Weltwoches chefredaktör Roger Köppel vid sitt tal i samband med SVP:s valupptakt. (Foto: Andreas Haas/imago)
Ytterligare en schweiziska medborgare kan hamna på EU:s sanktionslista. Denna gång är det utgivare av den schweiziska veckotidningen Weltwoche, Roger Köppel. Det skulle då vara ytterligare en attack från Bryssel mot yttrandefriheten. Den tyske juristen och professorn i affärsrätt Viktor Winkler varnar Köppel, en av Tysklands mest framstående expertert på internationell sanktionsrätt, skriver Bobn Dukic i Berliner Zeitung den 29 december.
På lindelof.nu har vi kunnat ta del av hur de schweiziska medborgarna Jacques Baude och Nathalie Yamb har utsatts för EU:s sanktioner. Deras konton i europeiska banker fryses. Är du verksam i något EU-land, som Jacques Baud som bor i Bryssel, innebär sanktionerna ”civil död”, beskriver professor Winkler det.
Det som för bara några år sedan verkade otänkbart är nu ett konkret hot mot journalister från ett neutralt europeiskt land. Frågan är när det även drabbar medborgare i något EU-land. Med EU:s sanktioner har kommissionen inlett en ny fas i sin kamp mot vad man anser vara ett hybridhot och desinformation. Medan fokus i början av Ukrainakriget uteslutande låg på ryska medborgare och organisationer kan nu även medborgare i Europa utsättas för EU:s sanktioner. ”Att västerländska individer också finns med på listan är något helt nytt”, konstaterar Winkler. Denna utvidgning väcker grundläggande frågor om proportionalitet, rättsstatsprincipen och inte minst yttrandefrihetens framtid i Europa, skriver Bobn Dukic.
Han skriver vidare att i centrum för debatten står nu Roger Köppel, vars högerkonservativa tidskrift Weltwoche gör honom till en av de mest polariserande figurerna i det schweiziska medielandskapet. Kritiker anklagar publikationen för att ha förvandlat sig från ett etablerat mediebolag till en högerpopulistisk plattform.
Köppel är känd för att ge en plattform till röster som sällan hörs någon annanstans. Ledande europeiska högerkonservativa som Ungerns premiärminister Viktor Orbán, Serbiens president Aleksandar Vu?i? och AfD-partiledaren Alice Weidel intervjuas, men även andra röster som marginaliserats i den offentliga debatten i Tyskland.
Dessa inkluderar till exempel den tidigare Nato-generalen Harald Kujat eller publicisten Gabriele Krone-Schmalz, som ofta misskrediteras som ”Putin-apologeter” främst på grund av sina uttalanden om Ukrainakriget, eftersom de också påpekar västerländska brister, skriver Dukic.
Kriterier för godtyckliga sanktioner
I en intervju med Neue Zürcher Zeitung am Sonntag hänvisade Köppel själv till de ”beprövade redaktionella principerna för objektiv rapportering” som har gällt för hans tidning i 92 år. Detta inkluderar att ge röst åt ”alla relevanta åsikter, synpunkter och intressen”. Men just denna princip kan nu bli hans fall. Kriterierna för att inkluderas på sanktionslistan är alarmerande vaga. Viktor Winkler kritiserar urvalet av sanktionerade personer som mycket godtyckligt: ”EU har fullständigt vanärat sig själv i sitt val av dem som läggs till på listan, och särskilt i sitt val av dem som inte läggs till”. Som exempel nämner han oligarken Vladimir Potanin, en av Putins närmaste anhängare, som på grund av sin betydelse för europeiska nickelförsörjningar inte har utsatts för några sanktioner hittills. Omvänt har individer med mycket lösa band till Kreml placerats på listan. ”Detta har avsevärt försvagat kriterierna för sanktioner” konstaterar Winkler.
Hån istället för solidaritet
Dukic fortsätter med att reaktionen från delar av det etablerade medielandskapet är också djupt oroande. Istället för att ifrågasätta den hotade sanktionen mot en journalistkollega som ett angrepp på pressfriheten, hånar vissa honom öppet. Jörg Lau, redaktör på Die Zeit, kommenterade reportaget om varningen till Köppel på plattformen X med orden: ”Bra. Förrädare.” Inlägget raderades senare.
En förfrågan från Berliner Zeitung till Lau om varför han raderade sitt inlägg och huruvida han fortfarande står fast vid sitt uttalande förblev obesvarad.
Reaktionerna på Laus kommentar lät inte vänta på sig. BSW-politikern Sevim Da?delen skrev på X: ”De som stämplar kritiker som förrädare, hyllar förtryck och uppmanar till social utestängning använder totalitära regimers språk – och gör det i demokratins namn. Vilken uppenbarelse från en Zeit-journalist.”
Mediejuristen Joachim Steinhöfel slog även han an ett liknande ackord när han analyserade den underliggande attityden på X: ”Det handlar inte längre om bättre argumentation, utan om moralisk förintelse, legitimering av förtryck och social utestängning av motståndaren, som stigmatiseras som en fiende inom sig. Denna vän-fiende-logik skadar friheten mer än någon obestridlig rapportering”, avslutar Bobn Dukic.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
