Foto: Eva Åsén Ekstrand
Jag kan knappast vara ensam om att ha uppskattat, för att inte säga suttit som klistrad vid serien ”Weißensee” som visades för ett antal år sedan på SVT. Om den östtyska familjen Kupfer där pappan och äldste sonen är städslade av Stasi.
Båda högt upp i hierarkin. Pappa Hans är idealist, fortsätter att tro på det socialistiska lyckoriket och på DDR.
Äldste sonen, Falk, är hårdhudad och karriärinriktad. Förhör med plågoandens tonfall fångar i Stasi-fängelset i Hohenschönhausen. Ligger inne med en kommunistisk vulgärretorik enligt standardformulär 1A.
Världen är svart och vit. Fienden finns på andra sidan muren. De krigsglada ”imperialisterna” som är ute efter DDR.
Han är gift med en törstig ryska. De har en son som Falk vill göra elitidrottare av. Det går så där. Martin, yngste sonen i familjen, jobbar som polis, förälskar sig i en systemkritisk kvinna. Fadern har för övrigt haft ett förhållande med en ”republikfiende”.
En artist utrustad med Gisela May-röst. Lysande spelad av Katrin Hass, i verklighetens DDR dömd systemkritiker.
Det totalitära smyger sig in i och färgar de nära relationerna. Det höjer seriens dramaturgiska värde.
I de första säsongerna är det fortfarande DDR. I de senare, efter murens fall 1989 och DDR:s upphörande 1990, får vi följa hur realsocialisterna byter skjorta och anpassar sig till det kapitalistiska system de tidigare fördömt. Utan några större problem.
När vi dessa varma junidagar befinner oss i Berlin, står ett besök i Weißensee högt upp på bucketlistan. Jag har rört mig mycket i Berlin. Men aldrig varit där. Vi kvistar dit med gul spårvagn. Det tar en bra stund. Mycket att fästa blicken på under färden.
Vid sjön ser det ut precis som i serien. Jag går genast igång, föreslår ivrigt:
– Vi letar upp huset där de bodde och tar ett foto. Så kan jag använda det som illustration till en text.
Vi passerar ett hus, dolt i den frodiga sommargrönskan, som kunde ha varit det i serien. Ser nästan på pricken ut som det. Två våningar. Trappa ned till trädgården. Men det är fel färg. Och plötsligt grips jag av onda aningar. Slår mig ned på en bänk. Fram med mobilen. Googlar.
Serien var ingalunda inspelad på plats i Weißensee! Utan i Potsdam.
Inte bodde det några Stasi-höjdare i Weißensee. De bodde i Hohenschönhausen. I en avspärrad enklav. Högsta hönset Mielke i Wandlitz utanför Berlin. Tillsammans med Honecker och de andra i parti- och statsledningen.
Vi avslutar, trötta i fötterna och starkt påverkade av värmen, vår tur ut till Weißensee med en Bratwurst och en rejäl portion pommes med ketchup och mayo. På en anspråkslös servering vid badplatsen. Det kostar pengar att bada. Ett vändkors är uppställt.
Vakter håller ett öga på badgästerna. Det plumsas och simmas i vattnet.
Jag vet att man i Berlin haft problem med ungdomsgäng som trakasserat de badande. Runt om på olika badplatser. Oroväckande rapporter om det i Berliner Morgenpost.
Ska jag vara ledsen över att jag har förlorat illusionen om Weißensee? Tja, Men korven smakar himla gott. Pommes fritten likaså.
FOTNOT Jag chansar. Letar efter ”Weisenßee” bland streamingtjänsterna, finns på Netflix. Det får bli att se om. Nu när illusionen är krossad.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Lasse E!
Det var nog en komplicerad tid med många bottnar. Sovjet krävde med all rätt hårda krigsskadestånd av Östtyskland för att bygga upp sitt land, USA behövde inga skadestånd av Västtyskland utan erbjöd istället en enorm Marshall-hjälp och köpte sig därmed en vasall. Stalin ville ursprungligen ett enat neutralt Tyskland, men stötte på patrull både från Väst och Ulbrichtfalangen som tillbringat kriget i Moskva och saknade både kunskap och kanske också vilja att utveckla Östtyskland. Till slut var det bara två alternativ kvar, muren eller att lämna över Östtyskland till väst och Nato.
Hela tragiken från WW2 förföljde tyskarna och stor del av världen fram till våra dagar. Överallt skymtar man WW2:s fula tryne, i Ukraina, i Israel och i våra nya Churchills hjärnor. Därför är fredsrörelsen viktig för om vi inte kunnat frigöra oss från WW2:s skugga på 80 år, hur lång tid skall det ta nästa gång om mänskligheten ens överlever?
Inte så konstigt att Weissensee filmats i Potsdam för där ligger ju filmstudion i Babelsberg som är världens äldsta filmstudio med anor från 1912. Som funnits under ww1, Weimarrepubliken, nazitiden med Zarah som skådespelare och Goebbels som högste chef, DDR tiden och nu som enskilt företag som Europas största. Filmstudion är öppen för besökare men det kostar en slant.
Sven A!
Jag minns en dokumentär i tysk TV som jag såg för länge sedan och som handlade om det alltmer ”panka” DDR. Nationens öde var nog förutbestämt från allra första början. Fast man försökte rädda ekonomin bland annat genom att låta Förbundsrepubliken betala dyrt för frisläppandet av politiska fångar. Ja, Stalin önskade ett neutralt, avväpnat Tyskland. Men så blev det inte. De senaste dagarna har vi rest runt i östra Berlin. Det räcker med att vara borta ett par år så blir det svårt att känna igen och orientera sig. Nya hus växer upp överallt, en make over pågår. Och inte blev det som Helmut Kohl lovade: guld och gröna skogar för ossisarna. Trettiofem år har gått. Många ossisar förlorade på återföreningen. ”Anschluß” som de föredrar att benämna det.