DN:s dilemma

Klipp ur dagens e-DN

GUNNAR JONSSON, LEDARSKRIBENT på Dagens Nyheter skriver idag (20 sep, 2021) en kommentar på ledarsidan under rubriken ”Det stora misstaget var att lämna Libyen åt sitt öde”. Det är en mycket typisk artikel.

Den utgår från den värsta nidbilden av Khaddafi och hans Libyen, ni minns den om att han ”var känd i väst för nyckfulla upptåg och excentrisk klädsel, men var framför allt en grym tyrann. Hans över 40-åriga skräckvälde vilade på tortyr och avrättningar. Attentatet mot ett amerikanskt passagerarplan över Locker­bie 1988 var bara ett av de internationella terrordåd han iscensatte.” (Citat från GJ)

Han upprepar även de högst tvivelaktiga uppgifterna om att ”Khaddafi lovade att gå från hus till hus och slakta upprorsmakarna”, som gjorde det möjligt att påstå att man skulle hindra en slakt på civila med EN flygförbudszon.

Inte ett ord om det uppbygge av Libyen som Khaddafi trots allt stått i spetsen för. Det som inleddes med kuppen mot det gamla kungastyret i september 1969 och landade i hans så kallade ”gröna revolution”. Denna hans ideologi bar för västerlänningar många udda inslag, men under hans tid vid makten förvandlades Libyen trots allt från ett outvecklat och antikverat kungadöme till Afrikas mest utvecklade välfärdsstat, mycket tack vare nationell kontroll över de egna oljefyndigheterna.

2011 nådde den arabiska våren Libyen. I och ned det inleddes ett våldsamt propagandakrig där FN till sist antog en resolution som anklagade Khaddafi för mord på sin egen befolkning. En så kallad flygförbudszon proklamerades över landet, som snabbt olagligt utvidgades till en våldsam internationell bombkampanj. På ett par veckor slogs Libyen sönder till spillror och Khaddafi fångades och mördades. Allt med bland annat svenskt flygunderstöd.

Paralleller till Syrien och Afghanistan finns förstås i att arabvärlden fått ändlösa krig, genererat ohanterliga flyktingströmmar, ökad terrorism och mer instabilitet i hela världen.

Alltså, enligt DN:s ledarskribent (och resten av vår präktiga överhet) var det stora misstaget ”att lämna Libyen åt sitt öde” – inte att man gav sig in i kriget från början. Jag är dessutom ganska övertygad om att alla dessa präktiga ledarskribenter även anser att samma sak gäller Syrien och Afghanistan. Och i detta sammanhang visar sig då det stora dilemmat i all sin cynism; å ena sidan är krig, död, kaos och flyktingströmmar ett jätteproblem (ofta omskrivet som utmaningar), men å andra sidan var det rätt att starta dessa krig, med kaos, död och flyktingströmmar som följd.


Artikeln finns i lite olika versioner på nätet. Här en länk.

... är läst 704 gånger!

  4 kommentarer for “DN:s dilemma

  1. bloggarbjorn skriver:

    Med sådana hjälpare är det lugnast att bli ”lämnad åt sitt öde”

  2. Dennis Zackrisson skriver:

    Citat Gunnar Jonsson: ”Imperialismen har alltid rätt att gå till angrepp! Och det är vår (Sveriges) uppgift att gå med och ställa upp på angriparnas sida! Och för kampen till slut!”.

    OBS! Detta är inget citat från den av Knut apostroferade DN-krian, utan fritt direkt från Jonssons tankeliv!

  3. Lise Blomqvist skriver:

    Herregud! Här skriver personen som vet ALLT.
    Enligt linjer uppritade på 70-talet.

  4. Bertil Carlman skriver:

    Vid 79 års ålder lever jag ”enligt [enormt många] linjer uppritade på 70-talet”, ja faktiskt uppritade långt tidigare. Mitt stora intresse för historia grundar sig på att historiska kunskaper, även sådana som kommit ur 1970-talet, kan vara värdefulla.

    På 80-talet hade jag och min kollega Torbjörn, en 14-årig elev, som högt inför kamrater med förakt sade om musik som en annan elev lyssnade på ”Gud vad 70-tal!” Torbjörn och jag tittade på varandra och log. Denne gosse försökte alltså också blanda in högre väsen i sitt förakt.

    Jag saknar Torbjörn. Han och jag hade många njutbara stunder tillsammans i vårt skolarbete.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.