AI-genererat nyhetsbrev istället för en mänsklig tidningskrönika.
Förr i tiden när det fanns en politisk opposition med egna tidningar i Sverige, då kunde man läsa för och emot olika förslag från kommittéer och beredningar. Minns ni ”tidningskrönikan” i radion? Fattar inte var den tog vägen. Och då menar jag inte podden med Filip Jacobson. Numera förbigås de stora frågorna i stor medial enighet, medan smågnabbet fortgår i den onödiga identitetspolitiken. Därför får jag nästan varje morgon inspiration att kritiskt kommentera vad som framförs av DN:s ledarredaktion.
Välfärden går på knä
Nu mopsar sig personalen i vården med en övertidsblockad mot deras orimliga arbetsvillkor. Men pengar till ökade löner och mer personal finns inte försäkrar grindvakterna i kommuner och regioner.
Som om inget samband fanns pågår samtidigt krigspropagandan, som går ut på att lösgöra allt större resurser för gigantiska vapenköp till Nato och miljardstöd till USA:s krig mot Ryssland i Ukraina. Här finns det pengar! Det är bara en fråga om vilja. Sjukvård, vad bryr sig alla friska och starka miljardärer om sånt?
Följande läser jag i Dagens Nyheters huvudledare 25/4:
”Grundförutsättningarna för att ersätta den amerikanska arsenalen finns där. EU:s ekonomi är många gånger större och mer välutvecklad än den ryska. Landet har lidit enorma förluster. Sanktionerna har slagit hårt, och även om Ryssland – bland annat tack vare hjälp från Kina – lyckats öka produktionen av krigsmateriel så handlar det knappast om en särskilt uthållig ekonomisk modell.
Tiden talar inte för Putin. Åtminstone inte om väst håller ihop bakom Ukraina. Det gäller även om USA sviker men Europa faktiskt växlar upp.”
I huvudledaren 27/4 läser jag:
”För alla partier har sannerligen inte alltid varit eniga om behovet av ett starkt försvar eller om vikten att lägga tillräckligt med pengar bakom de orden. Här har verkligheten på marken – med ett fullskaligt krig i Europa – skärpt tanken och gjort det möjligt för partierna att mitt i allmän polarisering faktiskt stå enade inför hoten mot Sverige.
Nu måste partierna ta vid och föra frågan i mål. För att göra det krävs en omedelbar öppen diskussion om överskottsmålet och hur vi ska kunna utnyttja våra goda finanser och rekordlåga statsskuld till att säkra försvaret av Sverige. Annars blir Försvarsberedningens enighet också bara ord.”
I SVT ser jag att Peter Hultqvist (s) vill införa en ny ”beredskapsskatt” för att få råd med hela den nödvändiga militära upprustningen, samtidigt som Annika Strandhäll (s) vill införa arbetstidsförkortning. Vem tror ni vinner den dragkampen? Inte Strandhäll om jag får gissa.
Lite fakta
De samlade utgifterna i statens budget 2024 är 1.346.694.314000 kr, alltså ca 1,3 biljoner, eller 1.347 miljarder. 2024 går 119 miljarder av detta till försvaret, jämfört med 60 miljarder 2020 (en fördubbling). 2030 ska enligt en enig försvarsberedning försvarets budget uppgå till 185 miljarder, vilket är ca 14 procent av statsbudgetens hela utgiftsmassa. Som jämförelse kan nämnas att kommuner och regioner 2024 får 174 miljarder, ca 13 procent.
Varför rustar vi?
Men, vore det verkligen så att vi helt oprovocerat stod inför ett nära förestående invasionshot från Ryssland vore självklart en sådan här försvarsekonomisk plan befogad. Men, så är inte fallet! Det är därför propagandan är så stark, för att vi inte ska våga ifrågasätta. Och propagandan lyckas kväva all opposition (nästan).
I början av 2022 var alla Västs ledare övertygade om att man med samlade krafter skulle kunna få Ryssland på fall. Därför hindrade man en fredsuppgörelse i april 2022 och trappade upp sitt massiva Ukrainastöd och startade handelskriget mot Ryssland. Den här övertygelsen fick snabbt Finland och Sverige att söka medlemskap i Nato.
Men ingenting blev som man tänkt sig. Ryssland har militärt slagit ut Västvärldens samlade vapenresurser, vilket USA:s och EU:s nuvarande ledningar inte förmår hantera. Man satsade allt på ett kort och förlorade. Men man ger inte upp, utan fortsätter på samma sätt trots att Ukraina håller på att helt kollapsa militärt, ekonomiskt, politiskt, ekonomiskt och socialt.
Sverige har med Natomedlemskap och DCA-avtal gjort sig till en del av detta vanvett, vilket är synnerligen provocerande – mot Ryssland. Förra gången det begav sig (1939–1945) förhöll vi oss neutrala. Nu är det andra som bestämmer om vi ska gå med i det eventuellt kommande storkriget. Genom denna politik gör vi t o m storkriget mer sannolikt.
Försvaret slukar allt, t o m syret i rummet
Och hur ska det gå för sjukvårdspersonalen, vad har de för utsikter att bli fler och förbättra sina arbetsvillkor i det här krigsklimatet? Det är ju inte gratis direkt. I konkurrens med försvarets bugetgökunge står de sig slätt.
Jag saknar verkligen de oppositionella rösterna, ledarskribenterna som vågade blanda sig i de stora frågorna. Någon mer än några små alternativa röster borde ge sig in i den säkerhetspolitiska debatten och säga att Sveriges riksdag – inklusive s, v och mp – nu bidrar till att öka krigsrisken med sitt abnorma vapenskrammel.
Logiskt att Tidningskrönikan försvann. Om ”alla” (alltså de som så att säga ”räknas”) delar samma marknadsliberala ideologi är det väl ingen anledning att citera deras ledarsidor, som ju kommer att säga ungefär samma sak hela tiden? Den som säger något avvikande kan ju definieras bort (eller unisont skällas ut), och sedan har man en märklig sorts liberal-diktatur. Förresten, skäller man ut avvikande röster erkänner man ju deras existens, så bättre att tiga ihjäl dem så märks de mindre. För tio år sedan var jag tveksam till påståendet att liberalism kan leda till diktatur, men numera… Kristider är ohälsosamma för demokrati, och nu lever vi ju i en permanent kris.
Förresten så försvann ju även Matkrönikan från radion. Och med den ett och annat nyttigt tips.