Ovärdigt att jaga runt efter döda kroppar

Den nuvarande situationen kring Gaza, där israelerna åter hotar med indragen nödhjälp om inte alla kvarlevor av döda ur den tidigare gisslan ”omedelbart” levereras, är ett ovärdigt spektakel som alla inblandade aktörer borde hålla sig för goda för att spela med i. Rusningen efter döda kroppar bäddar för svåra misstag, och redan har ”fel” kvarlevor i åtminstone några fall förts till Israel. Samtidigt ägnas inget intresse åt de sannolikt runt 11.000 dödade palestinier, varav många barn, som ligger krossade i tonvis av rasmassor efter israeliska bombningar. Det hela är milt sagt vämjeligt, på gränsen till perverst.

Signalen från den israeliska regimen, som fortsatt inte verkar ha givit upp tanken på en fullständig utplåning av det palestinska folket, är att man är villig att ta till de mest solkiga, närmast nekrofila, argument – innefattande sina egna döda medborgare – för att så långt som möjligt försvåra, fördröja och i slutändan förhindra planerna på en väg fram mot en fredlig lösning av Israel-Palestinakonflikten. Så får det inte vara!

Det internationella samfundet måste sätta ner foten, se till att distributionen av nödhjälp inte hindras och att den multinationella övervakningsstyrkan snabbt kommer på plats så att fred och säkerhet garanteras – och palestiniernas existens inte mer kan hotas. Ett palestinskt styre för Gaza, med sikte på senare val, måste etableras och en ”Marshallplan” för återuppbyggnad av Gaza sättas i kraft.

Våra politiker som sovit sig genom folkmordet – eller i några fall dessutom eldat på det! – måste nu ta sig samman, återvända till FN-samarbetet, mångdubbla bistånd genom FN-organet UNRWA, erbjuda specialistvård för svårt skadade palestinska barn i Sverige, kräva frigivande av Palestinas självklare ledare Marwan Barghouti, sluta upp med vapensamarbete och annat stöd till ockupationen och erbjuda sig som värd för ett slutligt fredsavtal ledande till den av FN sedan länge beslutade tvåstatslösningen.

Jagandet efter döda kroppar måste upphöra. De organisationer som har vana av, och utarbetade metoder för, identifiering av offer för katastrofer måste ges tid och resurser för ett metodiskt letande efter, och värdigt omhändertagande av avlidnas kvarlevor – utan att jäktas på av cyniska oempatiska politiker.