Många skadade i Gaza behöver akut vård!

När Muhammed (16) sov i familjens nödbostad, ett tält, i Gaza träffades han av splitter från en stridsvagnsmissil som skjutits rakt genom tältlägret. Splittret trängde in i ryggen, slet av hans ryggmärg och orsakade omedelbar förlamning av benen och oförmåga att kontrollera urin och avföring. Efter akut livräddande vård på ett fortsatt fungerande sjukhus – som senare förstördes helt av israelerna – har Muhammed under 1 ½ år vårdats av sin icke sjukvårdskunnige pappa med resultatet att han utvecklat stora, infekterade, liggsår som efter hand börjat äta sig in i skelettet – med svåra smärtor som följd.

Muhammed tillhör de få patienter som de senaste veckorna, tillsammans med sin mamma och lillasyster, evakuerats genom den åter öppnade gränsövergången Rafah till Egypten – där han dock blivit liggande på en madrass, fortsatt utan vård då ingen känner något ansvar för honom. Han var tills nyligen en frisk ung man på väg ut i livet. I nuläget vill han bara – dö.

Muhammeds fall är inte unikt. I nuläget väntar runt 20.000 palestinier i Gaza på specialistvård för sina skador – vård som med uteblivna resurser inte kan ges på plats och där stöd från omvärlden är nödvändigt för att de inte skall duka under av sina skador. Efter vädjanden från Världshälsoorganisationen (WHO) och EU-kommissionen har 14 europeiska stater öppnat möjligheten till vård för ett ännu begränsat antal patienter, framför allt barn, och omkring 1.000 patienter har hittills flyttats till Europa.

Sverige hör dock till de länder som sagt blankt nej till att hjälpa – trots att flera sjukhus sagt sig vara redo och kapabla att ställa upp – och såväl den förra som den nuvarande sjukvårdsministern, båda från ett parti med rötterna i kristen etik och moral, har visat totalt ointresse för frågan. Inte heller har man erbjudit något riktat bistånd för att ge kompetent vård på plats. Dessutom bojkottar Sverige fortsatt, till skillnad från i stort sett alla andra länder utom USA, den viktigaste humanitära aktören, FN-organet UNRWA – som är en livlina för palestinier inte bara i Gaza utan också i hela närområdet.

Enligt aktuella opinionsundersökningar är vård och omsorg den viktigaste frågan för det svenska folket inför höstens riksdagsval. Detta vittnar om en beredskap att ställa upp med resurser för fattiga, sjuka och behövande – en kvarvarande empati och solidaritet som en del politiker försökt, men inte helt lyckats, utplåna. Men varför tar inte våra oppositionspartier chansen? Att profilera sig för en mer human politik – av den typ som tidigare var Sveriges adelsmärke! – i frågor som rör bistånd, flyktingar, fredsarbete och medling i konflikter? Något som förr gav oss status och internationellt anseende som humanitär stormakt.

Det finns garanterat röster att vinna inför höstens val. Varför tar ni politiker inte vara på den möjligheten? Börja med att öppna era hjärtan för specialistvård för våra mest behövande medmänniskor i Gaza!