Bilden lånad från tidskriften Tiden
Det där med opinionsundersökningar har jag alltid haft svårt för. Aversionen började i Upsala med kolleger som skickade ut enkäter om ditten och datten. Hur svenskarna såg på u-hjälpen, det hette så på den tiden, ”u-hjälp”. Svenskarnas sexualvanor, frågades det ett ”representativt urval” om.
I det andra fallet, det skrevs om studien i UNT, inspirerades en man att ringa runt och på telefon intervjua ensamstående kvinnor om dessa vanor. Det tog några samtal innan han avslöjades och tilltaget polisanmäldes.
Karriären flöt på för mina a-teoretiska kolleger som hävdade att enkäter är vetenskap. Glöm teoretiska spetsfundigheter och annat flum. Noteras kan att den allra första kursen på min akademiska grundutbildning, hölls i en körskola på Dragarbrunnsgatan på grund av lokalbrist, var en i statistik.
Vi skulle lära oss hantverket, hur man gör när man begår vetenskapliga studier. Enkätmakarna på Sociologiska institutionen avfärdades av oss andra, som icke skickade ut frågeformulär, som ”positivister”. Ingen bra benämning. ”Empiricister” hade varit en mer lämplig.
I medvetenhet om att ”positivismens fader”, August Comte, som står staty utanför Sorbonne, inte skickade ut några enkäter. Inte vad jag vet i alla fall.
Vi lever i en ”sifokrati”. Partierna kastar ängsligt ett öga på opinionsmätningarna som, jag inbillar mig, riskerar att bli självuppfyllande. I morse i TV fick tittaren veta att SD enligt en aktuell mätning från något av opinionsinstituten går framåt. Men att förtroendet för Magdalena Andersson fortfarande är stort.
Många vill se henne som Kristerssons efterträdare nästa år.
Hur förstå? En och annan förbryllas kanske över att en yrkespolitiker som uppenbart, utan att blygas, vänder kappan efter vinden, ibland inte ens drar sig för att tumma på sanningen, kan vara så uppskattad bland gemene man. Nå, det skulle kunna bemötas med att alla politiker är sådana.
Därmed bäddar man för vad som skulle kunna tolkas som en cynisk syn på politiker. Vad det betyder för demokratin återstår att fundera på.
I Andersson och socialdemokratins fall tror jag, uppvuxen i en socialdemokratiskt färgad miljö, att det handlar om något som ligger bortom opinionssvängningarna. För många är S ”mer” än ett politiskt parti bland andra. Det går djupare än så. Och kan förklaras med både psykologi och ”ängslig” verklighetsuppfattning.
Utan socialdemokratin vad har jag då, kunde det nog lockas ur en och annan. Antipsykiatern Ronald Laing talade om en ”ontologisk ångest”, när tillvaron börjar gunga och man inget har att hålla sig i. Särskilt i dessa krigens och orons tider blir Andersson ur detta perspektiv något att ”hålla sig” i.
Annars fattar jag ingenting. Alla som röstar på henne kan ju inte vara ombudsmän och funktionärer.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
När jag häromdagen pratade med hustrun om de häftiga diskussionerna rörande ett eventuellt beslag av ”rysspengar” för att skicka dem till Ukraina, sa hon att hon var besviken på Magdalena Andersson, som tyckte att pengarna borde skickats till Ukraina. Den som är besviken, visar att hen ansett att personen ifråga hade en del bättre kvalitéer än ”de andra”. Hur kan man bli besviken på någon som hela tiden följt med i våra nyliberala riksdagspartiers russofobi och stöd till ett korrupt verktyg för Natos expansion; Ukraina?
AI-tjänsten copilot säger följande på en fråga från mig:
”Vad hade Magdalena Andersson för roll i IMF?”
Hon var ordförande för IMF:s högsta rådgivande organ, International Monetary and Financial Committee (IMFC). Det är alltså inte en tjänst som anställd i IMF, utan ett valt ordförandeskap.
”Hur länge hade hon den rollen?”
Enligt IMF:s pressmeddelande:
• Hon utsågs till ordförande den 18 januari 2021.
• Hon lämnade uppdraget i slutet av december 2021 när hon blev Sveriges statsminister.
På en annan fråga får jag följande svar:
”Vad har IMF sagt om att använda frysta ryska tillgångar för Ukraina?”
”IMF har inte tagit ställning för eller emot att västländer använder frysta ryska tillgångar för att finansiera stöd till Ukraina. Däremot har IMF uttryckt två centrala budskap i sina officiella kommentarer:
1. IMF välkomnar att Europa diskuterar hur Ukraina ska få finansiering
IMF:s kommunikationschef Julie Kozack har sagt att fonden välkomnar de robusta diskussionerna i EU om hur Ukraina ska få ekonomiskt stöd, inklusive möjligheten att använda frysta ryska tillgångar.
2. IMF varnar samtidigt för två saker
IMF betonar att alla åtgärder måste:
• följa internationell och nationell lagstiftning
• inte undergräva det internationella monetära systemets funktion
Detta upprepades i ett uttalande där IMF varnade för att användningen av frysta ryska tillgångar måste ske på ett sätt som inte skadar stabiliteten i det globala finansiella systemet.”
Min slutsats: Magdalena Andersson är en mycket liberal socialdemokrat. Hon är dessutom en person som inte verkar bry sig om, vad man tänker i majoriteten av jordens länder. Också för henne är det viktigare att sluta upp bakom EU-byråkraterna.
Min kära hustru och jag har något att diskutera efter jul- och nyårshelgen.
Visst inger Magdalena Andersson en känsla av inkluderande trygghet där ingen skall stå vid sidan om. Varje barn skall därmed känna trygghet och betyda något när dom tar steget ut i vuxenvärlden. På samma sätt ett samhälle som vi på ålderns höst måste förlita oss på den gemensamma omsorgen när livets uppgift böjar skymta slutmålet.
Det är nog så många vardagsmänniskor upplever sitt förhållande till Socialdemokraterna. Viktigt är att ”hålla någon i hand” ung som gammal ty vi är förmodligen i allmänhet ganska sköra innerst inne och därmed mycket följsamma som flock.
Annars hade inte Nationer lyckats rekrytera unga 19-åriga män, som just lämnat barnaåldern, att bli levande vapenbärare med rätt att döda sin likasinnade medmänniska.
Lite så är det, ty där i finns en trygghet liksom en viktig gemensam försäkring där alla måste bidra. Dessvärre om så med det yttersta våldet som medel.
Socialdemokraterna är som bekant ett politiskt parti med rötter i den skötsamme arbetarens generation. Så klart att en sådan grundmurad trygghet som det gamla folkhemmet lämnat spår efter sig och lever kvar i någon extra generation.
Vad som kommer sedan är en ganska oförutsägbar tid där inte minst krigets tillskyndare ropar allt högre efter mera vapen. Inte enbart traditionella skyttevapen utan alltmera sofistikerade för att göra största möjliga skada på såväl oskyldiga människor som allt annat i övrigt uppbyggt.
Inte ens historiska, mångtusenåriga välvårdade oerhört viktiga minnesmärken, undkommer maktens skoningslösa aggressivitet.
Vad detta tillsammans gör med oss människor, som i tystnaden funderar över en mycket oviss framtid, kan vi inte veta. Därför måste röster höjas för att stoppa katastrofen innan det är för sent. Och nog hade jag förväntat att Socialdemokraterna åtminstone tagit vara på sin organisationsförmåga och därmed ”fångat upp” alla dom tysta och oroliga människorna till att göra motstånd.
Dessvärre syns inte några sådana tecken, utan det har blivit så illa att inte ens Sverigedemokraternas repressiva agenda möts med motstånd.
Ett ytterst oroväckande förhållande i extrem riktning åt höger som borde stå högst upp på dagordningen i vår tid. Inte minst med tanke på att vi närmar oss ett samhälle som befinner sig mycket farligt nära en gräns, som aldrig får passeras i fråga om människovärdet.
Därtill en annalkande global miljö och klimatkatastrof.
Utan Socialdemokraterna har Sverige ett politiskt landskap med starkare borgerliga partier som ofta styr. Eller tvärtom. Väljarna har en avgörande roll. Men frågan är om den svenska befolkningen egentligen har något att säga till om vad gäller stora politiska beslut, när Natomedlemskapet avgjordes utan att väljarna fick säga ja eller nej, till ett Nato- medlemskap i demokratisk anda.
Lasse E!
Enligt min uppfattning är Magdalena sosse, inte socialdemokrat. Frågan du ställer: ”Alla som röstar på henne kan ju inte vara ombudsmän och funktionärer” besvarar jag med ja, vad skall man rösta på istället? Hon är en opinionsundersökningspolitiker och för en politik enligt senaste opinionsundersökningen helt utan egen ideologi. Och vad beskriver opinionsundersökningarna? Kanske vad folk tror efter att under decennier blivit vettskrämda av främmande hot (syrier och ryssar) eller inhemska hot (gängkriminella).
Magda försöker då göra en Mette d v s besegra SD genom att kopiera SD:s politik för folk gillar ju SD, tror hon. Jimmy och Magda fullkomligt tävlar om att vara mest SD. Och när SD pratar om svenskt biologiskt arv eller essens så pratar Magda om ”nordiskt ursprung”. Allt mals på i denna politiska rundgång, politikerna blir mer och mer extrema, för de tror väljarna är det, och eldar därför på i media med en politik som gör väljarna ännu mer extrema. Feminist är hon också men stolt när hon kunde kasta ut sin städflicka till Nicaragua och beröva henne lönen. Rätt skall vara rätt, hon var ju illegal invandrare och inga sådana äga tillträde till professors/statsministervillan.
Satt igår och bläddrade i en sovjetisk bok om fredsarbete, Olof Palme nämndes 6 gånger i samband med hans arbete i Palmekomissionen. Är Magdas och Olofs parti ens samma parti? Fred, avspänning, nedrustning och Nato, USA-baser, krig och upprustning i samma parti?