Bild: Otto Dix
Det är lärorikt att under en sommarvecka resa runt till släkt och vänner som man inte träffar mer än någon enstaka gång per år. Få av dessa läser vad jag skriver här på lindelof.nu märker jag. De tittar kanske någon gång, men skräms genast bort av allt som så tydligt motsäger bilden av vad som rapporteras i våra dominerande medier. Man är van att informera sig via dem, och tanken på att dessa ”fria medier” skulle vara otillbörligt styrda av dolda krafter är så skrämmande att man avstår från att läsa vidare. Det är så jag tror det går till, vi talar inte gärna om det. Man vill ju undvika diskussionen om konspirationsteorier och foliehattar med mig som objekt.
Det mest svårsmälta är emellertid att mina starka tvivel på att Ukrainakriget primärt bör ses som ett ryskt aggressionskrig mot ett tidigare förtrycket men nu äntligen ett självmedvetet och självständigt land, som kämpar för sin frihet, precis som vi måste göra med allt vad det kan innebära (Natomedlemskap t ex), och som Vietnam gjorde. Här reser sig en mur. Jag har t o m dessa dagar mött argumentet att det hela är mycket enkelt och självklart, det kan bara ses som ett krig som började 24 februari 2022. Alltså, allt prat om Majdankupp, krig mot Donbass, Natoexpansion efter 1990 mm är bara ägnat att blanda bort korten för att dölja Putins aggression och rysk imperialism.
Det händer i dessa stunder att jag själv känner mig som en ensam fanatiker, en besserwisser, som tror sig ha begripit något som ingen annan begripit, alltså som en don Quijote i sin kamp mot väderkvarnarna. Då gäller det att inte höja rösten, utan istället åter börja lyssna. Men det är mycket svårt. Man bör, som PO Enquist säger, ”bemanna sig”. Och tänka: Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden (Matt. 5:3… i 1917 års Bibelöversättning).
Så kommer jag ändå att tänka på den artikel av Joe Lauria, chefredaktör för Consortium News och tidigare undersökande reporter på diverse stora brittiska och amerikanska tidningar, som Henrik Linde översatte och som publicerades här för några dagar sedan. Den radar upp alla viktiga omständigheter som föregått det ryska anfallet på Ukraina i februari 2022. Den borde kunna få någon, som åtminstone är aningen beredd att inte svälja allt som sägs i våra stora medier med hull och hår, att reflektera. Men jag tvivlar, skyttegravarna är vid det här laget lika permanentade i vår svenska offentlighet som runt Bakhmut och Zaporizjzja.
Att kliva utanför sin befästning är förenat med stora risker. Man kan i värsta fall komma på kant med hela sin vardagliga omgivning. Att göra sig olämplig på sin arbetsplats eller till och med riskera att uppfattas som en svensk femtekolonnare undviker man helst. ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral” som Brecht skaldade. Moral i det här fallet skulle vara att gå mot strömmen, våga bryta med den allmänna krigshetsen och kräva vapenvila och förutsättningslösa förhandlingar. Den tanken är närmast otänkbar för en stor majoritet svenskar på grund av den massiva propagandan för att med vapenmakt få Ryssland på knä och dra sig tillbaka till gränserna före 24 februari 2022. När kommer priset att framstå som för högt?
Richard Peters ofullbordade
Min morfars svåger Richard Peters, gick vid 17 år ålder 1916 ut som frivillig tysk soldat i kriget mot engelsmän och fransmän på västfronten. Om detta skrev han 1946 ett tjockt – ännu opublicerat – manus, bland annat om sina år vid fronten nära Verdun i norra Frankrike. Här följer ett kort stycke från första veckan vid fronten (mer om och av Richard Peters här):
”Vi tvingades inte sällan marschera genom kulregn mitt ute i landskapet. I sådana lägen sökte man skydd i minsta tänkbara lilla ojämnhet där man sedan ofta blev kvar i timtal. När vi befann oss i direkt granateld pressade vi oss genast samman i en alldeles färsk granatgrop, för vi visste nämligen att kanonerna med största sannolikhet inte skjuter i samma riktning två gånger, utan alltid några meter åt sidan. Vi låg ofta flera timmar i en sådan grop medan hundratals granater slog ner runt om, tio meter, fem meter, två meter och till och med bara en enda meter ifrån oss. Hålet gav oss alltså skydd mot allt utom en fullträff, som också med viss sannolikhet skulle kunna komma. Och så här pågick det bokstavligen dag ut och dag in i flera år.”
Kan något vara värt priset för detta kollektiva vansinne?
Soldaterna på var sin sida om denna frontlinje var också kanonmat i stormakters kamp om makten i Europa och världen. De pucklade på varandra i fyra långa år till den 11 november 1918, då plötsligt eld upphör proklamerades och soldaterna klättrade upp och förbrödrades i ingenmanslandet mellan skyttegravarna. Då hade Tyskland fått nog och mäktade inte få fram mera kanoner, granater och soldater. Man kapitulerade, kejsardömet rämnade och revolution utbröt. Weimarrepubliken steg upp ur askan och det mot Tyskland oförsonliga fredsfördraget ingicks i Versailles.
Det är något liknande som närmar sig också i det pågående Ukrainakriget. Vilken sida ska falla samman först? Inte blir det Ryssland är mitt tips. Vi går alltså en mörk framtid till mötes, mot ett svagt, splittrat och förnedrat EU-ropa.
Hoppet står ändå till att fler måtte genomskåda maktens cyniska offrande av ukrainska och ryska soldater i denna den kanske allra sista militära konfrontationen vår civilisation kan komma att överleva.
Men, som sagt: ”Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.”
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Knut L!
Ukraina och Sverige är suveräna stater med full rätt att välja försvarsallianser. Du är inkonsekvent när anser att ryska röda linjer måste respekteras samt avfärdar fredsplanen som orimlig, samtidigt som du ”självklart” håller med om att vi inte ska böja oss för kärnvapenhot.
Du låter dig inte övertygas om några ryska sprängningar. Mina källor avfärdas för att de är västmedier, men som vanligt anför du inga egna källor. Din logik verkar vara att regelmässigt tolka det som framförs av riktiga journalister som bevis för motsatsen.
Frågan du glömt avsåg artikeln ”Svensk pansarvagn i ryssarnas händer” från 4 augusti, som jag uppfattar som ren RT-propaganda och ovärdig lindelöf.nu.
Dennis Z!
Även du saknar helt belägg för spekulationer om att dammen kollapsade p g a bristande underhåll. Experter avfärdar tvärtom en sådan totalkollaps som helt osannolik. Och det blir nästan lite rörande när du först påstår att dammen nog rasade av sig själv, och sedan hänvisar till dammen som ett av ”Sovjetunionens industriunderverk”…
Du förefaller slutligen imponerad av påstådda ”stora om- och nybyggnader med ryska krafter” efter att ryskt artilleri slaktat befolkningen och jämnat Mariopul med marken.
Krigsbrott och folkmord beskrivs som renoveringsprojekt. Detta är snurrigt, på gränsen till perverst.
”Moskoviterna ligger inte långt efter nazisterna i övergrepp mot civilbefolkningen” skriver Mats Larsson! Fullständigt makalöst. Hur kan man ljuga så hämningslöst och i vilket syfte beter man sig på detta häpnadsväckande sätt?
Dom senaste siffror jag sett från FN om civila förluster i Ukraina är runt 9000. Man kan jämföra med siffrorna från Wikipedia om civila förluster i USA:s krig i Irak som är runt 900.000.
Wikipedias siffror om antalet döda under den tyska ockupationen är runt 7 miljoner.
Hundra gånger fler civila offer i Irak än i Ukraina och bortåt tusen gånger fler för tyskarna.
”inte långt efter nazisterna”!!!!
Har du ingen skam i kroppen Mats Larsson?
Snurrigt och perverst tycker du, Mattias W. Och det har du all rätt att tycka. Men någon debatt blir det ju inte, och det kan jag inte se att du ens tänkte.
Det är helt rätt att jag inte har några ”belägg” för påståendet om icke-sprängning. Däremot är det bristande underhållet av dammen inte någon hemlighet. Det har diskuterats tidigare, före den ryska invasionen. Men med tanke på beskjutningarna av kärnkraftverket och Ukrainas upptagenhet av Nato-drömmar finner jag landets självdestruktivitet uppenbart bevisad.
Sprängningarna av gasledningarna i Östersjön är dock klart bevisade. Vem som medverkade i planeringen av detta illdåd är också klart bevisat genom erkännande från högsta ort.
Vad är det som övergår ditt förstånd i detta?
Såja Anders Åberg!
Återigen går du till personangrepp när argumenten inte räcker till. Mats L syftar naturligtvis på typen av krigsbrott och övergrepp som den ryska armén bevisligen gjort sig skyldig till (summariska avrättningar, tortyr och våldtäkter).
Detta försöker du förminska och prata bort med onödiga relativiseringar. Håll dig till sakfrågan istället för att ägna dig åt lätt genomskådad ”whataboutism” och ovärdiga personangrepp!
Snurrigt och perverst tycker du, Mattias W. Och det har du all rätt att tycka. Men någon debatt blir det ju inte, och det kan jag inte se att du ens tänkte.
Det är helt rätt att jag inte har några ”belägg” för påståendet om icke-sprängning. Däremot är det bristande underhållet av dammen inte någon hemlighet. Det har diskuterats tidigare, före den ryska invasionen. Men med tanke på beskjutningarna av kärnkraftverket och Ukrainas upptagenhet av Nato-drömmar finner jag landets självdestruktivitet uppenbart bevisad.
Sprängningarna av gasledningarna i Östersjön är dock klart bevisade. Vem som medverkade i planeringen av detta illdåd är också klart bevisat genom erkännande från högsta ort.
Vad är det som övergår ditt förstånd i detta?
Ånyo denna propaganda, Mattias W!
Mats L bygger, förutom på västerländsk media (inklusive Ukrainsk) och utsagor från alla hans vänner och släktingar i Ukraina och Ryssland. Inte så mycket ren bevisföring i detta, men väl ämnat att diskutera och förhålla sig till!
Men vad med din egen källkritik, som jag ovan satte sökarlyset på?
Dennis Z, du skrev att ”Sprängningarna av gasledningarna i Östersjön är dock klart bevisade”. Du menar troligen ”bevisat vem som gjorde det”. Som du kanske minns skrev jag att det inte är osannolikt att OTAN-länder (Nato-länder) är skyldiga. Men ”klart bevisade”? Var kan jag läsa den klara bevisningen?
Mattias W!
”bevisligen gjort sig skyldig till” ännu mer lögn. Du har inte ett enda hållbart bevis att komma med. Dina hänvisningar till enfaldig västpropaganda är inte bevis.
”whataboutism” har blivit USA-fundamentalisternas modeord. Ni begriper dock inte att man i alla seriösa diskussioner måste ha referenser och jämförelser för att veta vad man pratar om.
Den här gången var det Mats Larsson som införde whataboutismen i resonemanget genom att jämföra Ryssland med Nazityskland. Den jämförelsen var objektivt en lögn.
Om du inte begriper bättre än att du kallar att påpeka en uppenbar lögn för personangrepp, så kanske du behöver arbeta lite med din ordförståelse.
Knut L!
Jag hoppas att denna kommentar inte leder till de vanliga personangreppen. Inte för att de stör mig, men de leder ingen vart.
Under dagens cykeltur i centrala Stockholm, vilket är ett av tre sätt jag har att röra mig i storstan, de övriga är till fots eller med kollektivtrafik, kom jag i samspråk med fyra findlandsvenska kvinnor (finnlänningar). De beklagade alla att Anna-Lena Laurén nu lämnat Ryssland efter 17 år, och jag kunde bara hålla med. Jag satt bredvid Anna-Lena på en flygning från Moskva till Stockholm för en 5-6 år sedan och fick ett mycket bra intryck av henne. Vi kom naturligtvis in på Ukraina, som vi båda besökt många gånger, och jag minns hur hon berättade hur allt som gällde Ukraina var extremt polariserat. Skrev hon något som inte föll anti-Ukraina- personerna på läppen så dränktes hon i epost. Jag som noggrant följde denna märkliga och numera utdöende kategori på FB, med Oleg Mezjuev i spetsen (inbjuden till fredssamtalen Degerfors 2015 (sic)), förstod exakt vad hon menade.
Nu tystnar hennes röst från Ryssland. Jag gissar att flera på lindelof.nu drar en suck av lättnad. En kvinna som pratar flytande ryska, som bott i Moskva i många år och som skriver för den förhatliga DN. Vad bättre än att hon är tillbaka i Finland.
Jag har ju, naturligtvis inte i samma omfattning, samma erfarenhet som Anna-Lena. Om jag skriver något på lindelof.nu som baseras på näst intill personliga erfarenheter i första-hands berättelser (våldtäkter i västra Ukraina 1941, våldtäkter i Butja 2022) så utlöser detta ursinniga kommentarer från personer som aldrig varit i Ryssland eller Ukraina, inte kan språket och som antagligen aldrig träffat en människa från dessa länder.
Om lindelof.nu inte ska förvandlas till RT (Sverige) så är min uppfattning att den viss styrsel är nödvändig.
Anna-Lena Lauren var en av dom värsta, hon vilseledde verkligen DN:s läsare.
Hennes skriverier klarar vi oss utan.
Däremot är det naturligtvis illa att journalistiken fortsätter att polariseras. Svenska tidningar är rena skämtet idag, ingen kritik emot USA, annat än emot Trump, tillåts. Själv blev jag nyss censurerad av fascisterna på skitföretaget ifrågasätt, som modererar kommentarerna på GP. Ett rimligt antagande är att ryska tidningar är ungefär lika illa.
Hade inte förväntat mig att en tungt meriterad vetenskapsman som Mats L skulle dra auktoritetsargumentet. Har inte sett någon här ifrågasätta Laurens kompetens.
Vad hon dock uppenbarligen saknar är integritet. Jag läste hennes krönikor kring händelserna 2014–2015 och kunde jämföra vad hon skrev i finska organ. Där fanns en nyansering som var helt väck i det som vi bestods med i Sverige.
Jan Arvid G!
Du kan ju t ex titta på videosändningen från Vita Huset, som jag länkade till tidigare i en annan kommentar (inte i denna tråd), där Biden öppet och klart erkänner sina ambitioner i just den här specifika frågan. ”No doubt about it!”. Sprängningen i sig blev ett klart bevis, som inte är möjligt att ifrågasätta av någon som helst någonstans i hela världen. Oavsett sammansättning av domstolen under förutsättning att den är legalt acceptabel. Därför 100 procent bevisat!
Dennis Z!
Du blandar intressanta kommentarer med orimliga utsagor. Ditt svar 2023-09-02 klockan 0:49 är orimligt.
Både vi och en tänkt domstol vet på förhand, att Förenta staterna bevisligen har en lång historia av olagliga dåd. Den tänkta domstolens ledamöter känner till Seymour Hershs texter. Privat tänker varje förnuftig människa, att det är högst intressant att den meriterade journalisten SH, med en föregivet centralt placerad källa, pekar ut Förenta staterna och Norge.
Men som bevisning i den tänkta opartiska processen lägger du bara fram två sakförhållanden: att brottet har skett (!) och att den tänkt tilltalade, Förenta staterna, sade att ”we will put an end to [Nord Stream 2]”. Den tilltalade har sedan nekat till ansvar.
SH:s texter skulle inte kunna anföras. Om de anfördes, skulle försvaret visa att SH minskat sin trovärdighet genom fel och konstigheter i sina texter om Nord Stream, vilket jag bevisat i ordets riktiga mening.
I en process i dag skulle Förenta staterna frias; en process skulle inte ens kunna inledas.