Totalitära och diktatoriska åtgärder sprider sig som en löpeld runt om i världen. Aldrig tidigare sedan andra världskriget har så många grundläggande demokratiska rättigheter och mänskliga rättigheter åsidosatts i länder som gillar att kalla sig demokratiska. Godtyckliga arresteringar, frihetsberövanden utan rättegång och dom, galna böter och återkallande av mötes- och församlingsfriheten är dagens ordning. Och det går inte bättre med yttrandefriheten, det fria ordet och fri vetenskaplig forskning.
En totalitär offensiv pågår, och målet är uppenbarligen att skapa en så stor global diktatur som möjligt, där finanskapitalet kan diktera vilken typ av samhälle vi ska leva i. Om det råder någon tvekan om att detta är fallet och man inte tror på vad jag säger, bör man besöka World Economic Forums webbplats. Man kan till exempel söka på global styrning och studera artiklarna som sedan kommer upp. Här hittar du också deras databas som länkar till deras olika strategier.
World Economic Forum är intresseorganisationen för de 1000 rikaste företagen i världen. De bedriver internationell klasskamp på uppdrag av och med sina medlemmar. Den kinesiska militärfilosofen Sun Tzu sade: Om du känner fienden och dig själv, är utgången av hundratals strider givna. Baserat på denna princip bör alla som vill kämpa mot kapitalintressen definitivt studera WEF:s webbplats. Titta här på Global governance:
Men hur bekämpar vi Leviathan?
De 1000 rikaste företagen i världen är rika som troll. De kan köpa och köper alla politiker och media de önskar. De är intimt integrerade med underrättelsetjänsterna och våldsapparaten hos alla de största imperialistiska makterna i världen, så hur ska vi kunna kämpa mot dem? Läs denna artikel: Hvordan kjempe mot propagandamaskinen og vinne?
Onlinejournalisten Caitlin Johnstone (CJ) har sin twist på detta, vilket det finns all anledning att lära av. I artikeln How To Fight The Establishment Propaganda Machine And Win skriver hon att om systemets propagandamaskin är en haj och vi är en tiger, så tvinga dem att kämpa mot oss i djungeln.
Hon har insett att även om fienden är stark när det gäller kapital och makt, är ”the establishment” kanske svagare än på länge. Delvis beror det på att de som har den verkliga makten är så få och att den politik de främjar bara tjänar den extremt rika elitens intressen. Och delvis för att de redan har blivit impopulära under en längre tid. Förtroendet för systemmedierna [MSM], särskilt i de stora imperialistiska länderna, är mycket låg, och i dessa länder får politikerna inte heller några höga poäng när det gäller förtroende.
Hon rekommenderar därför en åttapunktsstrategi mot MSM. Hon argumenterar utifrån förhållandena i USA, men eftersom USA-medier har en så överväldigande makt också i Norge [och Sverige] är strategin mycket relevant också här.
- Öka allmänhetens misstro mot dessa medier
- Bryt illusionen om normalitet
- Krossa illusionen om enhällighet
- Var öppet politiskt aktiv
- Glöm aldrig övergreppen
- Var alltid offensiv
- Hitta de andra
- Ha kul
Som jag har förklarat i en serie artiklar, kan inget krig vinnas bara med hjälp av vapen och makt. Till och med den mäktigaste armén är beroende av att vinna kampen om berättelserna. Det är därför alla stora imperialistiska makter investerar så mycket i psykologisk krigföring och det är därför MSM är så upptagna med att driva igenom sina välfriserade berättelser i alla kanaler.
Organisationsformen – inte den centraliserade oppositionen utan det distribuerade nätverket
Det kan vara frestande att försöka samla hela oppositionen i en stor populär organisation, förr i tiden skulle vi ha försökt göra så. Men det skulle vara farligt nu. En sådan organisation skulle vara mycket sårbar, och den kunde lätt ”tas över” av våra fiender genom att slå toppen av den.
Istället rekommenderar jag en annan modell, inte pyramiden utan ”hjärnan”. Jag hänvisar därför till artikeln Möjlig modell för att organisera samhället på nytt.
Här använder jag biologiska system som en metafor. Internet är ett system som liknar de biologiska, eftersom det är ett nätverk som växer organiskt och är anslutet till alla andra delar, ett system där det inte bara finns ett ”upp” och ett ”ner”. Innovationerna kan lika lätt komma ”underifrån” och ”från utsidan” som ”uppifrån” och ”inifrån”.
Denna biologiska metafor för det moderna samhället är således inte en skrivbordsprodukt, eller en genial plan från en social reformator. Nätet finns i verkligheten. Det är förmodligen världens största produktiva kraft, och därför är det också en användbar modell för ett nytt sätt att tänka på kollektiva samhällsmodeller. Nätet överskrider det kapitalistiska produktionssättet, och det är typiskt att kapitalet har stora svårigheter att tjäna pengar på nätet – och att i den utsträckning det görs, så görs det genom att begränsa, dela upp och stänga in nätet.
Nätet är gemensamt för den moderna eran och det är inte bara en metafor utan ett system som kan utvecklas kollektivt här och nu.
Den som delar får mest
I ett sådant system vinner du ingenting genom att hålla saker för dig själv, för då får du ingenting heller. I hjärnan är det synapserna som används mest som förstärker mest. Och så är det också med det här. Ju mer människor bidrar, desto mer får de tillbaka. Och detta är inte fantasi; det händer nu. Människor skapar ringar för utbyten, intressegrupper, åtgärdsgrupper, crowdfunding [gräsrotsfinansiering] etc. De skapar expertgrupper och online-tidningar.
Och oppositionen mot den totalitära revolutionen uppifrån växer på detta sätt. Genom att dela med varandra, vara smarta, slå på tyrannernas svaga punkter och inte låsa oss i ett ”ställningskrig” med dem kan vi vinna segrar och bygga upp styrka. Och nätverkets organisatoriska och politiska DNA kommer att hittas i alla noder. Om de slår ut en av oss kan andra ta över.
Länk till originalet på steigan.no
Översättning till svenska av Bertil Carlman
Går det att bemästra den totalitära offensiven? Om vi som ett exempel ser hur politiker världen över försökt hejda coronans spridning, genom att sätta sina länders säkerhet före människors frihet – till att leva med lagar, som inskränkt storskaliga mänskliga sammankomster.
Nu vet vi att länders intressen att inte falla sönder bl a ekonomiskt, går före de fria regelverken som styr vår demokrati. Vi tillåts i kris leva med undantagslagar utan några egentliga större protester.
Det tål att fundera över vad som faktiskt kan bli en verklighet i tidigare öppna demokratier – om vi låter oss manipuleras av ”falska profeter”, som lurar runt hörnet med kanske onda avsikter.
Pål Steigan skriver om den totalitära offensiven, som tydligen enbart finns i de imperialistiska länderna med USA i spetsen. Jag ifrågasätter inte detta, och Steigan har nog rätt i det mesta. Men med tanke på att han är mångårig ledare för de norska maoisterna blir jag lätt road av den traditionella ”vänsterenögdhet” artikeln är ett exempel på. Att jordens folkrikaste land är en totalitär diktatur nämner inte Steigan med ett ord – snarare insinuerar han att detta påstående ingår i den imperialistiska propagandan. Jag sticker ut hakan och hävdar att begreppet ”västerländsk demokrati” faktiskt har ett substantiellt innehåll. Man kan faktiskt fördöma regimen i Kina och även i Ryssland (även om de totalitära dragen där är mindre tydliga än under kommunismen) – samtidigt som man angriper både det internationella kapitalets makt, som Steigan beskriver, och den grovt överdrivna hetsen om Rysslands ”militära hot” mot Västeuropa.