Europa 1925 – för 100 år sedan.
”Europas existentiella dilemma. Att vara eller inte vara en amerikansk vasall.” Det är namnet på den schweiziske journalisten och politikern Guy Mettans senaste bok på svenska. Redan i boktiteln ställer han den avgörande frågan för Europa idag.
Vi är väl många här på lindelof.nu som också undrar över hur det skall gå för Europa. Inte minst med tanke på den senaste tullöverenskommelsen med USA där Ursula von de Layen förhandlade upp tullen från 10 procent till 15 procent på europeiska produkter och är väldigt nöjd med sin prestation!
Mettans bok blir med ens hyperaktuell. Tullavtalet är bara ytterligare ett exempel på ett Europa som accepterat USA:s hegemoni över Europa. Trump behandlar sina så kallade allierade som de vasaller de är.
Risken med de nya USA-tullarna är att man förvärrar den ekonomiska stagnationen som Europa befinner sig. Det talas allt mer om en avindustrialisering. Frankrike står inför en bankrutt som kan få stora konsekvenser, enligt nättidningen Politico.
Oförmögna att se vad som ligger i Europas intresse fortsätter EU att understödja kriget i Ukraina, som går mot sin undergång och riktar nya sanktionspaket mot Ryssland. På detta sätt utestänger Europa sig själva från den ryska marknaden och de naturrikedomar i form av energi och viktiga mineraler som Europa är i stort behov av i konkurrensen med Kina och USA.
Till detta skall läggas att Europa nu skall rusta för ett krig mot Ryssland. 5 procent av de europeiska ländernas BNP skall läggas på militära utgifter. Detta samtidigt som flera av de europeiska länderna dras med stora ekonomiska problem. För Sveriges del innebär 5 procent av BNP ca 20 procent av statens utgifter.
Guy Mettan vill med sin bok undersöka Europas valmöjligheter och uppmuntra till ett försvar av Europeiska intressen. Han gör en djupdykning i Europas historia och de försök som tidigare gjorts för att ena Europa. Han intresserar sig mest för det Heliga romerska riket av tysk nation och Grekland som absorberades av Rom. Han ser likheter mellan deras öde och dagens Europa. Men här kommer jag att fokusera på situationen idag och de valmöjligheter Mettan lyfter fram.
Är Europa kapabelt att garantera säkerhet och välstånd? Är Europa utformat för att möta behoven hos alla eller bara ett fåtal? Är Europa i stånd att reagera på yttre påtryckningar? Hur ser Europas framtid ut? Kommer Europa att fortsätta affärerna som vanligt under Natos paraply och USA:s hegemoni? Om detta är Mettan pessimistisk. Europas förmåga och vilja att frigöra sig från USA:s hegemoni verkar obefintlig. Är kanske träldom Europas förfärande öde?
Det tullavtal som EU slutit med USA pekar mot detta. Den transatlantiska länken mellan de båda sidorna är så stark, det militära beroendet av Nato så överväldigande, att de europeiska eliterna är oförmögna att skapa en oberoende utrikespolitik och staka ut en egen väg för Europa. EU:s eliter inte bara saknar kapacitet, utan även en önskan att ta sig ur USA:s överhöghet. Det betyder en långsam omvandling till en andra rangens konfederation av vasallstater under kontroll av ett utvidgat USA-imperium. Detta konstaterar Mettan.
Folkens motstånd
Mot den europeiska elitens oförmåga att frigöra sin från USA:s dominans sätter Mettan sitt hopp till folket som förhoppningsvis vill något annat. Han konstaterar också att USA som supermakt är på nergång. År 1960 stod de ensamt för 40 procent av världens bruttonationalprodukt. Idag har den halverats till 20 procent. Kinas uppgång och framväxten av en multipolär värld öppnar möjligheter för Europa. Det skapar nytt manöverutrymme och öppnar upp möjligheter.
Det som skulle kunna vara räddningen för Europa – enligt Mettan – är att EU demokratiseras till ett federalt Europa. EU lider idag av ett stort demokratiskt underskott. På tre decennier förvandlades det enade Europa till ett byråkratiskt monster, en teknokratisk diktatur. Han ser Schweiz som en förebild för hur Europa skulle kunna formas till en federal statsbildning med effektiva demokratiska institutioner, vilka kan bana vägen för ett fritt, demokratiskt och suveränt Europa.
Ett annat stort problem för Europa som hindrar dess utveckling är den geopolitiska obalansen. Europa lutar alldeles för mycket mot USA. Europa borde lägga större vikt vid förbindelserna med Ryssland, Turkiet, Kina och Indien. I stället för att korrigera denna obalans ökar man den, vilket hotar stabiliteten i Europa. Vi ser hur kriget i Ukraina riskerar dra in hela Europa i storkrig med Ryssland.
Vidare pågår i Europa en farlig demonisering av Ryssland, där Ryssland ses som en svuren fiende och drivs mot Asien och Kina, men som genom sin kultur och vetenskap, sina kristna rötter, sin geografi och ekonomi i grunden är europeisk. För Europa är det en ren paradox att ha avskurit sig från ett land som det har en lång landgräns till, för att tjäna en makts intressen som ligger 500 mil bort på andra sidan havet. Detta har tyngt och kommer att tynga Europas öde.
Rysslands enorma resurser skulle vara en stor tillgång för Europa. Allierat med Ryssland skulle Europa snabbt kunna återhämta sig och komma i kapp Kina och bli en ledande världsmakt. Det är kanske här vi skall söka den verkliga orsaken till bevarandet av Nato och inte integrera Ryssland. Ett verkligt ekonomiskt, kulturellt och vetenskapligt partnerskap med Ryssland skulle innebära slutet för den amerikanska hegemonin i Europa och förmodligen i världen, skriver Mettan.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Jan F och tydligen Guy Mettans har följande analys: I världspolitiken finns endast en negativ faktor: Förenta staterna. Europas svårigheter beror på europeiska ledares dåraktiga politik. Europa behärskas av russofobi. Europa är nära ett ekonomiskt sammanbrott, och kommer att förlora sin självständighet.
Låt mig måla upp en annan bild. Västländer inklusive Europa är fortfarande starka och stabila, fastän deras relativa makt minskar, när andra regioner utvecklar sig. Europa bevarar sin självständighet. Europa är fritt från statlig och samhälleligt ingrodd russofobi; motvilja mot ryssar är begränsad till dumt uppträdande hos individer. Demonisering av Ryssland står Vladimir Putin och hans underlydande själva för. Europas folk och ledare försökte i det längsta ha goda ekonomiska och politiska relationer med Ryska federationen. Före detta kommunist-kontrollerade staters anslutning till OTAN (Nato) är de folkens ensak, och förklarlig på grund av tidigare rysk ockupation och i vissa fall rysk terror och ryskt massmördande. Europas upprustning är påtvingad, och kan bäras ekonomiskt. Alltihopa handlar om vanlig gammal stormaktsrivalitet. Folkrepubliken Kina ser, hur Ukrainakriget anstränger västvärlden. Med samma cynism, som västliga stormakter har handlat genom historien, för FR Kina ett proxykrig mot Europa genom att stödja Ryska federationen. Inget att moralisera över.
Jan Arvid G!
Var och en har sin världsbild.
Vad jag kan utläsa delar du i grunden etablissemangets inom media och politikens världsbild. Det står ju var och en fritt.
Jag kan för min del inte inta den ljusa bild på Europa som du har. Det kan ju bero på att vi befinner oss i olika världsdelar. Det är inte så lätt att följa vad som sker i ett samhälle på distans, det hjälper inte med tillgång till internet. Man måste vara på plats.
Jan F!
Jag är ju i Europa?
Jan F!
Intressant det där med behovet av att vara på plats. Jag följer ju det mesta som finns skrivet om Sverige men har inte varit mycket ”på plats” under nästan 20 år. Mattias Gardell som var på besök i Colombia uppmärksammade mig på fenomenet och menade att jag stod kvar ungefär på den uppfattningen som de flesta hade när jag lämnade Sverige, men att Sverige förändrades snabbt.
Likaså så har jag inte varit med om utvecklingen mot mer krigiska tongångar och russofobi, de existerar ju inte i Colombia. Kanske måste man dagligen sitta i fikarummen för att ryckas med i den allmänna hysterin, internet räcker inte.
Jan F!
Tack för din intressanta text om ett världsläge i förändring, där Europas folk söker en inneboende kraft för att upprätta en medmänsklig dagordning i ett samhälle mot framtiden.
Att finna den under en tid i ett sammanhang, där historiska band ingår till Amerika/USA som nu försöker återhämta sin nedåtgående trend från en tid då man var världens dominerande stormakt efter WW2, är till synes minst sagt en fråga som uppenbart är svår att formulera.
Mitt mycket enkla amatörsvar i sammanhanget är att på något sätt måste folkviljan åter i organiserade former skapa en social/humanistisk kraft liknande den när industrisamhället bröt mark och en viljekraft uppstod från ”golvet”, som visade vägen mot ett välfärdssamhälle byggt på alla människors lika värde.
Ett omfattande ämne som uppenbart inte låter sig besvaras – helt enkelt, när krigsmakten formulerar sina svar med allt grövre artilleri utan hänsyn till dess förödande verkan på grundläggande humana värden som aldrig går att återställa.
Henry C!
För mig är urholkningen av demokratin självklar. Enligt The Guardian äger 1,6 procent av vuxna nästan halva av världens tillgångar, medan 1,57 miljarder människor delar på bara 0,6 procent av förmögenheterna. Vilken politisk makt följer av att äga halva planeten?
Jag är inte avundsjuk på Besos, Musk m fl, de verkar leva ett i mitt tycke miserabelt liv trots sin förmögenhet och jag har själv vad jag behöver. Vad som stör mig är den politiska makt som följer. Att Musk plötsligt kunde stänga av internet (Starlink) för Ukraina p g a att han inte var överens om Ukrainas attackplaner mot Ryssland skrämmer mig. Dessutom leder snedfördelningen till allvarliga konsekvenser för ekonomin. Vad innebär det t ex för ekonomi och demokrati att Sverige är en av världens mest ojämlika länder när det gäller förmögenhet (obs! inte inkomster). Sveriges förmögenhets-Gini ligger på ca 0,853
Den rikaste 1 procenten i Sverige äger cirka 35,8 procent av landets totala förmögenhet. Är det en vild gissning att förmoda att ägarna av våra medier och vapenindustri finns bland den procenten, och att de haft sina egna intressen när det gäller Ukrainakriget?
Ravi Batra är en indiskfödd ekonom verksam i USA, känd för sina böcker där han förutspådde ekonomiska kriser. I sin bok The Great Depression of 1990 (utgiven 1987) hävdade han att en global ekonomisk kollaps skulle inträffa runt 1990-talet. Jag blev starkt influerad av de teorier som Batra presenterade på 90-talet, åtminstone den delen som rörde studier av statistik sedan 1700-talet. Andra halvan av hans bok behöver man nog vara hindu för att förstå.
I korthet säger han följande:
1. Majoriteten av befolkningen får stagnerande eller sjunkande realinkomster.
2. Konsumtionen hålls uppe genom att folk lånar mer.
3. För att upprätthålla konsumtion och efterfrågan tar folket i ökad utsträckning lån
4. Banker och finanssektorn stimulerar detta med lättåtkomliga kredit- och finansiella instrument.
5. Tillgångspriser (aktier, fastigheter) drivs upp av billiga pengar.
6. Ekonomin ser stark ut på ytan, men är beroende av skuldsättning och spekulation.
7. Avkastning från investeringar koncentreras till toppen av inkomstfördelningen, vilket ökar ojämlikheten ytterligare.
8. Till slut når skulderna en nivå där de inte kan betalas tillbaka, bubblan spricker (bankkris, börskrasch, fastighetsras). Följden blir recession, depression eller krig.
9. Därefter startas ”cykeln” om på en mer jämlik nivå. En stor del av skulderna suddas ut vid krig och förstörelsen leder till en ny uppgång.
10. Batra menar att detta sker ungefär vart 30:e år, eftersom det tar en generation för minnena av förra krisen att blekna.
11. Nya beslutsfattare och investerare underskattar riskerna och upprepar samma gamla misstag.
När det gäller punkt 10 och 11 så känns det väldigt bekant.
Min far var med om 30-talskrisen vars upplevelser han spred till mig vilket i försvagad form påverkat mig. Mina yngre vänner som studsade ut från universitetets ekonomikurser ville ta bort alla de hinder som var tänkta att förhindra en ny kris. De ville ”avreglera”. Mitt motstånd betraktades som gammalt och förlegat. En del tog sig ytterligare en funderare vid tiden för skuldkrisen 2008/2009, men då var det mer eller mindre försent.
Media piskar upp ett rysshat kombinerat med krigshets närmast dagligen. Deras utgångspunkt är att vi befinner oss i en kamp mellan det goda och det onda. Vi är på de godas sida! Även om vi är likgiltiga inför folkmordet i Gaza så tillhör vi de goda. Medan de onda är Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea. Av någon märklig anledning råkar det vara samma fiender som USA har.
Detta bidrar naturligtvis till att forma människors syn på världen och dessa länder. Det är ju inte många som kan ha tid och ork att lägga ett par timmar om dagen för att ta in information från annat håll.
Jag tvivlar på att de auktoriserade tyckarna i media gör det.
Frida Stranne berättade på Österlens Fredsfestival i helgen att hon intervjuat riksdagspolitiker om bland annat den regelbaserade världsordningen kontra FN-stadgan. Dom trodde att det var samma sak!
En förklaring till detta är förmodligen att de bara tar in svensk information från media om säkerhetspolitik.
Så gör media människor blinda.
Europa har valt fel väg. Ja EU-etablisemanget, den icke folkvalda EU-byråkratin med förblindade tjänstemän och ministerråd har lett in Europa i en ekonomisk återvändsgränd och där Ukrainakriget och sanktionspolitiken mot Ryssland varit fokus, som inneburit att tysk industri kollapsat p g a dyr energi olja/gas från USA. Sabotaget mot Northstream var starten på en ”självförvållad” energikris förövrigt! Protester från tyska statsledningen har uteblivit liksom från EU. USA har fått full pott med Europas avindustrialisering. Mörkt för Europa!