U.S. aircraft carrier USS Gerald R Ford, världens största krigsfartyg, stävar in i Oslofjorden i september. | Lise A?serud/NTB via AFP/Getty Images
De militära utgifterna stiger nu snabbare än under kalla kriget, men att överge diplomatin och internationellt bistånd har också ett pris, är rubriken på en text av journalisten Tim Ross i Politico den 17 november.
Ross ser ett samband mellan politiker som själva upplevt krigets fasor och deras syn på nödvändigheten av diplomati.
Att samtala är bättre än att slåss ansåg den brittiske premiärministern Harold Macmillan som själv deltog i första världskriget och blev allvarligt sårad.
Den tidigare presidenten John F Kennedy hade sett krigets brutalitet och själv skadats allvarligt under andra världskriget. Under Kubakrisen visade han att han förstod värdet av diplomatiska kanaler.
Den tidigare brittiske konservative ministern Andrew Mitchell oroar sig för att den visdom som politiker som Kennedy och Macmillan erhållit genom egna krigserfarenheter har försvunnit när den som bäst behövs. ”Världen har glömt läxan från första världskriget när miljoner människor slaktades och att våra mor- och farföräldrars generation sagt att detta aldrig skall hända igen.”
Nedgraderingen av diplomatin visar sig inte bara i retoriken utan även i budgetar. Västvärlden minskar snabbt på investeringar i mjuk makt som internationellt bistånd och krympande diplomatiskt nätverk. Detta sker samtidigt som resurserna omdirigeras till försvaret, skriver Ross.
När väst drar ner på sin diplomatiska närvaro så ökar länder som Turkiet, Kina och Ryssland i länder i Afrika.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
