Sanna Vent (undervisningsråd) och Molly Bernhardsson (statistiker) (Montage: Redax)
Det är min rubrik efter att ha kollat in rapporten ”Könsskillnader i skolresultat” (Skolverket 2025:17) författad av Sanna Vent (undervisningsråd) och Molly Bernhardsson (statistiker) vid Skolverkets analysavdelning och som släpptes den 27 augusti. Den slogs upp i alla medier dagarna efteråt med budskapet: ”Flickor har börjat prestera sämre i skolan.” (AB 27 aug).
– Vi ser en oroande utveckling bland flickor med svensk bakgrund, och detta oavsett vilket socioekonomiskt område deras skola ligger i, säger Sanna Vent till Aftonbladet.
Vad är det då för statistiskt underlag de stöder sig på i denna 19-sidiga rapport? Jo följande tabell på sidan 9.
Nå, vad kan vi läsa ut här? Jo, mellan 2015 och 2024 har flickors ”meritpoäng” sjunkit med 1 enhet. Under samma tidsperiod har pojkars ”medritpoäng” ökat med 7 enheter. Alltså, det som framstår klart är att pojkar fått bättre betyg de senaste tio åren (+7 meritpoäng), medan flickor sjunkit en liten aning (–1 meritpoäng). Skillnaden till flickornas fördel har på 10 år minskat från 26 meritpoäng till 16 meritpoäng.
Det är förstås inte bra om flickors betyg är i sjunkande. Men 1 meritpoängs skillnad upp eller ner är knappast någon stor nyhet, det kan istället tolkas som att flickorna håller sin betygsnivå. Däremot borde man kunna konstatera – och glädja sig åt –att pojkar höjt sin betygsnivå och att resultatet nu är nästan lika mellan pojkar och flickor.
Hur kommer det sig att dessa två kvinnor på Skolverkets analysavdelning inte förmår se detta uppenbara? Det skulle jag gärna vilja veta. Finns det förslag bland er läsare? Skriv då en kommentar om saken.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Om vi utgår från redaktörens fråga om varför de två skolverkskvinnorna inte ser det uppenbara, så kan vi börja med att titta på vilka som är anställda på Skolverket.
I en artikel i ST:s facktidskrift Publikt, från 2019, hade Statens Skolverk vid en genomgång; 69 procent kvinnliga anställda.
De närmaste grannarna (andra skolmyndigheter):
Specialpedagogiska skolmyndigheten; 77 procent kvinnliga anställda.
Statens skolinspektion; 75 procent kvinnliga anställda.
Sameskolstyrelsen; 88 procent kvinnliga anställda.
Den skeva könsfördelningen skylls av dem själva (i artikeln i Publikt) på att det är så många fler kvinnliga sökande och att männens kompetens (dessutom) är för låg.
Det handlar naturligtvis (inom staten), om kvinnor med en obligatorisk feministisk grundåskådning. (Kan du inte förete en sådan åskådning, tillsammans med en antirasistisk, är du inte anställningsbar inom statens myndigheter och verk, oavsett kompetens). Dessutom kan vi med stor sannolikhet anta att den feminism, som vi kan förutsätta att de båda Skolverkets kvinnor omfamnar, är djupt personligt känd.
Att aktivism gällande påbjuden ideologi, i det här fallet gällande feminism, anses innebära tjänstemäns rätt och skyldighet att överstyra traditionella tjänstemannaideal som; oväld; objektivitet; neutralitet etc, är numera kutym och ses som självklart.
Den skeva könsfördelningen accentueras av att den myndighet som skall se till att vi har en jämn könsfördelning, alltså Jämställdhetsmyndigheten, själv hör till de myndigheter som har skevast könsfördelning.
Den konspirationsteoretiska form av feminism som säger att män alltid är förtryckare och kvinnor alltid förtryckta, (som tycks hegemonisk i Sverige idag) tar sig det uttryck i Skolverket slutsatser i rapporten, som alltså redaktören, med rätta, ifrågasätter.
Därav följer också att den av redaktören själv påpekade, anmärkningsvärda vinklingen av rapportens positiva nyhet – att pojkars skolresultat i hög grad förbättrats – istället av myndighetens representanter kommit att framföras som en beklaglig (men marginell) försämring av flickors resultat. Vilket, krasst sett, i praktiken, innebär en förvrängning av verkligheten.
Att mainstream-medias journalister – som borde granska den här sortens påståendens fakticitet och relevans – inte gör det, visar bara att de bär på samma typ av feministiskt präglade konspirationsteori och ”maktanalys” i sitt psykes mentala botten som statens tjänstemän gör. Dessutom illustrerar det den; hos statliga högre tjänstemän och journalister gemensamma tillhörigheten till ”klägget”.
(Ja, det har med de ideologiska grunderna i ”woke” att göra.)