I sitt debattinlägg ”Det finns ingen bolsjevism i Kommunistiska manifestet” (VF 26 juni) hamnar Mats Parner fel nästan från början när han skriver: ”med kommunism avser vi så gott som undantagslöst den politiska meningsriktning som blev känd och ökänd världen över, när Vinterpalatset i Petrograd stormades den 25 oktober 1917 (7 november enligt vår kalender) och Lenins bolsjeviker grep regeringsrodret.”
Anders Persson svarar Mats Parner i Värmlands Folkblad >>
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Perssons kommentar på Parners inlägg om bolsjevism förefaller mig rimligt. Omvälvningar väntar inte på att teoretikerna skall ha färdiga ritningar innan klasskampen tvingar utvecklingen in i ett akut läge. Att bolsjevikerna lyckades hänga med och formulera aktuella och samlande paroller i de nya faser som hela tiden uppstod, är väl det stora och historiska i deras insats. Det centrala i Perssons text är för mig: ”För arbetare och bönder gällde det att hålla fast vid det som erövrats och därifrån försöka göra det bästa möjliga.”
Utmärkt bra skrivet av Anders Persson! Läs mer i boken Resa in i det okända av Anders Carlsson.
Intressant vore att få synpunkter om utvecklingen i Sovjet/Östblocket/Kina visar att det inte går att bygga socialism i ett land. Trycket, hotet från en dominerande kapitalistisk/imperialistisk omvärld tvingar det socialistiska landet till inskränkningar i demokratin, till stora försvarskostnader, till ständig vaksam, het/övervakning osv.