Det gäller det islamistiska hotet

Lars Vilks (Foto: Wikipedia)

JAG HAR DEN senaste veckan läst otaliga artiklar om fallet Lars Vilks. Den ena mer djupsinnig än den andra. Å ens sidan och å andra sidan i all oändlighet. I morse hamnade jag så på Ivar Arpis artikel på Rak höger från den 4 oktober. Den är klargörande.

Efter ett ganska långt resonemang konkluderar han vad som är den skrämmande kärnan i fallet Lars Vilks:

”Det var, och är, givetvis mycket lättare att gå på en enskild konstnär än att erkänna att vi alla lever i rädsla. Sanningen var ju att islamisterna redan hade vunnit kampen om yttrandefriheten när Vilks ritade sin teckning. Hans brott var att han visade detta klart och tydligt. Att han med våra reaktioner visade vilka vi var, bortom de vackra honnörsorden om frihet. Och när vi inte gillade vad vi såg så sköt vi budbäraren. Vi lever redan i ett skuggkalifat där vi tar mer hänsyn till islamiska tabun än till våra egna värderingar och lagar. De potentiella bödlarna bor redan här bland oss.”

Att ”gå på en enskild konstnär” betyder i det här fallet att många bidrog till att stänga ute Lars Vilks från offentligheten av rädsla för en dold kraft – ett ”skuggkalifat” – som tvingade oss alla att huka. Alltså, i praktiken inskränks vår yttrandefrihet och rörelsefrihet av detta ”skuggkalifat”.

Arpi avslutar:

”Så länge Lars Vilks levde påminde han oss om skammen att vi inte längre kan garantera yttrandefriheten. Skammen att vi accepterar detta. Kommer någon upprepa det han gjorde? Jag tvivlar. Vem är beredd att leva gömd resten av livet? Lättare att bara huka sig lite djupare för varje år som går.” 

Det här är vad även jag och mina vänner runt lindelof.nu ogärna velat se (”velat” är rätt ord i dubbel bemärkelse). Det blir istället ett evigt diskuterande om huruvida Lars Vilks mest av allt är en linslus, om hans konst är provokativ för provokationens egen skull, att hans konst slår nedåt mot svaga och förtryckta, att han är aningslös och inte inser konsekvenserna av sitt handlande etc. Alla bedyrar att han är i sin fulla rätt att säga och göra vilka bilder han vill (inom lagens gränser förstås), inga nya förbud alltså. Men visst måste man få kritisera honom!

Alltså, efter situationen som uppkom 2010 (ni kan historien vid det här laget med Jyllandsposten, Muhammedteckningar, rondellhunden m m), vände sig många bort från honom och spred istället dessa orddimmor, med å ena sidan och å andra sidan… Hoten mot honom ägnades inget större intresse. De sågs som närmast naturliga. Muhammed får ju inte avbildas som hund, det vet väl alla! Häda gärna men med urskiljning tack!

Jag inser nu att, vadhelst man än anser om hans konst eller om hans politiska framtoning i detta sammanhang är det helt ovidkommande. Som enskild medborgare ska han inte bara skyddas till liv och lem mot trakasserier och mordhot. I en demokrati ska även hans yttrandefrihet garanteras. Jämför samhällets reaktioner då NMR marscherade upp mot Bokmässan i Göteborg 2017 med reaktionerna mot islamisters ”uppmarsch” mot Lars Vilks.

Denna diskussion har plågat mig nu i över en vecka. En uppskattad medarbetare har dragit sig tillbaka för att jag ”velat” i frågan. Telefonen har gått varm, mejlen har korsat varandra och vi har diskuterat och diskuterat. De flesta drar sina käpphästar, men bortser från det Ivar Arpi beskriver; att ett konkret islamistiskt hot finns även i vårt land, som skrämmer oss. Men vi vill inte se det.

... är läst 1389 gånger!

  17 kommentarer for “Det gäller det islamistiska hotet

  1. Dan Kotka skriver:

    Vad menar du? Ska inte muslimer kunna gå ifred? Det handlar inte om islamister som Arpi skriver. Han skjuter över målet. Det handlar om vardagsmänniskor, att håna folks religion, religionskrig i lättare form alltså. Jag tycker inte heller man ska hänga sexuella minoriteters attribut i svenska kyrkan, och tro att det skapar förståelse för desamma, och lika lite som rondellhundar är annat än spottloskor på muslimer. Att förbjuda spott och spe är inte min melodi, men att kritisera spott och spe förbehåller jag mig rätt att göra.

  2. Knut Lindelöf skriver:

    Dan K!
    Jovisst får du kritisera. Jag bara frågar: Påverkas inte alla av att Lars Vilks tvingades till husarrest och tystnad? Finns inte det islamistiska hotet här?

  3. Bertil Carlman skriver:

    Jaha, då satte sig också Knut L där! ”att ett konkret islamistiskt hot finns även i vårt land, som skrämmer oss. Men vi vill inte se det.” blev hans slutord.

    Det finns många hot mot vårt land. Hur många har dödats av gängkriminalitet t ex? Hur många har dött av narkotika? Det islamistiska hotet är skrämmande, klimatförstörelsehotet är skrämmande etc. Det absolut största hotet mot vårt land, är att vi med vårt partnerskap med Nato riskerar dras in i krig. I det hotet deltar vår nuvarande regering. Senast jag såg något på TV om hur Danmark å USA:s vägnar spionera mot Sverige, tillfrågades vår försvarsminister P Hultqvist om det. Hans svar var ”Vi kommer inte längre i detta.” Det kan inte betyda något annat än att det är fritt fram för USA att behandla Sverige, som USA alltid har behandlat sina partners, som vasaller, vilka får vara nöjda med att vara just det, underlydande.

    Jag vet exakt vad som skrämmer mig mest, och en av orsakerna till att det är skrämmande är just att överheten, bland annat genom MSM, effektivt lyckas med att villa bort det för oss, bland annat genom att tala om andra hot och bland dem det islamistiska. Den makt som vår överhet, bland annat via MSM, har över våra tankar är mycket, mycket stor. Och det vet jordens mest ödeläggande krigsmaskin, USA, som har ett mycket, mycket fast grepp om vår överhet.

    För övrigt är ”vi vill inte se det” inte sant. Det finns gott om svenskar, även bland de som inte röstar på SD, vilka ser inte bara islamister, utan också islam som religion, som ett hot.

  4. Rolf Nilsson skriver:

    Jag menar att satir är ett sätt att, på ett sätt som är tänkt att vara humoristiskt, fästa uppmärksamheten på saker, företeelser och uttalanden som innehåller något värt att kritisera. Hyckleri t ex. Att den/de som blir föremål inte kan skilja detta från hån är ett problem. Precis som om du försöker skämta med någon som saknar humor. Det går inte. Satir förekom såvitt jag minns flitigt i gamla Sovjet. Där satiren är förbjuden befinner man sig i ett totalitärt tillstånd. Satir är inte lika med hån.

  5. Dennis Zackrisson skriver:

    Knut har helt rätt!
    Det handlar om konkret strid för yttrandefriheten. Vi behöver inte krypa för några religiösa fundamentalister, som vill diktera hur vi andra ska leva och vara! Vi lever inte i Afghanistan där IS-kalifatet nu krigar och spränger bomber mot talibanstyret för att de inte omedelbart pryglar och halshugger ”de otrogna”, vilket ungefär utgör 95-98 procent av människorna i landet. Vi lever i Sverige där uzbekiska terrorister stjäl tunga och stora lastbilar och mejar ner shoppande stockholmare på Citys stora affärsgångsstråk.

    Märkligt att så för det kloka medarbetare här verkar blinda för denna verklighet!

  6. Erik Göthe skriver:

    Yttrande- och tryckfriheten upphör inte i vårt land för att det finns ett brott föreskrivet i lag mot trosfrid, vilket det fanns fram till 1970. Det gick bra och det går bra att föra en offentlig politisk diskussion ändå, naturligtvis med alla de begränsningar som finns i samhället i övrigt. Dessa är som bekant tillräckligt omfattande utan att lymmelupptåg som Ecce homo och Vilks’ rondellhundar mot troende människor frisläppts av lagstftarna.

  7. Knut Lindelöf skriver:

    Bertil C!
    Jag uppfattar din kommentar som ett instämmande med viss reservation, som innebär att det är lite onödigt att ta upp det islamistiska hotet för att det finns ett ännu större hot, nämligen hotet om kärnvapenkrig. Mitt enkla svar är då att man måste kunna tala om alla olika sorters våldshot. Kanske det rent av finns samband mellan de olika hoten mot vårt lands möjlighet att bestämma i eget hus, så att säga?

  8. Gösta Lilja skriver:

    Man måste fråga sig varför en vuxen man skapar konstverk i ett naturreservat. Där är det väl förbjudet att plocka både pinnar och kottar? När föreläggande om rivning så småningom inkommer så utropar konstnären en egen stat och omgående ansöker 3000 muslimer om uppehållstillstånd i den nya staten. Det här kan man läsa på Sputnik news.

    Vår kultur och religion har grushögarna i Irak, Libyen, Syrien och sist men inte minst Palestina på sitt samvete. Kristen sionism är den organiserade galenskap som förpassar onödiga människor, d v s idag muslimer, tillbaka till stenåldern. Dags att fråga sig om det är offren eller deras bödlar som behöver civiliseras?

  9. Fred Torssander skriver:

    Naturligtvis kan man anse att det är likgiltigt om konsten och konstnärerna utnyttjar yttrandefriheten till att driva med den religion som den svenska statens fiender i krig tillhör. Möjligen kan det framstå som mera kontroversiellt i fall man också försvarar yttrandefriheten för de konstnärer i nazityskland som försörjde sig på att driva med judarna. En av dem blev visst hängd vid Nürnbergrättegångarna. Var detta kanske ett brott mot yttrandefriheten? Eller kan yttranden – även konstnärliga sådana – ingå som en del i ett brott mot mänskligheten? Till exempel det värsta av dessa, brott mot freden. Och hur skall man då värdera Lars Vilks konstnärliga gärning och de svenska krigen mot Afghanistan och Libyen?

  10. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Diskussionen förvånar en aning. Därför två frågor:

    Finns det någon här som anser att lymmelupptåg och oförskämdheter ska få mötas av dödshot (eller värre) i vår tids Sverige?

    Finns det någon i detta sällskap som i dagens situation vill bistå den som önskar ställa fram rondellhundar föreställande Muhammed i det offentliga rummet?

    Återstår sedan Erik Göthes åsikt att gestaltningar som Elisabeth Wallins Ecce homo och Lars Vilks rondellhund bör vara i lag förbjudna på det att trosfriden ska bestå. För egen del anser jag det befängt att i lag föreskriva hur profeter och profeters efterföljare får avbildas, och föreställer mig att en stark tro knappast låter sig rubbas av slikt.

  11. Lise Blomqvist skriver:

    En kort paus från Arpis vidrigheter.

  12. Fred Torssander skriver:

    Lymmelupptåg och oförskämdheter mot raser och religioner, som rikets fiender tillhör, är givetvis alltid acceptabelt för den lojalistiska medelklassen. Och utförarna av sådant måste ställas under lika omfattande beskydd som statsöverhuvuden. Det gäller att undvika att hemmafronten börjar ifrågasätta kriget. Kriget vilket alla i den storsvenska medelklassen är väl medvetna om att det är en del av inträdet för att få de verkligt lönande USA-kontrakten.

    Däremot skulle utställandet av Lars Vilks Muhammed som rondellhund kanske kunna få en annan roll idag, när kriget är förlorat – eller i alla fall de svenska trupperna tagits hem. Det vore intressant att placera den vid rondellen framför UD. Då med frågan, vad blir det av nästa varv? Nästa gång den engelska ambassaden förmedlar inbjudan att delta i kolonialkrig?

  13. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Fred Torsander borde veta bättre än att förvanska text på det sättet. Ingen i denna sträng av kommentarer, ej heller jag, har förespråkat acceptans som svar på lymmelupptåg och/eller oförskämdheter.

    Om Torsander lyckas uppröra Hultqvist et consortes med en rondellhund utanför UD ska jag gärna bjuda på såväl fika som förhoppningen att han undslipper dödshot för sitt tilltag.

    Och förresten: hur kommer det sig att allt som oftast tanken om människoraser dyker upp i diskussioner? Vem är så ivrig att återuppliva detta meningslösa och förfärliga begrepp?

  14. Fred Torssander skriver:

    Jan-Peter Stråhle menar kanske faktiskt att han inte förespråkar acceptans som svar på lymmelupptåg och/eller oförskämdheter. Det är dock synnerligen oklart vilket annat svar han eventuellt skulle våga förespråka. Den svenska medelklassen har koncentrerat sig på frågan om yttrandefriheten och synnerligen påtagligt undvikit alla kopplingar till den politiska verklighet där Vilks publicerade sitt verk. (Man påminns dagligen om John Clease och repliken ”Don’t mention the war”) Det är idag i samband med Vilks död ännu mera påtagligt att krigspropagandan för de svenska krigen mot de muslimska länderna Afghanistan och Libyen inte får beröras.

  15. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Torssander tvivlar på att jag menar det jag skriver, och jag anar att han därtill vill placera mig på någon de anklagades bänk. Då anklagelseakten i svepande ordalag riktas till en medelklass som undviker den politiska verkligheten får jag försiktigtvis påpeka att han tilltalar fel person. Därtill avböjer jag att här utreda hur mitt mod – eller bristen därpå – förhåller sig inför uppgiften att svara en oförskämd lymmel, ty det är inte min karaktär som dikterar denna min uppfattning; att lämpligt svar inte omfattar någon form av laga påföljd för otillbörlig gestaltning av religiösa föreställningar.

    Lögnerna och den falska propaganda som föregått de svenska krigen mot muslimska länder bör dras fram i ljuset och de främst ansvariga ställas inför rätta. Förslag till lämplig åtalspunkt har tidigare framförts av Jan Arvid Götesson på denna blogg.

  16. Pär Engström skriver:

    Knut L har rätt, det finns ett islamistiskt hot. Men hur stort det är får nog SÄPO bedöma.

    Enligt SÄPO är det tre miljöer som kan utgöra ett säkerhetshot i dagens Sverige: högerextremism, vänsterextremism och islamisk extremism. I den sistnämnda extremismen finns bl a en rätt att kunna döma ut en fatwah – vilket drabbade Lars Vilks. I skrivande stund vet jag inte någon mer svensk som har fått en fatwah.

    Moderatledaren Ulf Kristerssom vill benämna gängkriminella som inhemska terrorister. Jag är något tveksam till detta. En terrorist har ett politisk syfte med sina våldshandlingar, t ex Röda Armefraktioner i Västtyskland under främst 1970-talet, Behring Breiviks attentat mot socialdemokrater i Norge, al-Qaidas fyra flygplanskapningar i USA den 11 september 2001. Men vilket politiskt syfte har gängkriminella med sina skjutningar, mestadels på varandra? Samtidigt kan de indirekt kanske vara det största hotet idag mot den svenska rättsstaten. Men där utgör knappast islamism den bakomliggande orsaken, utan det handlar om andra faktorer.

  17. Bengt Johansson skriver:

    Ja men, se där, islamistpartiet Nyans i debattartikel i GP:
    ”Det ingen kan frångå är att han genom sin ’konst’ var drivande i arbetet för att polarisera det svenska samhället. Det är viktigt att påtala att det inte enbart var hans konst som var problematisk.”

    De konstaterar vidare:
    ”För många, däribland muslimer, är det ett elände att se Nimis står kvar. Det har kommit att symbolisera normalisering och acceptans av islamofobi och rasism i samhället. Därför bör Nimis omgående brännas ner av länsstyrelsen. Det vore inte en dag för sent. […] Igår var Nimis bara en vagel i ögat på en lokal byggnadsnämnd, idag på dem som säger sig företräda landets muslimer.”

    Så klargörande. Då vet vi att den vänster som irrat bort sig står på samma sida som islamisterna.

    Att dagens islamister verkar i en kulturell/religiös/politisk tradition vars ledare en gång i tiden konsoliderade sina välden med att bränna ner biblioteken i Cordoba, Rayy, Ghazna, Nishapur, Matthias Corvinus bibliotek och några till, allt för att där fanns material som var kränkande för islam…

    Det är kanske något för den vänster som nu – igen – i praktiken stödjer islamister.
    De har ju tränat ett tag nu på att stigmatisera och förfölja varenda person som ifrågasätter religion – särskilt islam, eller den galna migrationspolitiken eller vilka begrepp som används, eller vilka tidningar man läser…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.