Bildklipp från DN
Daniel Leviathan är doktorand i juadistik i Lund. Han har svarat Tareq Taylor i Dagens Nyheter den 11 september (detta laddade datum) och menar att Taylor har fel. Han skriver att:
”sionismen är varken en riktning inom judendomen eller något helt utanför den. Den är det judiska folkets politiska uttryck för en religiös och kulturell längtan som burits i över två tusen år.”
Han skriver också:
”Att kritisera Israels politik är legitimt. Men att demonisera sionismen, att göra den till ett skällsord, är något helt annat. När ordet ’sionist’ ropas som en förolämpning på svenska gator, känner jag: det är mitt liv, min historia, mitt folks överlevnad som man vill utplåna. Hatet mot sionismen är hatet mot tanken på att judar har rätt att leva fritt och tryggt i sitt eget land. Det är inte en intellektuell lek. Det är antisemitism i ny förklädnad.”
Mot detta kan inga invändningar anföras. Det är just så trosvisst att varje samtal här måste avstanna.
Låt mig ändå försöka. Leviathan skriver faktiskt att sionismen är ”det judiska folkets politiska uttryck för en religiös och kulturell längtan…”. Smaka på det. Religion alltså.
Religion är svårt att diskutera, om religion bör man helst bara samtala.
Kristendomen uppstod ur Judendomen. Jesus gjorde uppror mot de gamla tankarna om ”öga för öga, tand för tand” och uppmanade i bergspredikan (Matteus 5:38-39) människorna att ”vända andra kinden till”, att inte svara på ont med ont, utan istället besegra orättvisa och hat genom förlåtelse och inre styrka. Det handlar om att övervinna det onda med det goda och därmed visa en djupare form av kärlek och övervinna agg. Så sammanfattar AI min fråga på Google.
Man frågar sig då vidare: Är det inte snart dags för våra mest krigiska politiker och medier att åter försöka förstå att Västvärlden även bär på denna mindre krigiska tradition?
Så, Palestinafrågan är en politisk fråga, inte primärt en fråga om religion. Det borde gå att skilja dessa två begrepp åt – precis som Tareq Taylor gjorde – och därmed kunna urskilja sionismens krigiska sida.
Att förmå blunda för det mänskliga lidandet i Gaza och samtidigt framhäva den sionistiska statens rätt till självförsvar sig, kräver just att man upphöjer religion till politik. Och med det så förflyttar vi vår egen civilisation tillbaka till antikens värsta klantänkande; Guds utvalda folk med mångtusenårig rätt att fördriva de otrogna.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
”Hatet mot sionismen är hatet mot tanken på att judar har rätt att leva fritt och tryggt i sitt eget land”. Alla människor har den rätten, inte minst palestinierna (och för övrigt även den ryska befolkningen i Donbas). Och har man som jude valt att leva i Sverige eller valfritt annat land är det där man har rätt att leva fritt och tryggt. Leviathan väljer att göra politik av religion och sionism är just politik, liksom för övrigt fascism och nazism och där finns uppenbart flera likheter.
Sionismen har sitt ursprung i bibeltolkningar som gjordes på sextonhundratalet bl a i England och som kom med utvandrarna till Amerika. Sionismen har alltså kristen bakgrund och den är i sin kristna variant också antisemitisk. De två till synes motsatta uppfattningarna har ju samma mål. Judarna ska vara i Palestina. Balfourdeklarationens upphovsman hade ett antal år innan deklarationen undertecknat lagar som skulle säkerställa att inga judar från pogromerna i Ukraina skulle få fristad i England. Den ende juden i den engelska regeringen 1917 lord Montagu (tror jag han hette) motsatte sig bestämt Balfourdeklarationen.
Leviathans funderingar om att han inte skulle funnits om Israel inte existerat är rörande men kan knappast ligga till grund för politiska ställningstaganden.
…
Lästips: Montagu mot Balfour /Redax
Tack för lästipset. Det var mycket läsvärt. Jag kan kontra med Victor Klemperers dagbok som jag läst nyligen. Den är något längre dock, 800–900 sidor. Jag läste den för att jag visste att han studerade förändringen av språket i Tyskland under de galna tolv åren, vilket jag anser vara relevant för den nuvarande svenska förändringen i språket. Klemperer var en mycket uttalad fiende till sionismen. En del av vad han skrev om sionismen i sin för samtiden hemliga dagbok skulle inte kunna ens återges idag utan att man skulle bli föremål för livslång anklagelse för antisemitism. Ja Klemperer var jude, gift med en ”arier” (dåtida språkbruk) och klarade sig undan deportation p g a de allierades brandbombning av Dresden, dagen innan.
Det är mycket viktigt att göra skillnaden mellan antisionism och antisemitism tydlig. Daniel Leviathan gör inte det. Om han och hans meningsfränder lyckas har världens judar en svår framtid framför sig.
Funderar lite på följande citat:
”Sionismen är varken en riktning inom judendomen eller något helt utanför den. Den är det judiska folkets politiska uttryck för en religiös och kulturell längtan som burits i över två tusen år.”
Och
”Att kritisera Israels politik är legitimt. Men att demonisera sionismen, att göra den till ett skällsord, är något helt annat. När ordet ’sionist’ ropas som en förolämpning på svenska gator, känner jag: det är mitt liv, min historia, mitt folks överlevnad som man vill utplåna. Hatet mot sionismen är hatet mot tanken på att judar har rätt att leva fritt och tryggt i sitt eget land. Det är inte en intellektuell lek. Det är antisemitism i ny förklädnad.”
Här talas alltså om judar som ett folk som har rätt att leva i ”sitt eget land”. För det första kommer jag då att tänka på de tyska nazisternas ”ein volk, ein führer”, d v s idén att varje ”folk” har rätt till ett eget land. Arier har ett ”eget land” i Tyskland och judar har ett ”eget land” i Israel. Men är judar ett enda folk eller flera olika folk? Eller är ”folk” en ”inbillad enhet” så som Benedict Andersons resonerar i sin inflytelserika bok ”Imagined Communities: Reflections on the Origin and Spread of Nationalism (1983)”. När människor pratar om ”vår” svenska kultur så tänker jag omedelbart på hur vi i min familj pratade, tänkte, åt och firade högtider. Men delas den upplevelsen av andra i andra delar av Sverige? Och om det finns likheter inom Sverige är olikheterna större mellan min uppväxts Skåne och Danmark som ligger på 4 km avstånd? Är den inbillade gemensamma kulturen orsaken till att man desperat försöker fånga in den i kulturkanons?
Josef Stalin försökte sig på att definiera en nation i sin skrift ”Marxismen och den nationella frågan” (1913) på ett mer konkret sätt:
”En nation är en historiskt konstituerad, stabil gemenskap av människor, som uppstått på basis av gemensamt språk, gemensamt territorium, gemensamt ekonomiskt liv och en gemensam psykologisk sammansättning, manifesterad i en gemensam kultur.”
På vilket sätt uppfyller då ”det judiska folket” dessa kriterier? När det gäller språk t ex? Vilka språk talar de olika judiska grupperna?
Hebreiska: Det heliga språket för judendomen, använt i religiösa texter som Toran och i modern tid som det officiella språket i Israel. Historiskt sett var hebreiska mest ett liturgiskt språk fram till dess återupplivande på 1800-talet.
Jiddisch: Ett germanskt språk med hebreiska och slaviska inslag, talat av ashkenaziska judar i Östeuropa
Ladino (judisk-spanska): Ett romanskt språk som talades av sefardiska judar, baserat på medeltida spanska med inslag av hebreiska, turkiska och andra språk.
Arameiska: Användes historiskt i religiösa texter och av vissa judiska grupper i Mellanöstern, men är idag mest ett liturgiskt språk.
Judisk-arabiska dialekter: Talades av judiska samhällen i arabisktalande länder, såsom Jemen, Irak och Marocko.
Etiopiska judar, ofta kallade Beta Israel, talar huvudsakligen amhariska, som är det officiella språket i Etiopien och det mest utbredda språket bland landets befolkning. Historiskt sett talade vissa grupper inom Beta Israel även tigrinja eller andra lokala språk som qemant, beroende på vilken region.
Andra lokala judiska språk: Till exempel judisk-persiska, judisk-georgiska eller judisk-grekiska dialekter, som utvecklades i specifika regioner.
Och samma när det gäller de övriga kriterierna t ex gemensamt territorium, gemensamt ekonomiskt liv och en gemensam psykologisk sammansättning. Förskingringen i sig visar ju att territorium och ekonomi inte varit gemensamma under 2000 år och pr en gemensam psykologisk sammansättning inte detsamma som den ”inbillade enhet” som Benedict Andersons talar om? Och jag själv? Jag är döpt i en religion, kristendom, vars följare ser juden ”Kristus” (från grekiskans (???????), som betyder ”den smorde”, vilket är en översättning av hebreiskans Mashiach (Messias), som också betyder ”den smorde”). Med andra ord en judisk sekt som har vissa gemensamma heliga skrifter med andra judiska sekter men också skillnader på samma sätt som att etiopiska judars heliga skrifter inte är identiska med övriga judars. Jag tillhör alltså en judisk sekt men är icke praktiserande och icke troende likt många andra judar. Har jag då också rätt att återvända till ”mitt land” Israel? Vad säger mitt DNA om mitt ursprung? Tydligen är jag i fallande ordning engelsman, skåning och östeuropé. Alltså inget DNA från Levanten precis som många andra judiska grupper som ashkenazi eller etiopiska judar.
Å andra sidan tyder mycket på att flera folkgrupper t ex palestinierna i hög utsträckning har ett DNA som antyder att de härstammar från konverterade judar. Förlorade palestinierna av judisk härstamning rättigheterna till ”sitt land” när de konverterade till kristendom och islam på 300 och 600-talen?
Men finns det då inga judiska grupper som uppfyller kriterierna på stabila gemenskaper baserade på språk, territorium, ekonomiskt liv och psykologisk sammansättning? Jomenvisst, varje lokal judisk grupp i antingen Östeuropa, Etiopien eller Marocko uppfyllde samtliga kriterierna var och en för sig och har en stark koppling till ”sitt eget land” i Östeuropa, Tyskland, Spanien eller Etiopien men bara ett fåtal till Levanten.
Det finns alltså enligt mitt sätt att se det inte ”ett judiskt folk” utan flera judiska folk var och en med sina rättigheter till land och egendom. Det är enligt min mening rimligare att de återkräver sina rättigheter i Polen, Tyskland eller Spanien än motsvarande rättigheter i Levanten som få av dem har en koppling till.