Blaise Metreweli begrundade mannen som stod i något slags halv givakt på andra sidan skrivbordet, med blicken fäst mot marinmålningen bakom henne.
– Grodgift, mister Bond? Från Ecuador?!
– Syntetiskt, ma’am. Q’s labb.
– Och hur …? Nej, strunt i det förresten. Det är bättre att jag inte vet.
– Ja, ma’am.
– Vad jag vill veta är – innan vi går ut med de här analysresultaten – finns det något som kan knyta mordet till oss? Jag menar, det finns ju alltid en och annan som inte är benägen att skylla på ryssarna.
Mannen skakade på huvudet utan att släppa målningen med blicken.
– Är ni säker? Till och ned amerikanarna…
– Er företrädare lät lägga ut ett villospår till de ryska frivilligstyrkorna i Ukraina. Ingen verkar ha nappat ens på det.
– Ännu en ukrainsk segelbåt?
– Ja, ma’am.
Blaise såg ned mot sina valkiga händer på skrivbordet. En roddtur på Themsen var vad hon behövde. Hon suckade.
– Var det svårt?
– Ma’am?
– Att döda honom. Var det svårt?
För första gången mötte Bonds blick hennes egen. Anade hon en osäkerhet i den?
– Jämfört med vad, ma’am?
Blaise svalde hårt. Det här var inte hennes soppa men hon kunde inte annat än att försöka hantera den efter bästa förstånd.
– Fan ta er, nollnollsju. Nå, jag antar att vi är skyldiga både er och honom och hans änka att gå ut med resultaten och skylla på ryssarna.
Hon tillade, iskallt:
– Annars hade det väl varit meningslöst?
***
Bara trams? Läs vad jag skrev för två år sedan. Och betänk att alternativet – att Putin lät mörda Navalnyj – har bedömts som osannolikt även av USA:s underrättelsetjänst.
Denna text först publicerad på Substack
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
