Det var här det började på Dumbarton Oaks i USA… (Bild: Wikipedia)
”Det är lätt att beskylla Trump för att använda nyspråk, men det här handlar om så mycket mer än ord. Resultatet kommer inte bara att synas i förljugna rapporter – utan också i hur förtryck av verkligt levande människor accepteras och osynliggörs.”
Det här är slutklämmen i en artikel av Max Hjelm i Dagens Nyheter den 19 augusti med rubriken ”Nu ändrar Trump definitionen av mänskliga rättigheter”.
Resten av denna min text är varken ett försvar för Donald Trump eller för Vladimir Putin som inrikespolitiska ledare, utan ett försök att förstå vad som nu sker i världen utifrån rådande – inte önskade – styrkeförhållanden, vilket i alla tider varit nödvändigt för alla förnuftiga statsmän och -kvinnor.
Nå, en snabb AI-sökning på Google om ”mänskliga rättigheter” ger följande:
”Mänskliga rättigheter är grundläggande rättigheter som alla människor har, oavsett nationalitet, kön, etnicitet, religion eller någon annan status. De är universella och odelbara, vilket innebär att de gäller för alla och att ingen rättighet är viktigare än någon annan. De syftar till att skydda människors värdighet och frihet och säkerställa att alla kan leva ett drägligt liv.”
Hur står det då till med det här i dagens värld? Kan man verkligen påstå att Trump ändrar definitionen av mänskliga rättigheter? Har inte tillämpningen av FN-deklarationener svajat förr? Vad är kränkning av mänskliga rättigheter om inte vad som pågått i Gaza i snart två hela år – t ex?
Men, vi tar det från början (som jag skulle ha sagt inför mina mellanstadieelever under mina 20 år på heltid i katedern).
1948 bildades FN av 51 gemensamt erkända stater i världen. Idag består FN av 193 allmänt erkända stater. I alla dessa stater finns en gemensam tanke om att människan är skapelsens krona med vissa naturliga eller gudagivna rättigheter, men också skyldigheter. Olika tankar om sådant har funnits bland människor i årtusenden. FN är alltså yngre än jag, alltså mindre än en blinkning i historien.
Men, denna mänskliga tanke uppträder i oändligt många variater. Så i varje stat ryms mer eller mindre många religioner och kulturer som hjälpligt genom seklerna – i bästa fall – lärt sig leva samman och forma sina samhällen till stater. Inte i mer än några hundra år har människor inordnats i vad vi idag menar med stater. Alla 193 idag självständiga stater utgör tillsammans en närmast oöverblickbar mosaik av mänskligt liv och tänkande.
De 51 stater som grundade FN 1948 hade en kärna av fyra: USA, Storbritannien, Ryssland och Kina. 1944 skrev dessa (det andra världskrigets då uppenbara segrare) ett förslag till stadga för De Förenade Nationernas Förbund (det som skulle bli FN). Det skedde i Dumbarton Oaks i USA. Det var alltså dessa som satte ramarna för den kommande världsordningen.
Jag läser på Wikipedia: ”In the late summer and early fall of 1944, at the height of the Second World War, a series of important diplomatic meetings took place at Dumbarton Oaks, officially known as the Washington Conversations on International Peace and Security Organization. Delegations from China, the Soviet Union, the United Kingdom, and the United States (min fetmarkering /KL) deliberated over proposals for the establishment of an organization to maintain peace and security in the world. Their meetings resulted in the United Nations Charter that was adopted in San Francisco in 1945.”
Märk alltså att både Sovjet och Kina var med och att Frankrike och självklart Tyskland inte var med. Den nya världsordningen, som många nu kallar den ”regelbaserade”, byggde alltså på utgången av det andra världskriget, alltså på den tidens reella maktförhållanden i världen.
Ingen skulle 1945 ha kunnat tänka sig att en av dessa fyra stora krigssegrare skulle komma att i kraft av sin – historiskt högst tillfälliga – militära och politiska dominans gripa hela makten och bli världens enda polis med rätt att bomba och döda överallt i världen i sina egna hemsnickrade principers namn. Men det var så det blev och det är så det var fram till februari 2022 då USA (med sina allierade) mötte sitt Waterloo i Ukraina.
Och nu – i och med Ukrainakriget – står de gamla bundsförvanterna från 1944 emot varandra. Ryssland (f d Sovjet) och Kina (f d Kuomintang-Kina) har rest sig ur askan efter krig och revolutioner och med sina stora befolkningar och resurser klivit fram som nya stormakter – och utmanar USA:s anspråk på att dominera världen.
USA:s omtolkning av FN-stadgan och principen om mänskliga rättigheter efter sina intressen ledde till sist till den paradoxala situationen att USA kan tillåta sig att bomba allt och alla för att man i t ex Libyen eller Kazakstan inte har samma syn på förhållandet mellan man och kvinna som man har i USA. Alltså ”mänskliga rättigheter” i US-amerikansk tappning är fikonlövet för att bete sig som flåbusar runt om i världen.
Franska revolutionen höll sig med liknande illusioner om att kunna ändra människors mentalitet på djupet med politiska beslut, giljotinen och krig mot andra stater.
Det mest groteska för närvarande är att USA m fl allierade understödjer (eller hymlar om) Israels folkmord i Gaza, samt fortsätter att skicka vapen och göra affärer med Israel. Denna tolkning av ”mänskliga rättigheter” är inget mindre än moralisk kollaps.
Åter till Max Hjelm i Dagens Nyheter den 19 augusti 2025.
Att USA:s folkvalde president – i landet med omfattande yttrande- och tryckfrihet och i linje med alla miljoner medborgare i USA som valt honom för att komma ur de ändlösa krigen som utarmar det arbetande folket – nu i någon mån dristar sig till att ompröva USA:s roll som världspolis (i Ukrainafrågan) får Max Hjelm i DN att förfasa sig över ”förtryck av verkligt levande människor” och att sådant nu ”accepteras och osynliggörs” är blott patetiskt.
Oavsett vilka eventuellt dolda avsikter som kan finnas hos denna USA-president är det bra att han försöker avsluta det krig som borde ha avslutats redan våren 2022, när det befann sig i sin linda. Samt, att i detta sammanhang (”mänskliga rättigheter”) hoppa över många USA-presidenters och andra statsledares stöd till Israels folkmord i Palestina är också blott patetiskt.
Men hela USA-världen (inklusive Nato-Sverige) har helt tappat orienteringen historiskt och politiskt. De kan utan att blinka fortsätta rättfärdiga krigshetsandet mot Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea i någon slags gåtfull tro att det går att bomba fram demokrati. Som alla vet, säger FN-stadgan något helt annat. Mänskliga rättigheter är just mänskliga och inte stormakters rättigheter.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Bäste redaktör: USA har bombat Afghanistan. Däremot, mig veterligt, aldrig i historien bombat Kazhakstan.
Mänskliga rättigheter kan aldrig mätas på en graderad skala och därtill får den inte kalibreras utifrån den enskilda makt som äger våldets och rädslans kapital som verktyg.
När FN mer eller mindre har tappat sin betydande och tilltänkta funktion att värna dessa rättigheter måste det anser ”helt uppåt väggarna tokigt” att efterkrigstidens WW2 värsta våldsverkare, nämligen USA, inträder i den rollen med ledning av dess president D Trump.
Förvisso kan vi nu se ett hopp för dom krigsdrabbade människorna i Ukraina, men bakom denna smickrande fasad Trump visar upp emot Putin kan det finnas en djävulsk plan som ställer till ett än värre helvete. Med tanke på att en sådan tilltänkt fredsgaranti för Ukrainas säkerhet skall bestå av länder från Nato är detta ett illavarslande tecken på att FN:s deklaration om dom mänskliga rättigheterna än mer blir urvattnad och därmed enbart i betydelsen, en andefattig pappersprodukt. Jag menar att en sådan fredsgaranti borde/måste organiseras och styras under FN:s neutrala flagg.
Ulf Roland C!
Det har du förstås rätt i. Men där är förmodligen bara en tidsfråga om det inte blir stopp på USA:s herrementalitet.
Efter Hiroshima och Nagasaki, atombomberna som USA sprängde, gick ”mänskliga rättigjeterna” upp i rök bokstavligen. Världens folk behövde fred istället. Imperialismens nya steg för krig oavsett allt prat om ”mänskliga rättigheter” och särskilt från USA. Sovjet följde efter med sina krig i Afganistan m m.