Nicolas Butylin diskuterar i Berliner Zeitung den 17/8 hur Die Grüne i Tyskland klamrar sig fast vid den västerländska världsbilden: moral trumfar diplomati. Det är en diskussion som också har sin giltighet för svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Butylin beskriver hur De Gröna agerar som den tyska republikens moraliska samvete. Efter att ha föresatt sig att forma den tyska utrikespolitiken utifrån värdegrund och feminism har de nu blivit de mest kompromisslösa försvararna av en amerikansk världsbild. I Die Grünes federala högkvarter råder en häpnadsväckande konsensus: Mer vapen – Absolut! Pacifism? Opraktiskt och en avlägsen dröm, sa Robert Habeck när han fortfarande var Tysklands vicekansler. Vad har hänt med De Grönas fredsagenda? frågar Butylin.
Idag finns det knappt någon pacifism kvar bland de gröna. Opinionsundersökningar inom det tredje största partiet i Tyskland visar att över hälften av de gröna väljarna stödjer militära interventioner om de anses nödvändiga. Detta är betydligt mer än bland CDU:s eller FDP:s anhängare. Samtidigt vill nästan 100 procent av De grönas väljare att Tyskland ska minska sitt beroende av Ryssland och Kina, även om det innebär en förlust av välstånd. Denna hållning har blivit den vägledande principen för den gröna utrikespolitiken, skriver Butylin.
Grön utrikespolitik följer en tydlig moralisk logik: samarbete endast med partners med ”kompatibla värderingar”. Men vem blir kvar? Annalena Baerbocks kategoriska avvisande av förhandlingar med Kreml är bara det mest synliga exemplet. Medan andra västerländska stater nu av rent egenintresse håller diplomatiska kanaler till Moskva öppna, stänger Berlin för ett sådant alternativ. Nicolas Butylin menar att detta gäller inte bara Die Grüne, utan även CDU/CSU och delar av SPD.
Han konstaterar att en sådan politik isolerar Tyskland internationellt och gör Tyskland alltmer irrelevant. När moral blockerar förhandlingsalternativ i internationell politik slösas inflytande bort. Särskilt i en multipolär värld där allianser alltmer bildas mer flexibelt och med kort varsel.
Die Grünes strateger har fastnat i mentaliteten; demokratier kontra autokratier. Problemet med ett sådan synsätt är att knappast någon i världen delar denna uppfattning. Fler och fler länder ser Ukrainakriget mindre som en kamp mellan gott och ont och mer som en konflikt mellan rivaliserande maktcentrum. För asiater, afrikaner, nord- och sydamerikaner är Ukrainakriget ett västerländskt proxsykrig mot Ryssland. Medan nya allianser bildas på olika håll är De gröna fast beslutna att isolera sig från auktoritära system. På så sätt lämnar man fältet fritt för kineserna, ryssarna och många andra, som inte har några betänkligheter att prata med alla, konstaterar Butylin.
Kritik mot Die Grünes utrikespolitik betyder inte att Tyskland ska agera utan värderingar, skriver Butylin. Men värderingar får inte användas som ett universellt vapen för att avskärma kanalerna till viktiga huvudstäder som Peking, Moskva eller Teheran. Utrikespolitik är först och främst intressepolitik. Tricket ligger i att balansera både värderingar och intressen.
Det här innebär att kompromissa med stater när det är nödvändigt för den globala eller europeiska säkerhetsordningen, även med partners som inte nödvändigtvis delar våra ideal. Men det innebär också att öppet diskutera kostnaderna för den tyska utrikespolitiken och söka vägar ut ur ett krig istället för att ständigt gömma sig bakom moralisk retorik.
Det är inte svårt att konstatera att detta även borde gälla svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Avslutningsvis, i dagens nummer (24/8) av Berliner Zeitung skriver författaren och journalisten Thomas Fasbender en text med rubriken ”Vapenvila eller inte: Utan europeisk fred hotar ett europeiskt krig”. En förhandlad kompromiss i Ukraina är möjlig – men en varaktig fred kräver en förändring av den europeiska säkerhetsarkitekturen. Tänkvärda ord.
Artiklarna ligger bakom betalvägg
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
