Vad var det vi sa? Att skrota det svenska försvaret var inte så klyftigt. USA har länge hotat vår demokrati och nationella självständighet, men det har regeringsalliansen och deras företrädare mer sett som en möjlighet än ett hot. Men när nu Ryssland tagit sig upp ur omvandlingskrisen och även utåt börjat se om sitt hus tittar gamla moderater och några centerpartister fram och varnar för fortsatt avrustning av försvaret på svensk mark. Inrikespolitiskt blir det här nu ett problem.

Konfronatationen mellan USA och det nya Ryssland i Kaukasus är inledningen på ett nytt kallt krig med många implikationer. Ryssland vågar nu säga stopp. USA möter en motståndare man inte enkelt kan besegra. Emellan sköldarna kläms hänsynslöst georgier och abchaser och osseter. Främst gäller det olja och gas från Bakuområdet i Azerbaijan, som går via pipeline genom Georgien och Turkiet till Medelhavet – ett jätteprojekt för att komma förbi Ryssland och Iran. Tittar man på kartan förstår man.

I detta spel verkar även Israel vara inblandat på olika vis. De investerar till exempel stort för att få del av de här petroliumrikedomarna, för att via Eilat i Röda havet kunna skeppa vidare till den asiatiska marknaden. Fina affärer och fint politiskt vapen! (Se vidare Michel Chossudovsky, The war on Lebanon and the Battle for Oil, Global Research, juli 2006.)

Att Iran, Afghanistan, Irak och nu även Ryssland är akuta bekymmer för USA (Israel, EU och Nato) har blivit tydligt i och med Georgiens angrepp på ryska intressen (Sydossetien). Nu klarnar det plötsligt. Alla vi små länder som befinner oss i gränsland mellan dessa två maktsfärer gör klokt i att förhålla oss neutrala och inte aktivt delta i något av sidornas krigsäventyr, även om de kallar dem säkerhetskapande eller fredsskapande.

Sverige bör ta hem sina soldater från Afghanistan och Tchad och satsa på att restaurera vårt nationella försvar. I övrigt bör vi förstås avbryta synkroniseringsprocessen med Nato i Bryssel, bromsa militariseringen av EU och hålla fast vid alliansfriheten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Föregående artikelTänd med värmepistol
Nästa artikelProblemet Jan Björklund
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.