Är det verkligen krig vi vill ha?

Montage av Redax

”Sverige är inte i krig, men det råder inte heller fred.”

Det här är det kända citatet från statsminister Ulf Kristersson på Folk och Försvars Sälenkonferens för snart ett år sedan. Det var knappt ett år efter att Sverige kommit med i Nato. Kungen satt på första bänk och lyssnade. Alla kände sig mycket viktiga inför stundens allvar och Kristersson utstrålade självtillit.

Så länge en demokrati inte är i krig gäller vanlig lag. Men i krig gäller krigslagar, så kallade undantagslagar. Då inskränks yttrandefriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och alla förväntas ställa sig som en man (medborgare) emot fienden.

Där var vi alltså inte för ett år sedan, men vi var nära, vilket även det var chockerande. Alla där i Sälen satt med allvarsamma miner och tog emot budskapet med fattning. De flesta andra, de som fick höra vad statsministern sagt via media, tog emot budskapet med häpnad. Nu är han väl ändå ute och cyklar statsministern, tänkte nog också ganska många.

Men var han ute och cyklade? Nej, förmodligen inte. Han visste redan då att Ukrainakriget egentligen var ett krig mellan Väst och ”det hotande Putinväldet”. Han var redan då överens med alla sina kollegor i Europa och i USA att Ukraina måste och kunde vinna kriget med hjälp av Västvärldens samlade ekonomiska och militära resurser, som ju var oövervinnerliga. Inga ansträngningar fick sparas.

Men, det var ett år sedan, och inget har därefter gått Kristersson & Co:s väg. Istället har Ryssland stärkt sina positioner, USA (under sin nya president, Trump) har vänt på klacken och skapat förvirring om vad man egentligen vill. Trump verkar inte längre se Ukrainakriget som en nödvändighet. I USA pågår en omorientering beroende på att en insikt har växt om att de inte längre kan föra eviga krig som de inte längre vinner och att de inte längre har råd att hålla 100-tals militärbaser runt jordklotet. De vill dra sig tillbaka från positionen som världspolis till sin del av världen och bli en av flera stormakter i världen, som gör upp om hur makten ska fördelas. Europa måste klara sig själva i fortsättningen.

Så där står nu Kristersson och hans EU-kollegor med ett dilemma de helt enkelt inte är i stånd att hantera. De har ingen plan B, de har tillsammans satsat allt på ett kort. Ungerns Viktor Orban har varit det enda problemet. Men det ska bli ännu värre.

Vid EU-toppmötet i Brüssel i förra veckan gällde det de frysta ryska tillgångarna. Skulle EU kunna enas om att använda dem som säkerhet för ett jättestort räntefritt lån till Ukraina? I Financial Times avslöjas vad som egentligen hände då EU-ledarna misslyckades med att besluta om att lägga vantarna på de frysta ryska miljarderna i Brüssel. Rubriken var ”Hur Frankrike släpade fötterna efter sig och överrumplade med att överge Berlin”. (Artikeln kan läsas för 10 Skr)

Men innan jag går in på vad FT skrev ska jag förklara lite om utgångsläget för mötet. De tre största och kanske mäktigaste länderna i EU är Tyskland, Frankrike och Italien. Tillsammans med de tre mindre länderna Belgien, Holland och Luxemburg bildar de EU:s kärna. Det var de som startade EU-projektet på 1950-talet, de så kallade grundarländerna. Utan de tre stora; Tyskland, Frankrike och Italien, hade det inte varit möjligt, och så länge dessa håller samman håller EU samman.

Så vad var det som hände i Brüssel i förra veckan? Jo, alla vet att Georgia Meloni (Italien) ensam är ganska maktlös och att hon är motståndare till att använda de ryska tillgångarna. Men så länge Fridrich Merz (Tyskland) och Emanuel Macron (Frankrike) kan hålla ihop kan EU:s kärna hållas samman. Mertz och Macron har tillsammans drivit på för detta – särskilt Mertz.

Men under mötet övergav Macron faktiskt Merz och gick över till Meloni (och Belgien, Ungern, Tjeckien… som också var emot). Macron har efter mötet dessutom uttalat att han vill ha ett möte med Putin, vilket tagits emot positivt i Kreml. Så där sprack EU:s kärna. Men det döljs i våra stora medier. Men de förstår nog, de läser ju FT.

Vad återstår då? Jo att förklara att man är i krig, för då kan man införa krigslagar och kväva all opposition. Det verkar vara det som vi nu närmar oss.

Dagens Nyheters ledare idag (22 december) har rubriken: ”Vi är redan i krig mot Ryssland och måste börja agera därefter” Artikelns sista rad lyder: ”I allt utom konventionell militär mening är vi redan i krig med Ryssland.”

Alla verkar nu överens om detta. EU har redan börjat agera som vore Europa i krig, genom att EU:s ministerråd den 15 december fattade ett sanktionsbeslut som alltså drabbade den schweiziske pensionerade översten Jaqcues Baud (vilket vi skrivit om tidigare). Problemet med det här är att ingen som helst juridisk grund finns för EU att agera som stater kan i krigstillstånd. EU är ingen statsbildning. Det är en organisation byggd på fördrag mellan medlemsstater. Krigslagar kan bara införas av stater.

Men i Belgien verkar man införstådda med att Jaqcues Baud belagts med sanktioner – trots att han är schweizisk medborgare, men delvis bosatt i Brüssel. Ingen har meddelat honom beslutet. EU agerar i laglöst område. Även Schweiz verkar vara med på tåget, trots att Schweiz inte är med i EU. Skälet för sanktionsbeslutet är uttryckligen att man måste få tyst på kritiker av EU:s Ukrainapolitik. Det verkar alla inblandade i tysthet överens om, t o m Schweiz, som är alliansfritt sedan Wienkongressen 1815. Även Kristersson alltså. Europa förbereder sig i hemlighet för krig med Ryssland. Allt tyder på det.

Alla önskedrömmar i Väst om att Ryssland till slut ska knäckas ekonomiskt och militärt med Ukrainakriget har kommit på skam. Nu är det Europa som ensamt uppträder provocerande mot Ryssland genom en exempellös politisk retorik och en militär upprustningspolitik som vi inte sett sedan det kalla kriget.

”Sverige är inte i krig, men det råder inte heller fred” sa Kristersson. Samma sak kan nu sägas om hela Europa. Med tillägget att det är Europa som manar fram detta nya storkrig mot Ryssland, ett krig där vi är chanslösa.

Är det inte dags att besinna sig –innan hela vår kontinent än en gång läggs i ruiner?