Här, runt Växjösjön, i centrala Växjö, längs ett mycket populärt cykel- och gångstråk, finns idag ett antal konstverk utplacerade. Idén är utmärkt men felet är att det officiella namnet är Växjö Art Site och inte Växjö konststråk. Nu förs en debatt om en staty som ska minna om Elin Wägner och den ska heta ”Pissed Elin”. Mycket kritik har kommit om det är rätt sätt att gestalta Elin, men jag vänder mig mot att svenska företeelser ska ha engelska namn, vilket fick mig att skriva följande insändare:
Pissed eller arga Elin?
I den aktuella debatten har jag inga synpunkter på hur man bäst gestaltar Elin Wägner även om jag inser att Sara Möllers engelska titel hänger samman med hennes idé om en pissande Elin.
Konstverket ”Pissed Elin” av Sara Möller
Det jag vänder mig emot är det ökande missbruket av engelska i Sverige. Det är en utmärkt idé med konst runt Växjösjön men jag vänder mig starkt emot att det officiella namnet är Växjö Art Site, det borde självklart ha ett svenskt namn, t ex Växjö konststråk!
Eller menar kulturnämnden i Växjö kommun att vi ska döpa om alla kulturinrättningar till engelska namn att användas även där det i övrigt är svenska? Ska Stadsbiblioteket döpas om till City Library att användas i dagligt tal och skrift? Ska det heta House of Emigrants istället för Utvandrarnas Hus? Givetvis ska vi använda engelska (eller andra språk) i broschyrer som riktar sig till utländska besökare, men detta handlar ju om att Art Site är namnet även i svenska sammanhang.Många politiker och andra betonar helt rätt vikten av att invandrare/flyktingar lär sig svenska, varför har då politikerna valt ett engelskt namn i detta fall? Mig veterligen har inget parti eller enskild politiker protesterat, inte heller SD som brukar skylta som nationalister.
Jag ställer en öppen fråga till kulturnämndens ordförande i Växjö kommun, Ewa Johansson: Ska ni döpa även andra kulturinrättningar till engelska namn? Om inte, varför ska det då heta Växjö Art Site?
Ja, Ulf, svenska! Jag säger som Vilhelm Mobergs Kristina (för att åberopa dina tidigare inlägg): ”Ska vi nu inte prata svenska längre?” När Karl Oskar och de andra börjar ”putta” in veden och ”putta” allt möjligt.
Nej, vi ska stå upp för det svenska! I helgen kom Kebnekajse till vår lilla kommun. Det var gott att se och höra. För en folkets kultur! Som vi sa en gång?
Bra inlägg av Ulf!
Det är svengelskan som brer ut sig – inte engelskan
Men problemet kan förtydligas. Svenskar som inte har engelska som förstaspråk tenderar ofta att överdriva kunskaperna i engelska. Många är däremot väldigt duktiga i svengelska, d v s vi skapar en egen variant. På svengelska betyder business affärsverksamhet men på engelska är grundbetydelsen verksamhet. När SL skulle varna engelskspråkiga turister för den enda kvarvarande spårvagnen i Stockholm skrev man ”Look up” i stället för ”Watch out”. En intet ont anande svensk förklarade för en amerikan att ”in Sweden we have no free fart” och förstod inte varför amerikanen blev förlägen. När forskare mer eller mindre tvingas skriva sina avhandlingar på engelska blir det oftast en kliniskt ren och död språkbehandling, d v s en slags akademisk svengelska.
Visst är det också ett slag av koketteri när medelklassen ”droppar” engelska ord mitt i ett samtal på svenska. Det påminner starkt om den svenska överklass som på 1700-talet blandade in lite franska för att markera att vanligt folk inte skulle anstränga sig att förstå. Samma sak höll på att hända på 1800-talet med tyska låneord – tills Viktor Rydberg och andra röt till.
När får vi några kändisar att ryta till nu?
Min hustrus äldste son, Manne Fagerlind, har en annan infallsvinkel på en liknande fråga. Han irriterar sig på språkliga översättningsgrodor i litteratur översatt från engelska till svenska.
Förr startade man ju alltid en process. Men som på ett kommando sköts helt onödigt det lilla ordet ”upp” in – efter än det ena än det andra infinitivet. Jordbruksministern var senast i riksdagen ute med att stärka ”upp” stödet till någon näring, ministern med den omöjliga titeln ”barn-, äldre- och jämställdhetsminister” talar om råd och stöd åt kommunerna och säger stärka ”upp” hon med.
Öppna ”upp” hör jag i SVT, när det gäller konståkning, tanka ”upp” bilen förekommer i vardagsspråk – det finns fler exempel.
Är det för att vi är rädda för att bli marginaliserade som vi anpassar oss? Ett socialpsykologiskt fenomen i så fall.
Men när det gäller maktens senaste spektakel – en höghastighetsbana mellan Stockholm-Göteborg-Malmö och som ingen önskat sig, är det nog bara priserna som kommer att gå upp. Fungerar tågtrafiken överhuvudtaget i Sverige tillfredsställande? Senast idag havererade tågtrafiken i Västsverige och det kommer att ta flera veckor innan problemen lösts, meddelas på SR.
När diskussionen i förra veckan handlade om den påbörjade projekteringen för snabbspåret, där Trafikverket föreslår en budgetram (idag!) på 320 – 190 miljarder kronor. (Och då skall inte ens Växjö få en station…) Hur skall skatteunderlaget räcka till vård, skola, omsorg?
Är det parollen, avfolka glesbygden och fokusera på storstäderna som gäller – i alla lägen?
Kultur kan vara roligt, men ibland oerhört tröttande. Vem minns inte den sommardagen, då man trodde sig bli vederkvickt på ett museum och istället känner sig som man inte sovit på ett par, tre dagar …
När det gäller t ex ”Växjö” som namn råder delade meningar. Särskilt första delen ”Vä”. Som lingvistisk amatör skulle jag kunna tänka mej att den meningsmotsättning som Hjalmar Lindroth i ”Våra ortnamn” (Natur & Kultur, 1923) framför i frågan skulle kunna vara; dels av vätte (troll) och dels avknoppade vä från vatten. (Jfr t.ex. Vättlefjäll, som betyder ”det våta fjället”.)
Fast även Lindroth anmärker på ordet Växiö-sjön! D v s en nästan tredubbel tautologi …
Det är tråkigt att så många inte vågar lita på att svenskan duger. Vem riktar man sig egentligen till med det engelska namnet Växjö Art Site? Hoppas man månne locka engelskspråkiga turister?
I så fall är det synd att man döper det nya konstverket till något så stötande som riskerar att stöta bort målgruppen. Både britter och amerikaner (särskilt de senare) brukar vara känsligare för grovt språk än vi svenskar; det är en nyansskillnad som många svenskar missar.
Torbjörn Wikland har nämligen helt rätt i att de flesta svenskar grovt överskattar sina kunskaper i engelska. Till exempel vet alla inte att ”pissed” har en betydelse i brittisk engelska (”full, packad”) och en annan i amerikansk engelska (”förbannad”). Men det är förstås möjligt att konstnären har koll på detta.
Tack för alla synpunkter som kommit på mitt inlägg om missbruket av engelska i vårt språk. Växjö kulturnämnds ordförande har svarat och i det närmaste beklagat att man kallar det Art Site, men förklarat det med att man tänkt det som en plats för både nationella och internationella konstverk.
Jag håller helt med de som skriver att vi överskattar våra kunskaper i både brittisk och amerikansk engelska. Enligt en insändare i vår lokaltidning heter det “pissed off” om man som konstnären menar förbannad (arg) på svenska. Risken med denna engelska är ju att man skämmer ut Växjö.
Det är viktigt att försvara svenska språket, det är en del av folkets kultur, ett begrepp som fortfarande är riktigt!
När det gäller ordet Växjö så talar allt för att det kommer från Vägsjön, d v s sjön där vägarna möts. Det äldsta skriftliga belägget för stadens namn är enligt vad jag vet “Wegsio” från år 1150.
Skulle den där skulpturen ställas ut i USA, skulle de helt sonika byta ut namnet. Den svenska filmen ”Fucking Åmål” döptes i USA om till ”Show Me Love”, vilket ju är lite lustigt, eftersom den redan hade ett ”amerikanskt” namn.
Den kallades ”vägsjön” eftersom det var just det den var på vintern – vägarna gick över isen.
F ö håller jag med om det mesta här ovan. Som bildkonstnär blir jag mest generad över det fåniga uttrycket ”Art Site”.
I mitt ”Amerikanskt slanglexikon”, Kris Winther (Prisma, 1987, förstautgåva 1970) diskuteras ordet ”piss” i inte mindre än sju olika sammansättningar. Jag skall inte dra ut den här tråden längre, men kan ändå haja till, och skaka lätt på huvudet, när journalister och andra infantiliserar med en käck rubrik: BJÖRNBAJS KAN BOTA DIABETES OCH SVÄLT. (Göteborgs-Posten, 5 febr, sid 10).
Växjös namnval antyder att tanklösa förskolebarn, bubblande av förtjusning över att kunna babbla något meningslöst, förfört ännu mer tanklösa beslutsfattare. Det är oerhört pinsamt för alla och för oss som har engelska som modersmål och arbetsspråk är det helt förfärligt. Svenska språket är värt mer än en barnslig brakskit i mörka Småland.
Använd svenska som alla begriper. Det är fånigt att försöka göra sig märkvärdiga med engelska benämningar som oftast blir fel – för en som begriper engelska!
Allt piss behöver inte komma från engelskan! I Polen finns PiS – Prawo i Sprawiedliwo?? (Lag och Rättvisa) som är ett nationalkonservativt parti.
Och i ordboken av Paul Nylén från 1954 kan man läsa att pis-i är esperanto för kasta sitt vatten och pinka.
Men man kan ju också uttrycka det så här – maltrinki – en tysk/esperanto ordbok, från Hamburg 1999.
Det intressanta är att detta kommentarsfält inte klarar av att återge övertäckta bokstäver som s med accent och c med accent – polska bokstäver – utan förvandlar dem till två frågetecken. Partiet i Polen heter Prawo i Sprawiedliwo??
Prawo i Sprawiedliwosc
Det var väl roligt att statyn Elin faktiskt verkar ”pissa” 🙂
/hälsar Elisabet: norrbottning med ”Västerbottenshumor” (i Västerbottens berättartradition leker de mycket med ordens dubbla betydelser)
Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!Avbryt svar
Ja, Ulf, svenska! Jag säger som Vilhelm Mobergs Kristina (för att åberopa dina tidigare inlägg): ”Ska vi nu inte prata svenska längre?” När Karl Oskar och de andra börjar ”putta” in veden och ”putta” allt möjligt.
Nej, vi ska stå upp för det svenska! I helgen kom Kebnekajse till vår lilla kommun. Det var gott att se och höra. För en folkets kultur! Som vi sa en gång?
Bra inlägg av Ulf!
Det är svengelskan som brer ut sig – inte engelskan
Men problemet kan förtydligas. Svenskar som inte har engelska som förstaspråk tenderar ofta att överdriva kunskaperna i engelska. Många är däremot väldigt duktiga i svengelska, d v s vi skapar en egen variant. På svengelska betyder business affärsverksamhet men på engelska är grundbetydelsen verksamhet. När SL skulle varna engelskspråkiga turister för den enda kvarvarande spårvagnen i Stockholm skrev man ”Look up” i stället för ”Watch out”. En intet ont anande svensk förklarade för en amerikan att ”in Sweden we have no free fart” och förstod inte varför amerikanen blev förlägen. När forskare mer eller mindre tvingas skriva sina avhandlingar på engelska blir det oftast en kliniskt ren och död språkbehandling, d v s en slags akademisk svengelska.
Visst är det också ett slag av koketteri när medelklassen ”droppar” engelska ord mitt i ett samtal på svenska. Det påminner starkt om den svenska överklass som på 1700-talet blandade in lite franska för att markera att vanligt folk inte skulle anstränga sig att förstå. Samma sak höll på att hända på 1800-talet med tyska låneord – tills Viktor Rydberg och andra röt till.
När får vi några kändisar att ryta till nu?
Min hustrus äldste son, Manne Fagerlind, har en annan infallsvinkel på en liknande fråga. Han irriterar sig på språkliga översättningsgrodor i litteratur översatt från engelska till svenska.
Startar därför ”Projekt grodslakt” som ni kan läsa om på hans blogg.
Förr startade man ju alltid en process. Men som på ett kommando sköts helt onödigt det lilla ordet ”upp” in – efter än det ena än det andra infinitivet. Jordbruksministern var senast i riksdagen ute med att stärka ”upp” stödet till någon näring, ministern med den omöjliga titeln ”barn-, äldre- och jämställdhetsminister” talar om råd och stöd åt kommunerna och säger stärka ”upp” hon med.
Öppna ”upp” hör jag i SVT, när det gäller konståkning, tanka ”upp” bilen förekommer i vardagsspråk – det finns fler exempel.
Är det för att vi är rädda för att bli marginaliserade som vi anpassar oss? Ett socialpsykologiskt fenomen i så fall.
Men när det gäller maktens senaste spektakel – en höghastighetsbana mellan Stockholm-Göteborg-Malmö och som ingen önskat sig, är det nog bara priserna som kommer att gå upp. Fungerar tågtrafiken överhuvudtaget i Sverige tillfredsställande? Senast idag havererade tågtrafiken i Västsverige och det kommer att ta flera veckor innan problemen lösts, meddelas på SR.
När diskussionen i förra veckan handlade om den påbörjade projekteringen för snabbspåret, där Trafikverket föreslår en budgetram (idag!) på 320 – 190 miljarder kronor. (Och då skall inte ens Växjö få en station…) Hur skall skatteunderlaget räcka till vård, skola, omsorg?
Är det parollen, avfolka glesbygden och fokusera på storstäderna som gäller – i alla lägen?
Kultur kan vara roligt, men ibland oerhört tröttande. Vem minns inte den sommardagen, då man trodde sig bli vederkvickt på ett museum och istället känner sig som man inte sovit på ett par, tre dagar …
När det gäller t ex ”Växjö” som namn råder delade meningar. Särskilt första delen ”Vä”. Som lingvistisk amatör skulle jag kunna tänka mej att den meningsmotsättning som Hjalmar Lindroth i ”Våra ortnamn” (Natur & Kultur, 1923) framför i frågan skulle kunna vara; dels av vätte (troll) och dels avknoppade vä från vatten. (Jfr t.ex. Vättlefjäll, som betyder ”det våta fjället”.)
Fast även Lindroth anmärker på ordet Växiö-sjön! D v s en nästan tredubbel tautologi …
Det är tråkigt att så många inte vågar lita på att svenskan duger. Vem riktar man sig egentligen till med det engelska namnet Växjö Art Site? Hoppas man månne locka engelskspråkiga turister?
I så fall är det synd att man döper det nya konstverket till något så stötande som riskerar att stöta bort målgruppen. Både britter och amerikaner (särskilt de senare) brukar vara känsligare för grovt språk än vi svenskar; det är en nyansskillnad som många svenskar missar.
Torbjörn Wikland har nämligen helt rätt i att de flesta svenskar grovt överskattar sina kunskaper i engelska. Till exempel vet alla inte att ”pissed” har en betydelse i brittisk engelska (”full, packad”) och en annan i amerikansk engelska (”förbannad”). Men det är förstås möjligt att konstnären har koll på detta.
Tack för alla synpunkter som kommit på mitt inlägg om missbruket av engelska i vårt språk. Växjö kulturnämnds ordförande har svarat och i det närmaste beklagat att man kallar det Art Site, men förklarat det med att man tänkt det som en plats för både nationella och internationella konstverk.
Jag håller helt med de som skriver att vi överskattar våra kunskaper i både brittisk och amerikansk engelska. Enligt en insändare i vår lokaltidning heter det “pissed off” om man som konstnären menar förbannad (arg) på svenska. Risken med denna engelska är ju att man skämmer ut Växjö.
Det är viktigt att försvara svenska språket, det är en del av folkets kultur, ett begrepp som fortfarande är riktigt!
När det gäller ordet Växjö så talar allt för att det kommer från Vägsjön, d v s sjön där vägarna möts. Det äldsta skriftliga belägget för stadens namn är enligt vad jag vet “Wegsio” från år 1150.
Skulle den där skulpturen ställas ut i USA, skulle de helt sonika byta ut namnet. Den svenska filmen ”Fucking Åmål” döptes i USA om till ”Show Me Love”, vilket ju är lite lustigt, eftersom den redan hade ett ”amerikanskt” namn.
Den kallades ”vägsjön” eftersom det var just det den var på vintern – vägarna gick över isen.
F ö håller jag med om det mesta här ovan. Som bildkonstnär blir jag mest generad över det fåniga uttrycket ”Art Site”.
I mitt ”Amerikanskt slanglexikon”, Kris Winther (Prisma, 1987, förstautgåva 1970) diskuteras ordet ”piss” i inte mindre än sju olika sammansättningar. Jag skall inte dra ut den här tråden längre, men kan ändå haja till, och skaka lätt på huvudet, när journalister och andra infantiliserar med en käck rubrik: BJÖRNBAJS KAN BOTA DIABETES OCH SVÄLT. (Göteborgs-Posten, 5 febr, sid 10).
Växjös namnval antyder att tanklösa förskolebarn, bubblande av förtjusning över att kunna babbla något meningslöst, förfört ännu mer tanklösa beslutsfattare. Det är oerhört pinsamt för alla och för oss som har engelska som modersmål och arbetsspråk är det helt förfärligt. Svenska språket är värt mer än en barnslig brakskit i mörka Småland.
Använd svenska som alla begriper. Det är fånigt att försöka göra sig märkvärdiga med engelska benämningar som oftast blir fel – för en som begriper engelska!
Allt piss behöver inte komma från engelskan! I Polen finns PiS – Prawo i Sprawiedliwo?? (Lag och Rättvisa) som är ett nationalkonservativt parti.
Och i ordboken av Paul Nylén från 1954 kan man läsa att pis-i är esperanto för kasta sitt vatten och pinka.
Men man kan ju också uttrycka det så här – maltrinki – en tysk/esperanto ordbok, från Hamburg 1999.
Det intressanta är att detta kommentarsfält inte klarar av att återge övertäckta bokstäver som s med accent och c med accent – polska bokstäver – utan förvandlar dem till två frågetecken. Partiet i Polen heter Prawo i Sprawiedliwo??
Prawo i Sprawiedliwosc
Det var väl roligt att statyn Elin faktiskt verkar ”pissa” 🙂
/hälsar Elisabet: norrbottning med ”Västerbottenshumor” (i Västerbottens berättartradition leker de mycket med ordens dubbla betydelser)