”I kväll blir det så middag i den gamla i grunden tyska korsriddarborg som över floden blickar ner på den gamla ryska borgen i Ivangorod.
På få platser i Europa är mötet mellan Öst och Väst så visuellt starkt som just här i Narva.” (Carl Bildt mars 2014)
Narvas befolkning är till 96 procent rysktalande. Detta att jämföra med Tallinn där halva befolkningen har ryska som modersmål. Narva kom efter kriget att successivt helt befolkas av sovjetiska immigranter på samma sätt som Viborg i det av Finland förlorade Karelen. De nya invånarna hade ingen koppling till staden eller den estniska historien. I Estland har man låtit ryssarna leva i en parallell värld i 30 år. De har kunnat lägga blommor vid sovjetiska krigsmonument och firat segerdagen i andra världskriget precis som ”moder Ryssland”.
Efter Ukrainakriget har emellertid den estniska regeringen tvärvänt. All undervisning i skolorna måste ske på estniska. För många av Narvas 54.000 invånare är dock relationen till Ryssland och deras nationella identitet en självklarhet. ”Moder Ryssland” är alltid närvarande. Detta gäller även den yngre generationen. ”Vi känner oss inte som estländare”, säger Kirill, en 23-årig student. Han och hans flickvän Durya är födda i Narva och uppvuxna i ryskspråkiga hem. ”När vi arbetade i Tallinn behandlades vi som slavar och blev diskriminerade. Folk kallade oss för ’lökar’ och syftade på vår ortodoxa kyrkas lökkupoler.” Moskvapatriarkatet under ledning av Putinvännen patriarken Kirill har 150.000 medlemmar i Estland.
Under en predikan i julhelgen i Sankt Vladimir kyrkan i Moskva den stores kyrka i Moskva uppmanade Kirill ryssarna att tacka Gud för att Vladimir Putin är deras ledare. Många i den äldre generationen ryssar i Estland i allmänhet och Narva i synnerhet följer medier från Ryssland. ”Moder Ryssland” och mytiska begrepp som ”den ryska jorden” aktualiseras i den moderna propagandan.
Narva är alltså den tredje största staden i Estland. Av de nästan 54.000 invånarna har hälften estniskt medborgarskap och ungefär en tredjedel har ryskt medborgarskap. Dessutom bor ett stort antal statslösa permanent i staden. De flesta av invånarna, 90 procent, talar ryska som modersmål. Har man valt ryskt medborgarskap har man inte rösträtt i riksdagsvalet, däremot i kommunala församlingar.
Narva har Estlands viktigaste gränsövergång till Ryssland som nu är delvis stängd. Det är också dit finländare med ryskt ursprung åker efter den stängda östgränsen för att hälsa på anhöriga i Ryssland.
Många svenskar associerar Narva med en av Sveriges största militära triumfer genom tiderna, nämligen Slaget i Narva 17 november år 1700. Det var på fältet i Narva vid borgen som Karl XII besegrade den ryska armén. Narva var en viktig stad, då man från stadens fästning kunde kontrollera ett stort område av Ingermanland och Estland.
Kreenholm, på en ö i Narvafloden, var en av Sovjetunionens största textilfabriker och hade 12.000 anställda. När Borås Wäfveri tog över den 1994 hade personalstyrkan nästan halverats. Sen följde en successiv rationalisering till konkursen 2010. Idag är platsen ett gigantiskt industrimuseum.
På fältet väster om staden restes ett monument till minne av den svenska segern. Det invigdes av kronprins Gustav Adolf. Monumentet formgavs av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och statyn var en kopia av det östra Slottslejonet vid Stockholms slott. Bronslejonet på Narvas hed blev inte långlivat. Det sköts sönder av sovjetiska styrkor våren år 1944. År 2000 fick Narva ett nytt lejon. Den avtäcktes av dåvarande vice statsministern Lena Hjelm-Wallén tillsammans med Estlands försvarsminister.
När Estland blev fritt 1991 var 61,3 procent av befolkningen ester, 30,3 procent ryssar, resterande minoriteter var ukrainare, vitryssar samt övriga nationaliteter. När landet ockuperades 1940 var demografin annorlunda. 93 procent var estländare.
Bland estniska nationalister och till viss del i EU och Nato har det under många år utvecklats en retorik att om man inte integrerar Narva mer i Estland kommer staden att bli det ”nya Donbass”. En förevändning från rysk sida att hjälpa sina landsmän på andra sidan Narvafloden.
Narva var alltså under flera decennier ”bortglömt” som en rysk enklav. De ryskspråkiga invånarna fick all sin information från ryska medier. Flera trodde att Narva skulle bli ett nytt Krim efter att Ryssland annekterat området. Över 80 procent talar ryska i Narva. Ungefär hälften av Narvaborna är estniska medborgare och har blivit godkända i det språktest som krävs för att få estniskt pass. 40 procent är ryska medborgare och ca 8.000 narvabor är statslösa. En del är det på grund av att de inte kan estniska tillräckligt bra för att klara språkprovet, andra väljer det grå främlingspasset eftersom det underlättar att resa mellan Ryssland och Estland utan visum.
På de flesta platser i Estland har man lyckat integrera barnen med ryskt modersmål i estniska skolor. Det fungerar dock inte i Narva där det knappt bor några invånare som pratar estniska. Från myndighetshåll har man alltså tittat på den finländska språkbads-institutionen (svenskspråkiga barn vistades i finsktalande hem under ferier). Detta för att förhindra att barnen förutom att de lär sig olika språk, växer upp i helt olika kulturer. Separata skolor för estnisk- och rysktalande barn ökar klyftan mellan språkgrupperna, barnen fostras i olika sätt att tänka och leva. Religionstillhörigheten skiljer också i dessa tider när den ortodoxa kyrkan i Ryssland är Putinvänlig. Den ryska minoriteten är mera religiös än den estländska majoriteten.
Gränsstaden, Ivangorod, på andra sidan floden är en ständig påminnelse om den mäktiga grannen. Rysk TV och media dominerar alltså utbudet för den ryska majoriteten i Narva.
”Lettland och Estland är unika i Europa i det att båda länderna har ett stort antal icke-medborgare som är permanent bosatta i landet. Båda länderna gör än så länge anspråk på att vara monoetniska samhällen, men detta kommer de utan tvivel att tvingas avstå från. Båda länderna kommer gradvis att bli multikulturella samhällen. Det kan inte sluta på annat sätt, utan frågan är snarare när det fulla erkännandet kommer. Och det kommer att bli tvåspråkiga samhällen, på samma sätt som Finland är tvåspråkigt. Vi förstår alla Lettlands och Estland historiska bakgrund, och den mänskliga tragedi som ägt rum. Men denna tragedi kan inte skyllas på de etniska ryssar som bor i dessa länder, utan skulden ligger hos de politiska ledarna.”
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Mycket intressant. Jag är finlandssvensk gick i svenskspråkig skola 1-3 Renlunds Folkskola i Karleby 1957-60 . Mina kompisar var finnar där vi bodde på Tullbacken Karleby. Jag var därmed starkt tvåspråkig och som mina föräldrar – mor dock sämre på finska p g a sin hemort –sydösterbotten isolerad byggd från finskan.
Nåväl någon språkstrid av idéologisk art finns inte kvar i Finland (högerpopulistiska Sannfinländarna till trots). I Estland verkar den pyra men inte i staden som nämns ovan Narva eftersom språkindentitet är omöjligt att utplåna där 90 procent talar ryska och många dessutom med ryskt medborgarskap. Svenskan i Finland har en klassnationell bakgrund – 600 år tillhört Sverige med sv adminstration. I Estland verkar en mjukare inställning tillämpas i Narva, men det med ”finlandsvenskar i finska hem över helger för att lära sig finska” har jag aldrig hört talas om, vilket tydligen är ett nytt påfund. Lycka till bara!
I Ukraina är hårda bandage som gäller; ryska förbjuden vilket bara slår tillbaka efter kriget, och på initiativtagarna.