Kriget i Ukraina har inte bara lett till tragedi för Ukraina och det ukrainska folket. Nu ser kriget också ut att skapa en djup spricka mellan USA och Europa, det land som vår utrikesminister patetiskt kallar för ”långsiktig allierad”!
Det sätt som de europeiska statsledarna drivit kriget i Ukraina verkar nu har kommit in i en definitiv återvändsgränd när det gäller relationen till USA. Vi har tidigare kunnat se hur Trump behandlar dem som undersåtar och administratörer i utländska provinser. Nu är de också helt åsidosatta i förhandlingarna om ett slut på kriget i Ukraina. Det borde nu vara uppenbart för alla att kriget är just ett krig mellan USA och Ryssland, ett proxykrig, på ukrainskt territorium.
Det är svårt att inte tolka USA:s nya ”National Security Strategy of the United States of America” på annat sätt än en skilsmässohandling. I dokumentet kan vi läsa att ”den europeiska civilisationen riskerar att utplånas”. Orsaken till detta skulle vara en djup ekonomisk kris och en stor invandring. Men också att Europa ”har orealistiska förväntningar på Ukrainakriget, vilket lett till instabila regeringar” med svaga och impopulära ledare (läs Starmer, Mertz och Macron). Vidare skriver de att EU och andra överstatliga organ ”underminerar politisk frihet” och vidare att ”en stor majoritet européer önska fred, men deras önskan omvandlas inte till politik”.
Det som förmodligen är det allvarligaste för de europeiska ledarna är USA:s syn på Ryssland, som inte länge omnämns som fiende, utan i stället som ett vitalt intresse för USA för att ”förhindra oavsiktlig eskalering av kriget och återupprätta strategisk stabilitet med Ryssland…” Vidare skriver man att USA:s utrikespolitik kommer att vägledas av att ”återskapa förutsättningar för stabilitet i Europa och strategisk stabilitet med Ryssland.”
Smaka på dessa ord. Trump vill upprätta en ny säkerhetsordning. De europeiska ledarna som i åratal har demoniserat Vladimir Putin och kallat honom vår tids Hitler förväntas nu samarbeta med Ryssland för att skapa en ny säkerhetsordning i Europa!
Frågan är hur de europeiska ledarna skall hantera USA:s nya strategi i deras relation med Europa. När vår utrikesminister får frågan om hur regeringen ser på dokumentet blir svaret att de ännu inte är färdiga med sin analys. Svaret säger allt. De är förvirrade och vet inte hur de skall hantera denna nya situation. Förmodligen inväntar de vad Tyskland och Frankrike skall säga, Sverige är ju inte länge en självständig röst i utrikesfrågor.
Dessutom kan man utläsa i dokumentet, även om det inte sägs rätt ut, att USA vill frigöra sig från försvaret av Europa. De skriver att Europa skall ”stå på egna ben” och ”primärt ta ansvar för sitt eget försvar”. Vad betyder detta för Nato?
Vi kan också utläsa att Donald Trump önskar att EU ska brytas upp och att Europa ska förbereda sig på att USA kommer att lägga sig i de europeiska valen.
Då varken regeringen eller oppositionen ännu uttalat sig om dokumentet får vi nöja oss med Carl Bilds snabba omdöme. Han kallar dokumentet för en ”extremistiskt sörja”. Vi får anta att han är representativ för det politiska etablissemanget i sin syn på dokumentet. Det kan inte vara lätt för dessa transatlantiska politiker när fundamentet för deras säkerhetspolitik är på väg att rämna. De har knutit hela den svenska säkerhetspolitiken till att USA ska komma till vår undsättning.
Anders Lindberg på Aftonbladet ser dokumentet som en extrem destabiliserande strategi. ”Förhoppningsvis klarar Europas politiker att hålla ställningarna inför det som kommer. Än så länge har de bara muttrat.” Lindberg har naturligtvis rätt när han skriver att: ”Någon kommer att behöva backa.” Frågan är vem.
Problemet för de europeiska ledarna är att de lever i en illusionsvärld som backas upp av mediernas A-lag. De tror att Ukraina fortfarande kan få till stånd, vad de kallar en ”rättvis fred”, en frusen konflikt, och att Ukraina kan gå med i Nato, bara de håller ut. Författaren Lena Andersson frågar sig i Svenska Dagbladet om Europas strategi verkar vara att hålla ut tills Ryssland kapitulerar på grund av ekonomisk och politisk splittring, att det är detta som hägrar för de europeiska ledarna och att de därför måste se till att kriget fortgår till dess.
Europa är inmålade i ett hörn och vägrar att inse att USA inte längre har de finansiella eller industriella resurserna att både föra krig i Ukraina, Mellanöstern och mot Kina. Kriget i Ukraina har visat sig vara ett industriellt krig mellan Ryssland och Väst, där Ryssland har visat sig starkast. Något som är svårt att acceptera med tanke på hur Ryssland har förtalats och förlöjligats i mediernas A-lag och av ledande politiker. Hur skall dessa politiker nu förklara för sina länders medborgare att alla uppoffringar i kriget har byggt på illusioner om Europas och USA:s överlägsenhet?
USA:s nya säkerhetsdoktrin visar att det kollektiva Väst inte längre finns.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)










Har USA tröttnat på Europa? Det finns ingen objektiv vår tids farligaste politiker, men under 2025 har diskussioner lyft fram Donald Trump på grund av hans retorik och politik, samt ledare involverade i intensifierade konflikter som Israel och Iran, lyfts fram som potentiellt krigsförbrytande och eskaleringskapande. Denna bedömning är subjektiv och beror på perspektiv, men Trump nämns ofta som en osäkerhetsfaktor med stor global påverkan.