Jag påstår att Dagens Nyheter sviker sitt grundläggande journalistiska uppdrag. Det sker dagligen, jag påpekar det ofta, men den 7 oktober (i förgår) fick jag plötsligt mig tillkastat ett saftigt köttben.
På tvåårsdagen efter 7 oktober 2023 publicerade DN ett stort reportage av journalistparet Emma Bouvin (text) och Alexander Mahmoud (foto) om massakrerna på Nova-festivalen 12 km öster om Gaza.
De två journalisterna låter sig vallas till platsen för massakern på den så kallade Nova-festivalen nära kibbutzen Beèri. De får träffa Michal Gabai, en kvinna som tack vare änglavakt undkom genom att hon reste hem tre timmar innan helvetet bröt ut. Hon är nu tillbaka för att hedra sin vän Hai Haem Zfatis grymma öde. ”Det kunde ha varit jag. Den tanken jagar mig sedan dess” blev rubriken på reportaget över ett och ett halvt uppslag (inkl en krönika av Emma B). Israelsika soldater får också komma till tals som bevis för att det finns stor oförsonlighet mot Hamas, palestinier och araber i allmänhet.
Hur ska man ta åt sig detta journalistiska arbete? Välskrivet och gripande bilder – förvisso. Otvivelaktigt skedde en grym massaker på denna plats där unga människor dödades i stort antal. Men Emma Bouvins berättelses undertext är att Hamas var de stora förövarna. Men, är den sann?
Hon drar sig inte heller sig för att replikera historien om Shani Louk, flickan som påstås ha skändats av Hamas på ett bilflak inne i Gaza. ”Hennes döda kropp paraderades, halvnaken, genom gatorna i Gaza stad. Det var en av de första bilderna som spreds över världen efter Hamas terrorattack.”
En bild och en historia om detta spreds redan den 8 oktober 2023 och har blivit symbolisk för Hamas grymheter den 7 oktober. Men bilden säger inget mer än att en (förmodligen) död ung kvinna ligger på ett bilflak omgiven av ett antal beväpnade män. Omständigheterna omkring denna bild vet man inget om.
Vad är då felet? Jo Emma B är oinformerad. Jag tror inte en sekund att hon medvetet döljer något. Hon är djupt berörd av vad hon ser och hör. Men, eftersom hon är en integrerad del i den västerländska mediala fronten mot Hamas, palestiniernas enda aktiva försvar mot ockupationsmakten Israel, kan hon inte se igenom propagandan. Hon kan beklaga grymheter, men Hamas är och förblir terrorister utan existensberättigande i hennes story.
Hur kan jag då säga detta med så stor säkerhet? Jo, för att sanningen ligger fullt öppen för alla som vågar ta del av den.
Jag har i dagarna också publicerat en lång genomgång av händelserna den 7 oktober av journalisten Peo Österholm med rubriken ”Det journalistiska ljugandet om 7 oktober”. Där får vi veta att de flesta civila inte alls dödades av Hamas, utan av våldsamt skjutande med tungt artilleri från IDF:s helikoptrar och tanks mot allt som rörde sig runt Nova-festivalen nära kibbutzen Beèri. Förklaringen till detta urskiljningslösa skjutande finns för dem som vill ta del av den. Läs Peo Österholms artikel!
Emma Bouvin är dotter till Sveriges Radios utrikeskorrespondent Maria Persson Löfgren, som i SR Studio 1 den 20 augusti luftade idén om att Polen och Litauen borde göra gemensam sak och anfalla Kaliningrad. Jag skriver inte det här för att förringa Emma B, utan för att man möjligen ska reflektera något över hur rekryteringen till attraktiva tjänster inom media fungerar och hur idéerna snurrar i dessa kretsar.
Så går det till i den fina journalistiken; res till konfliktområdena och låt dig vallas och förledas, på det att du må bli befordrad till ännu mer prestigefyllda positioner i den stora medievärlden.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Journalistik och medier är inte bara etik utan också ekonomi och politik. Mediedelägarna kan sitta i styrelser i stora tidningar och investmentbolag med fonder och aktieinnehav i olika branscher. Men har ägarna inflytande över innehållet? 2017 sa 70 procent i en SOM-undersökning, Göteborgs universitet att de tror det (hittade ingen senare undersökning). Men detta är vad läsarna trodde och bevisar inget. Man bör fråga redaktionerna.
Men styr man verklighetsbilden så styr man i viss mån aktieutvecklingen. För det är alltid någon som investerar kapital och den källan har också politiska intressen att ta hänsyn till. Och via det ekonomiska flödet betalas hårdraget journalisternas löner. Och så det här, mänskliga, med erkännande inom sitt yrke, nomineringar, priser och status.
Detta betyder inte att en skildring inte stämmer, som det står här ovanför. Men den förstoras med hjälp av personifiering och patos, vi kan identifiera oss med flickan och berättelsen och det gör extra ont. I jämförelse är de civila offren i Gaza numera bara siffror om än högre som tickar på.* Detta är ett medvetet journalistiskt val.
* enligt många tillförlitliga källor under lång tid.
Egenligen är det så här …
… vi kan identifiera oss med flickan och berättelsen och det gör extra ont. Men också med krönikören, för här syns den som skriver i texten i motsats till i reportageet. Så det känslomässiga, inte det granskande, fångar läsaren i den här berättelsen på två sätt.
Ja DN är ju ren propaganda. Nyligen rapporterades det att tidningen inte tillåter Israel-kritiska journalister skriva för tidningen längre, ren censur med andra ord, och kvar blir då israelvänner som Bouvin. Hade ingen aning om att hon var dotter till den rabiata Maria Persson Löfgren, men nu förstår man att dottern brås på mammans svartvita journalistik.
”DN-journalister som skrev på uppropet får inte bevaka Gaza”
Jag tycker det är så otroligt också att samma tidning, samma chefredaktör Wolordarski och samma skribenter som t ex Björn Wiman, går i taket om så ett fönster i Ukraina skallrar sönder under ett bombanfall av Ryssland, däremot har Wolodarski eller Wiman inte några som helst problem med Israels uppenbara folkmördande. Vissa folkgrupper är uppenbarligen värda att försvara. Typ vita, krstna ukrainare, däremot brunhyade muslimer i Gaza? Nej tack säger de högerextrema liberalerna på DN. För det är utan tvekan högerextrem rasism som styr israelvännernas argument i grund och botten. Hade det varit kristna som mördats i Gaza just nu hade inte KD, SD, M eller DN stött Israel.
Och slutligen, det är inget folkmord i Gaza, påstår Wiman. Däremot står han här (se videoklipp här) och säger att det däremot är ett folkmord i Ukraina. Man tar för sig för pannan. Om det är folkmord i Ukraina, ja då undrar man ju verkligen vad för ord man ska använda för det som sker i Gaza.
Maria Danielsson!
Du har rätt i att journalistik och medier är inte bara etik utan också ekonomi och politik. Det handlar också mycket om att prata som en papegoja en massa s***.
Det är så många människor och organisationer som är i opposition till vad som händer i Gaza, att det skulle nästan vara dags för en folkomröstning.
Maria Danielsson!
Det som har hänt och fortfarande händer i Gaza är abnormt.