Det grandiosa ”klimatsmarta” batterifabriksprojektet Northvolt i Skellefteå – den första och ännu den enda batterifabriken i hela Europa med europeiska ägare, den som skulle förse Europas stora bilindustrier: Volkswagen, Volvo, Scania, Renault, Citroen m fl med batterier och som skulle rädda klimatet tillsammans med Europas bilindustrier – vacklar nu. Plötsligt visade sig svagheter och nu närmar sig ren kollaps. Det är den korta versionen. Men hur kunde det gå så illa?

Efter att de enorma ljusgrå fönsterlösa lådorna i skogen utanför Skellefteå stod klara började snart oväntade saker rapporteras. Först att arbetare dött mystiskt, ingen kunde förklara. Sedan uppdagades att de utlovade leveranserna av batterier till de stora kunderna försenades eller uteblev. Så kröp det fram att maskinerna och nödvändigt råmaterial för tillverkningen av batterierna inte går att få fram i Europa, utan måste importeras i stora mängder från Kina. Maskinerna som köptes påstods dessutom vara gamla och krävde kinesisk personal för att fungera. Kassakistan med investerarnas pengar sinade långt innan inkomsterna enligt planerna skulle flyta in. Skuldberget växer lavinartat medan alla stora finansiärer och politiker vägrar företaget mer krediter och/eller statligt ingripande. Konkurs synes oundviklig.

Inrikespolitiskt

Det primära för Sverige när det grandiosa Skellefteå-projektet Northvolt kraschar är att tusentals förlorar sina jobb. Framtidstron i den hajpade klimatomställningen falnar och det offentliga (skattebetalarna) kommer att drabbas av enorma kostnader på olika vis i kraschens efterbörd. Man försöker framställa projektet som ”privat” utan inblandning av det offentliga. Men staten och politiken är redan djupt inblandade. Det faktum att ingen ansvarig politiker kräver att staten ska gå in med mer pengar är ett tydligt tecken på att man inte längre tror på projektet ens på lång sikt. Man vet inte vad man ska göra. Skademinimering är det enda man kan företa sig. I skuggan av skuldberget borde alla nu inse att hela projektet varit ett ekonomiskt och politiskt luftslott. Men det kommer ingen att erkänna.

Ekonomiskt

Västvärlden domineras av en fundamentalistisk marknadsliberal ideologi, som förutsätter fri rörlighet över alla gränser (arbetskraft, varor, tjänster och kapital). Verkligheten i Ukrainakrigets spår har emellertid dramatiskt ändrat på denna verklighet, som marknadsfundamentalisterna nu tvingas verka i.

För batteritillverkning behövs spetskompetens och strategiskt kritiska produkter, som alltså inte finns överallt. Men allt detta finns idag i Kina. För att få fram detta krävs antingen nya stora gruvprojekt i Europa eller import från Kina och/eller Ryssland. Men eftersom Västvärlden – av geopolitiska skäl – för allt smör i Småland inte vill bli beroende av Ryssland och Kina försöker man trolla fram dessa kritiska produkter i Väst. Det är därför man vill öppna gruvor i svenska lappmarken t ex. Men som alla vet är detta inte direkt snutet ur näsan.

Northvolt är därför dömt att misslyckas så länge man inte löser råvarubristen och pumpar in stora statliga subventioner, vilket svenska marknadsliberaler av princip också motsätter sig. Kinesiska batterier är idag 35 procent billigare och dessutom effektivare. Kineserna har ju råd med och inga principiella problem med att subventionera.

För närvarande säljs ca 40.000 kinesiska elbilar per år i västra Europa. Europas elbilsförsäljning har minskat väsentligt. Volkswagen planerar att stänga två fabriker och avskeda 30.000 anställda. Även VW-ägda Audifabriken i Bryssel ska stängas, med stora gatudemonstrationer som följd. BMW, Opel, Citroën och Fiat har också vinstvarnat.

I dag (4 oktober) har EU – trots stor oenighet (Sverige röstade emot) – beslutat om tullar på kinesiska elbilar på upp till 40 procent. Importtullarna på kinesiska batterier är däremot fortfarande bara 1 procent. Det här gör att europeisk bilindustri hellre vill importera billiga kinesiska batterier än att köpa dyra och dåliga från Northvolt. Här skaver det allt mer, medan luftslottet Northvolt vacklar ytterligare.

Kinesiska BYD (elbilsföretag) öppnar i slutet av 2025 en fabrik i Ungern med en beräknad årsproduktion på 150.000 bilar och en fabrik i Turkiet för 100.000 elbilar. På så sätt slipper man undan EU:s nya tulltariffer, vilket blir ännu ett grundskott mot Europas bilindustri.

Obetalda Northvolt-fakturor för 60 miljoner har inkommit till Kronofogden. Northvolt jagar därför desperat nytt kapital från sina ägare. Bland finansiärerna finns Volkswagen, Goldman Sachs, BMW, AMF, Folksam, IMAS Foundation och Europeiska investeringsbanken (EIB). Men alla investerare har fått kalla fötter och därför skruvat åt kapitalkranarna.

Totalt uppgår Northvolts finansiering till 214,5 miljarder kronor. En granskning av tidningen Dagrns Industri visar att åtminstone 88 miljarder kronor av offentliga medel från kommuner, offentligt ägda bolag, statliga myndigheter, tyska och kanadensiska staten samt från EU har tillförts bolaget. Till det kommer kreditgarantier i mångmiljardklassen via Riksgälden där skattebetalarna tar risken.

Svenska staten (regeringen) säger nu blankt nej till att staten ska gå in som ägare för att generera nytt kapital. Ebba Bush pekat istället på Riksgälden, som i sin tur slår ifrån sig genom att hänvisa till regelverket, som säger att för Riksgälden är det inte aktuellt att betala ut några pengar. Penningmaskinerierna har stannat.

Säkerhets- och utrikespolitiskt

Efter övergivande av alliansfriheten är Sverige djupt inblandat i USA:s och Natos ekonomiska och även militära konflikter med både Ryssland och Kina. Därför blir det av ”säkerhetspolitiska skäl” nödvändigt att inte göra sig beroende av dessa ”fientliga autokratier”. Samma sak gäller med rysk olja och gas. Det här är en följd av det onödiga Ukrainakriget, alltså av att blockera, sanktionera och bombardera Ryssland. Man sprängde t o m Nord Stream-ledningarna, som delfinansierats av Tyskland (Europas ekonomiska motor). Ett enormt högt pris kan man tycka. Men i krig verkar allt vara både möjligt och tillåtet.

MSB och Säpo har varnat för ökat kinesiskt inflytandet på energiområdet, vilket satt Northvolt i tveksam dager. De har ju köpt gammal utrustning från Kina, 1.200 maskiner som måste skötas av kineser. Den kinesiska leverantören är bolaget Wuxi Lead med påstått nära band med den kinesiska staten. Den bergfast Kiev/Nato/USA-stödjande bloggaren Lars Wilderäng har (enl Affärsvärlden) t o m antytt att det förekommit sabotage av maskinerna från den kinesiska leverantören, vilket genast vidarebefordrats som en plausibel misstanke av den svenska världspressen. Även det stora kinesiska bidraget till svensk vindkraft har ifrågasatts av MSB och Säpo. Det är numera Kina bakom allt. Turkiets och Ungens samarbete med Kina ökar förstås de interna spänningarna i EU och Nato o s v, o s v.

Sverige och Tyskland gnuggar tillsammans på regeringsnivå sina eventuella geniknölar för att finna den obefintliga lösningen på dessa dilemman; Northvolt- och Kinaproblemet.

Klimatpolitiskt

Med batterier skulle Europa bli fossilfritt genom att alla bilar skulle sluta släppa ut CO2. Tillsammans med jättesatsningar på vind-, sol-, smart teknik (som krävde ännu mer el-energi) och kanske kärnkraft skulle vi rädda klimatet. Northvolt var en avgörande pusselbit i denna dröm. Så kom Greta Thunberg, hennes Fridays for future och Extintion Rebellion och befriade hela det västerländska etablissemanget från alla realistiska tankegångar om energibehoven. Det faktum att EU:s ekonomiska motor var beroende av billig el från kärnkraft och rysk naturgas blev plötsligt en ideologisk och en säkerhetspolitisk fråga, som ledde till att man beslutade sig för att göra sig av med bådadera. Redan för flera år sedan räknade Björn Gillberg ut att den energiekvationen inte går ihop. Men inget hjälpte. Drömmen bara växte även inom finansvärlden.

Även om – som AP-fondernas biträdande presschef uppger – näringspolitiska eller ekonomiskpolitiska hänsyn inte ska tas i placeringsbesluten, menar denne att det lagstadgade målet ”att främja en hållbar utveckling” inte påverkat det huvudsakliga målet om ”största möjliga nytta för pensionstagarna”. Något kryptiskt uttryckt, men i klarspråk alltså: trots klimatpolitisk inblandning i placeringsbesluten har inte pensionstagarna drabbats. Vilket naturligtvis är en stor bluff. Hur mycket har de satsat i Northvolt?

Northvoltkraschen var förstås oundviklig redan från början. Den samlar alla Västvärldens största dilemman; krigen, klimatet, miljön, ekonomin, och välfärdsfrågorna inom sig. Västvärlden klarar sig inte genom att isolera sig från resten av världen. Vi behöver varandra för att försörja människorna. Världsekonomin måste omstöpas, tekniken måste utvecklas, maten måste fram överallt och naturresurser, miljövärden och klimatet måste hanteras med människans behov som måttstock, inte för största möjliga vinster för banker, finansbolag och MIC. Ska vi någonsin kunna återgå till att söka fred i världen, klara övergång till ny klimatsmart och miljövänlig teknik, få ekonomin på fötter – också för världens fattiga – måste vi samarbeta med Ryssland och Kina. Inte starta krig med dem. Det är min enkla slutsats. Det kan man lära sig av Northvoltkraschen.

Källor till denna artikel har fr a varit nättidningen Affärsvärlden, men också det dagliga nyhetsflödet sedan projektet började knaka i fogarna.

Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)

Föregående artikelÖPPET BREV TILL BIDEN OCH HARRIS FRÅN 99 AMERIKANSKA FRIVILLIGARBETARE I GAZA
Nästa artikelNI BEGÅR KULTURMORD PÅ SVENSK FOLKMUSIK
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

13 KOMMENTARER

  1. En avämnes kommentar: det är skoj att använda pluralisformerna ”Västvärldens stora dilemmata”, och ”schemata, temata”, som är riktig svenska, i stället för ”dilemman, scheman, teman”. Pluralis på -ta är bokstavligen rena grekiskan. Om man vill reta överheten och vår mediala samtid, kan man inrikta sig på dess obildning.

  2. Jan Arvid G!
    Tack för dessa tips. Jag är själv för ”moderniserad” för att tänka på sådant. Men jag ska försöka bättra mig, alltid retar det någon…

  3. Knut L!
    Jag tänker med värme på min lärare i ergonomi och idrott, gymnastikdirektör Folke Burström, (1931–2002) som med lärarglädje upplyste sina studenter vid vita tavlan: ”Vad är flertal av ’schema’? Jo, schemata!”

    Språkrådet avråder från detta guldkorn i tillvaron, ”för att det är så mycket enklare att följa ett mönster”.

  4. Bra sammanfattning, men med ett sakfel. Syltryggarna från Sverige vågade inte rösta mot, utan lade ner sin röst.

    SVT: ”Tio länder röstade för och fem emot, enligt AFP. De återstående tolv lade ned sina röster.”

    ”Även Sverige är skeptiskt till tullarna – som kan slå hårt mot Volvo Cars – men lade trots det ned sin röst.”

  5. Knut L!
    Samarbete mellan Sverige och Kina pågår hela tiden, jag har nästan ständigt någon kollega som är i Kina.

    Ryssland är betydligt mer problematiskt, liksom f ö Iran. Det är lätt att bekvämt sitta i Sverige och sympatisera med BRICS. Betydligt svårare för människor i t ex Venezuela, vilket jag tycker framgått med all tydlighet av Sven A:s initierade artiklar på lindelof.nu.

    Jag har ställt frågan både här och på Global Politics hur vi ska börja samarbeta med Ryssland, utan att få svar. Kanske inte så konstigt, eftersom de som förordar samarbete med Ryssland inte kan språket, inte förstår alfabetet, inte känner ryska människor och knappt varit i landet. Situationen är nu sådan att ett giltigt visum till Ryssland inte är någon garanti för att resan inte slutar i ryskt fängelse. Annat var det på sovjettiden och under alla år som jag regelbundet besökte Vitryssland. Visst, äldre kolleger som arbetade i Sovjetunionen var övervakade men säkra. Nu är situationen sådan att många ryssar som sagt upp sitt ryska medborgarskap i alla fall inte åker tillbaka. Som en framstående rysk astrofysiker sa till mig när en KGB-kvinna försökte locka honom till ”dvärgens” fiaskoprojekt Skolkovo: ”vad ska jag med pengar till i ryskt fängelse?”

    Så Knut L, nästa gång du skriver att Sverige ska samarbeta med Ryssland, kom med en enda idé om hur det ska gå till. Jag vet exakt vad jag skulle föreslå om den svenska regeringen mot förmodan skulle rådfråga mig och ställa upp med samarbetspengar (säg 50 Mkr).

  6. Att samarbeta med Ryssland inom handel är att sluta ideologisera Ryssland, inte stänga ute Ryssland i alla sammanhang, att socialisera sig med ryssar. Men det är nog kört för lång tid framåt. Sverige är bland de värsta. Ändå finna det handel kvar genom bulvaner, inom EU inkl Sverige för rysk gas och olja kommer smygvägar in i EU och Sverige men såklart i minimala kvantiteter. Jag vet inte vad herr Larsson tänker sig för trollformler!

  7. Dan K!
    Jag tänker mig inga trollformer, utan har ett konktret projekt i tankarna. Noterar roat att du kallar mig ”herr Larsson”. Det har jag hetat sedan tidiga tonåren. Bordtennisläger i Sörmland när jag var 13 år, 100 killar i en sovsal och alla skrek ”herr Larsson, jag kan inte sova” hela natten. Naturligtvis kunde ingen sova.

    Nu var min kommentar riktad till vår redaktör. Det är lätt att slänga ur sig att vi ska samarbeta med Ryssland, betydligt svårare att komma med förslag hur. Att socialisera sig med ryssar kan jag garantera herr Kotka att jag och min fru gör, även om det blivit svårare sedan Ryssland angreppskrig mot Ukraina. Rysssland plågar och förnedrar ett folk som uppoffrade sig enormt i kampen mot Hitlertyskland.

    Det är snart 80 år sedan Stalin hjälpte väst när de var pressade av Hitlers Ardenneroffensiv. Wisla-Oder-offensiven inleddes den 12 januari, 1945. Stalin satte in sina främsta fronter (armégrupper), den första vitryska under Zjukov och den första ukrainska under Konev. Min frus farbror stred i den första ukrainska fronten, redan veteran sedan 1941.

  8. Mats L!
    Din frus farbror var säkert en tapper kämpande antinazist i den första ukrainska fronten. Det vore mig fjärran att ifrågasätta detta. Men det har inte något att göra med det vi diskuterar här idag.

    Jag önskar att vi i Västvärlden ska lägga ner vapnen och återuppta konkret samarbete med Ryssland, handlel och kultursamarbeten t ex. Det kan inte ske via dig och mig, det måste föregås av en ny politik. Förmodligen krävs ”regimechangees” på många håll i Väst för att detta ska komma till stånd. Låt oss börja där.

  9. Vill bara påpeka att Sverige haft samarbeten med Ryssland tidigare. Här är några exempel från svenska medier.

    Publicerad 1 mars 2022 SVT Nyheter
    ”Sverige ska inte stötta den ryska statsledningen genom kultursamarbeten. Det skriver kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) i en kommentar till TT med anledning av frågor om just bojkott av rysk kultur på grund av Rysslands invasion av Ukraina.”

    Sten Tolgfors intervjuas i Aftonbladet 11 mars 2011
    ”– Vi har ett löpande försvarsutbyte med ryssarna. Det handlar om ett dussin utbyten under resterande delen av året som nu inte blir av. Men vi får se hur länge det här kommer att gälla. Jag vill inte spekulera kring det.”

    5 april 2022 SR
    ”Erik Renström är rektor och ledare för Lunds universitet. Han säger att han förstår varför de måste bryta samarbeten med ryska universitet. Men han tycker att det är viktigt även i framtiden att ha en bra relation med ryska forskare som vill utveckla demokratin och miljön. Det säger han till SVT.”

    Dessutom finns många svenska företag i Ryssland.

    Om vilja skulle finnas hos svenska politiker (vilket jag inte tror) kunde de försöka ta upp kontakter med de som man tidigare samarbetat.

  10. Bäste Knut, när de första rapporterna kom om det enorma Northvoltprojektet i Skellefteå kom blev jag först glatt förvånad, sedan betänksam. I förstone tänkt som tre stora produktionsenheter med 3-5000 anställda som behöver stora mängder el, omgivande infrastruktur som vägar, V/A, bostäder, skolor och en svärm av underentrepanörer. Mäktar Skellefteå kommun med allt detta? Trots officiellt optimistiska uttalanden från ordföranden tror jag inte kommunen klarar årliga investeringar i miljardklass under flera år.

    Och var skulle råvarorna (litium, vanadin etc.) komma ifrån? Kina, Ryssland, Kongo eller de nya fyndigheterna utanför Gränna nära Vättern – och det senaste fyndet en bit från Kirunavaara på samisk betesmark? Med dessa och andra målsättningskonflikter i huvudet drog jag slutsatsen att projektet var ”too good to be true”. Inte minst med de enorma investeringskostnaderna under lång tid innan någon vinst kan bli synlig. Vilket nu visar sig, 12 mdr i förlust 2023, nu med växande betalningsbekymmer och massiva uppsägningar som följd. Som sagt, ”too god to be true”!

  11. En fundamentalistisk marknadsliberal ideologi, som förutsätter fri rörlighet över alla gränser (arbetskraft, varor, tjänster och kapital)… och handelskrig och sanktioner mot Ryssland och Kina.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.