I så gott som alla framställningar av ryska februarievolutionen heter det att den bröt ut på Internationella kvinnodagen, den 8 mars 1917 (23 februari enligt den då gällande ryska tideräkningen). Det var då som tiotusentals kvinnor marscherade nerför Nevskij Prospekt och krävde bröd, jord och fred. Men var det så?
I tidskriften Populär historia hade Gunnel Atlestam den 7 mars i år en klargörande artikel, där huvudpoängen var att idén om en internationell kvinnodag daterar sig till början av förra seklet och förmodligen kommer från USA. Redigerarna på tidskriften har dock fallit för frestelsen, att sätta in ett foto av kvinnor som demonterar på Nevskij Prospekt med politiska banderoller, utan att kolla vad som står på banderollerna.
Men tillbaka till Atlestams utmärkta artikel. Hon skriver att beslutet att välja 8 mars, togs på en kvinnokonferens i Moskva 1921, just därför att krigströtta kvinnor den dagen 1917 i Petrograd genomförde sin stora demonstration för bättre levnadsförhållanden. Att det förhåller sig så visas bl a av en artikel av Alexandra Kollontaj från 1920.
Det råder dock viss förvirring i litteraturen och på nätet. Bl a kan man i Wikipedias artikel om International women’s day se en tysk affisch från den 8 mars 1914 som ger sken av att 8 mars redan då var den internationella kvinnodagen (se bild).
Detta verkar ju vara ett vattentät bevis, tills man lägger märke till att denna dag 1914 inföll på en söndag. Det fanns nämligen en tendens bl a i Sverige att förlägga kvinnodagar till första söndagen i mars (i Ryssland sista söndagen i februrari). Så kan man exempelvis i Dagens Nyheters tidningsarkiv se, att det också i Sverige var en ”kvinnodag” denna 8 mars 1914. Nästa år förlades ”kvinnodagen” till söndagen den 7 mars. Efter ett uppehåll 1916 kom kvinnodagen året 1917 att hamna på tisdagen den 3 april, men var 1918 tillbaka på en söndag den 3 mars. Den 8 mars 1917 inföll för övrigt på en torsdag.
Därefter upphör ”kvinnodagar”, om de alls ordnades, att läggas ens i närheten av den 8 mars och det beror på att det datumet fått en ”kommunistisk” stämpel. Dagen högtidlighölls bara av kommunister och vänsteranhängare. I SvD den 9 mars 1930 förfasade sig en kolumnist över den internationella kvinnodagen, som hon blivit medveten om genom att av misstag ha fått en kommunistisk tidning i sina händer:
Proletärkvinnor har byggt barrikader på Berlins gator och dränkt poliser i Grekland, de har upphävt revolutionära skrän på Paris’ gator och stoppat spårvagnar i Warschau. Men framförallt har de som ”överflödigt bråte” vräkt överbord de patriarkaliska familjetraditionerna: Kirche, Küche und Kinder. Sannerligen har de inte gjort sig förtjänta av en bemärkelsedag…
Först 1945, uppbackad av Röda Arméns segrar och Sovjetunionens ökade prestige, kom den internationella kvinnodagen den 8 mars tillbaka i spalterna. I UNT kan man den 7 mars läsa om en sovjetisk kvinnodelegation på väg till Helsingfors samt en kvinnokonferens i Albert Hall i London, som till FN i San Francisco ville sända en kvinnlig charter.
Som man kunde vänta försvann 8 mars som allmän kvinnodag i Sverige i och med att det kalla kriget tog fart efter den så kallade Pragkuppen 1948. Men kvinnodagen försvann inte tyst, utan med en liten smäll, kreerad av Alexandra Kollontaj. Hon var känd i Sverige, inte bara som en förkämpe för kvinnans rättigheter utan också som Sovjetunionens ambassadör här 1930–45.
I ett TT-telegram den 7 mars 1948 hälsade Kollontaj Sveriges kvinnor:
De arbetande människorna i alla länder vill inte tillåta en upprepning av krigets fasor på nytt. Varje kvinna förstår med hela sitt hjärta att hennes första plikt är att bekämpa anstiftare av och propagandister för krig.
Hon slutade med att uttrycka sin förvissning om att ”de svenska kvinnorna även i framtiden ska aktivt delta i främsta ledet i kampen för försvar av demokrati och för en grundmurad fred.” Hälsningen återgavs snällt i bl a DN och UNT, i stympat format i SvD och med en ironisk kommentar på slutet: ”Det gäller att hålla sig allvarlig!”.
Det var först med 60-talets vänstervridning, som den internationella kvinnodagen den 8 mars fick sitt genombrott och bl a gav namn åt feministgruppen Grupp 8.
Men om nu inte kvinnorna i Petrograd gjorde ett medvetet val den 23 februari (8 mars) 1917, hur kom det sig, att de demonstrerade just då? Det fanns ju som sagt ingen överenskommen internationell kvinnodag? Var det en ren tillfällighet?
Ja, nästan. Det var en meteorologisk tillfällighet som bestämde dagen. Vintern 1916–17 var kall, med bara korta milda perioder. En sådan inleddes den 23 februari (8 mars). Det slutade snöa, himlen klarnade upp, solen tittade fram och temperaturen steg till cirka 5 minusgrader. Kallt, men inte lika kallt som under veckorna dessförinnan, då husmödrarna och arbetarkvinnorna hade varit tvungna att i isande kyla köa för att få en limpa bröd. Så nu var det rent logistiskt lämpligt att ordna en bred demonstration…
Ja, detta var den något komplicerade historien bakom varför vi firar den internationella kvinnodagen den 8 mars.
…
Nästa avsnitt: Lenin är tillbaka!