uttrycka, ex vis Hets mot folkgrupp och Påverkansbrott.
Omvänt skulle samma frihet att uttrycka sig i en demokrati gälla för vanligt folk.
Sociala medier är gjort för att kommunicera kort, impulsivt och känsloladdat i realtid. Jämfört med att sätta sig ner och skriva, tänka och sedan publicera eller mötas i verkligheten.
Det är klart det tar tid och energi för journalister och politiker med fler impulsiva åsikter från folk i och med sociala medier där man kan ”gömma sig” bakom skärmen. Men å andra sidan behöver journalister och politiskt aktivt vara tillgängliga för allmänheten och öppna för både bekräftelse och konstruktiv kritik, annars jobbar man i ett vacuum eller filterbubbla.
Leif E och Knut L!
När någon urskiljer gruppen ”de som tänker fritt” blir den gruppen oftast = ”de som tänker ungefär som jag”.
Problemet är nog inte olika tankesätt, utan att förhandla och komma överens. Demokratiska val är en förhandling. Förutsatt att partierna representerar de frågor som väljarna tycker är viktiga.