Möte med det nya Ryssland och dess grannar

Känner ett behov av att bättra på mina kunskaper om Ryssland och ryssarna. På stadsbiblioteket i härvarande stad hittade jag bland andra en bok av författaren Staffan Ringskog, MOCKBA 2011 – Möte med det nya Ryssland och dess grannar.

Hälften av de 135 sidorna utgörs av kåserier och ögonblicksreportage från Ryssland, andra halvan från Ukraina och Polen. De ryska bitarna var intresseväckande. De handlade bland annat om ”Sovjets egen James Bond”, ”Sergej Churstov och hans far”, ”Saabklubben i Moskva”, ”Att köa i Ryssland”, ”Rysk tågkultur” och ”Made in Finland i Ryssland”.

Spårvagnsfantasten Nyquist
Speciellt kul var intervjun med spårvagnsföraren Nyquist i S:t Petersburg. Han hette Kirill i förnamn och var ättling till en norrlänning som tre generationer tidigare utvandrat i slutet av 1800-talet och bosatt sig först i Archangelsk. Kirill älskade sitt jobb. Sommaren innan hade hans hustru och två barn besökt flera städer i Europa för att se andra sorters spårvagnar:
– Vi var också i Göteborg med sitt fina spårvagnsnät. Oerhört spännande!

I kapitlet ”Missförstånd om ett ryskt hot” menar författaren att det som ryssarna på sikt fruktar är problem vid den östra gränsen, mot Kina:
– Det är idealen i väst man hyser starkast känslor för, och dessa känslor växer hela tiden. Asien känner ryssen en viss rädsla inför.

Det här skrevs alltså för några år sedan, innan Väst inledde sin kontraproduktiva politik emot Ryssland.

På Krim och i Ukraina
Riktigt intressant blir det i kapitlet ”Jalta dansar och ler” som ger intryck från Krim ett par år före ”införlivandet”, eller ”återförenandet” med Ryssland.
– Glöm inte att Krim tillhör Ukraina och inte Ryssland, säger en Grigory. Där vimlar det mest bara av poliser i varje gathörn som kräver dig på din legitimation.

– Krim är en rysktalande del av Ukraina, säger en Alexander. En gång tillhörde halvön Ryssland, men i sin iver att skapa sig ett gott namn, kanske för att också dölja sina synder och döva sitt samvete, skänkte Nikita Chrusjtjov hela Krim till Ukraina 1954.

Ringfors beskriver sedan hur många ryssar hyser stor bitterhet över vad Chrusjtjov gjorde. Ukrainarna anser att Krim nu ”för gott” tillhör dem. Ukraina lär inte lämna tillbaka halvön till Ryska federationen, skriver Ringfors 2011. Alexander igen:
– Det har talats om Krim som en kommande krutdurk. Men det var innan avtalet om Rysslands Svartahavsflotta förlängdes. Nu blir ryssarna kvar i många år till. Många som bor på Krim har ryska pass. Jag tror att talet om en möjlig urladdning mellan Ukraina och Ryssland är överdrivet.

Ja, så trodde man 2011. I Odessa ansågs den  nye presidenten Viktor Janukovytj med sin mer ryssvänliga profil utlova starkare band med Ryssland, nu när EU (2011) inte visat ”något större intresse” för Ukraina. Dock i kapitlet ”Den svarta jorden” får vi stifta bekantskap med företagsamma svenskar som köpt upp jord i Ukraina och inlett framgångsrikt jordbruksarbete i den goda myllan.

Inte så tokigt, trots allt
MOCKBA 2011 tillhör kanske inte de odödliga mästerverken om våra östliga grannar, men ger intressanta ”snapshots” av stämningarna runt 2011. Det enda man beklagar är att författaren inte gjort en avstickare också till Vitryssland. Men det kanske inte var opportunt vid den här tiden under Calle Bildts ”nallebjörnsoffensiv”.