”Mångkulturalismens” rötter

favela

Så här kan det komma att se ut även i Europa

Låt mig försöka förklara något som är medialt osynligt, men för mig ändå klart iögonenfallande.

Strategiska råvaror (inklusive olja) är på upphällningen samtidigt som även Kina, Indien och andra gör allt större anspråk på dem. Priset för att få fram dem ökar. Ryssland sitter på stora naturgasfyndigheter. USA och EU gör allt för att säkra tillgången till dessa råvaror. De är helt avgörande för den industriproduktion som kontrolleras av USA:s och EU:s banker.

Alla världens stormakter är ”narkotiskt beroende” av dessa råvaror. Den som har kontrollen kan ackumulera mest kapital och får därmed i realiteten makten. Den som förlorar kontrollen förlorar däremot kapitalet och därmed makten. Världens kapitalistiska maktcentra försöker med knep och diplomati säkra denna kontroll, men drar sig inte för att starta krig mot allt och alla om det skulle behövas. Man bombar islamistiska upprorsmän i ett land (Afghanistan) och skapar islamistiska uppror i ett annat (Libyen och Syrien). Det är ett krig på liv och död som inte backar för varken smältande polarisar eller kalhuggning av Indiens, Brasiliens eller Kambodjas regnskogar (med tillhörande folkfördrivningar).

Denna globala kapitalism kräver oavbrutet större marknader och billigare arbetskraft. Därför skapades också EU i Europa för att kapital och arbetskraft (Schengenavtalet) ska kunna flöda fritt över gränserna. Alltså, EU är inte först och främst ett fredsprojekt eller till för att studenter ska kunna välja mellan världsdelens alla universitet, eller för att sprida demokratiska ideal i största allmänhet. EU är framför allt till för att skapa skapa fri rörlighet för arbetskraft och kapital. I enklaver runt Europas storstäder samlas därför ett underproletariat av etniska och religiösa grupper. Tyskland och Storbritannien har nått längst i detta.

I dessa mångkulturella samhällen (inte bara i EU, utan över hela världen) blir arbetslösheten skyhög, löner pressas till orimligt låga nivåer och omänskliga levnadsförhållanden blir vardag för miljoner. Där göds sedan droghandel, smuggling, människohandel, prostitution och kriminalitet av alla slag. Lagar och regler når inte dit helt enkelt. Av något måste ju människor leva. Europas storstäder kommer allt mer att likna Rio, Johannesburg eller Calcutta.

Det är med andra ord raffinerad klasskamp från EU-elitens sida.

Men så här beskriver man förstås inte saken och ingen sitter och konspirerar fram denna utveckling. Men makthavare med marknadsliberala värderingar hamnar istället i tron på den vacker vision om en färgsprakande multikulturell och dynamisk gemenskap, en dröm som i stort sett hela det politiska fältet – inklusive vänstern – slukat med hull och hår. Det har gått så långt att man till och med försvarar djupt kvinnofientliga företeelser som att kvinnor i offentligheten ska kunna gå omkring instängda i svarta tält. Man blandar då ihop mångkultur med solidaritet, och tolerans med okunnighet, kanske för att ingen längre önskar tala om klass. Mångkulturalism är alltså EU:s ideologi för att sänka priset på arbetskraften.

Det får inrikespolitiska konsekvenser överallt. De gamla nationalstaternas medborgare känner sin hemvist och relativa trygghet hotad på grund av att främmande människor tar jobben för lägre löner än de själva anser sig kunna acceptera. Det blir samma sorts motsättning som den mellan ”gulingar” (strejkbrytare) och strejkande arbetarna under 1900-talet.

På grund av den ekonomiska krisen skärps nu även motsättningarna mellan Europas länder. Tyska, engelska eller svenska arbetare vill inte betala för att greker, portugiser, spanjorer och italienare ska förskingra skattemedel, göda sina egna banker och allmänt missköta sina ekonomier. Det är ju bilden som ges.

Så skapas en främlingsfientlighet som bäddar för primitivt nationalistiska och rasistiska idéer. Nyfascistiska rörelser marscherar följaktligen fram på många håll i Europa och ökar splittringen efter etniska och religiösa gränser. På lite sikt är det fullt möjligt att inflytelserika nationalistiska och fascistiska partier kan blåsa liv i gamla olösta etniska konflikter mitt i Europa – som på Balkan – och skapa nya krig. EU är alltså ett mycket bräckligt fredsprojekt.

Med försvagade arbetarrörelser och oorganiserade invandrare, som inget annat önskar än ett arbete, blir motståndet mot lönenedpressning mycket svagt. Om å andra sidan den gamla europeiska arbetarklassen förmådde enas med det nya invandrade underproletarialet så skulle istället ”mångkulturalismen” kunna förvandlas till en helt oemotståndlig politisk kraft. Det här är förstås en mardröm för EU-eliten, men ändå en möjlighet i det som under överskådlig tid är en mycket hotfull utveckling.

I brist på en klarsynt och slagkraftig vänster har vi i Sverige fått Sverigedemokraterna som understödjer kultursplittringen, ger sig på själva invandringen, framhåller kristendomen som svensk och islam som främmande och etablissemangets ”mångkulturalism” som orsak till allt ont. De gör det hela till en ren kulturfråga, vilket alltså är fullkomligt fel. Mångkulturalismen måste ses och hanteras ur ett ekonomiskt perspektiv och ur ett klassperspektiv.

……
Ovanstående är mina funderingar efter läsning av bland annat några artiklar på Pål Steigans blogg Sammenbrudd eller Kommunisme 5.0. Kanske kan dessa artiklar och den debatt de fört med sig i Norge även ge svensk vänster lite friskt mod i de närmast tabubelagda frågorna omkring Invandring, kultur (mångkultur) och klass.

Läs alltså: Kultur invandring och klass, Brønnpissing, De virkelig extreme

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

 

  75 kommentarer for “”Mångkulturalismens” rötter

  1. Christer S
    2013-01-14 kl. 19:43

    Några funderingar i all hast. Håller med dig mycket i de grundläggande resonemangen, men förstår inte riktigt din analys av mångkulturalismen. Mångkultur, internationalism är i allt väsentligt en positiv kraft i alla marknadsekonomier, kanske framför allt i USA, som inte skulle existerat som nation utan mångkulturalismen. Baksidan av myntet är förstås att marknadsekonomierna nått vägs ände och arbetslöshet och massfattigdom breder ut sig. Detta drabbar som vanligt de fattigaste hårdast och de fattiga är i många fall invandrarna i de olika länderna. Utan EU är jag övertygad om att ett storkrig skulle brutit ut i Europa i slutat av 1900-talet. På det sättet är EU ett fredsprojekt också. Styrande i alla marknadsekonomier är profiten, så också förstås inom EU.

  2. Bo Persson, Piteå
    2013-01-15 kl. 9:19

    Är inte Pål Steigan en alarmist med ett och samma frälsande svar på allting?

  3. Knut Lindelöf
    2013-01-15 kl. 10:31

    Bo!
    Är det inte motiverat att vara lite alarmist när man vet att kriserna står på kö, polarisarna smälter, vattennivåerna stiger, arbetslösheten skjuter i höjden, välfärden raseras, skolan privatiseras och fascismen marscherar. Jag tycker nog det.

  4. Bo Persson, Piteå
    2013-01-15 kl. 10:51

    Och det frälsandse svaret på allt detta:5.0? Låt oss ta var sak för sig Knut.

  5. Knut Lindelöf
    2013-01-15 kl. 11:46

    Bo,
    Det är alltid klokt att sortera problemen och försöka ta en sak i taget. Men om de trasslat in sig i varandra kan det vara svårt att se var man ska börja. Kom gärna med ett förslag.

  6. Evert Larsson
    2013-01-15 kl. 13:55

    En man på P. Steigans sida vill diskutera frågan om tillit. Ett solidaritetsord som dessutom är ett palindrom.

    Handlar det inte om att tillämpa Frances Tuuloskorps erfarenheter från arbetarkollektivet men nu inom hela folket? Blir inte då diskussionen om klass splittrande? Handlar det inte om att skapa en tillit och enhet för försvar av den demokrati som finns kvar efter nyliberalismens årtionden av härjningar?

    Den globala eliten håller nu på att skapa så stor oordning i de nationella och demokratiska strukturerna som det är dem mäktigt, bara för att få till sin globala nyordning.

  7. Kristoffer Larsson
    2013-01-15 kl. 16:38

    Bo, jag råder dig att läsa Steigans bok ”En gång skall jorden bliva vår” (en betydligt mer optimistisk titel än den norska originalutgåvan bär). Där finns förklaringen till kommunism 5.0.

  8. Bo Persson, Piteå
    2013-01-15 kl. 16:57

    Knut!
    Ja, först skall man glömma det där med 5.0. Jag var inte på fredssamtalen i Degerfors men om jag i efterhand uppfattat det rätt, så var Steigan där och pratade just om 5.0. Men det leder inte någonstans. Om man t.ex. vill återupprätta neutraliteten så skall man jobba med den frågan och inte med något annat.

    Det är alltså du, Knut, som säger att man måste börja med något alldeles särskilt. Inte jag. Jag säger istället att den som vill jobba med skolan gör det. Och den som vill jobba med välfärdsfrågor gör det. Och så vidare. Det där med 5.0 är bara en snuttefilt.

  9. Evert Larsson
    2013-01-15 kl. 22:16

    Hej
    Jag läste PS bok redan när den kom, just för den optimistiska undertitel: En gång skall jorden bliva vår. Sin optimism bygger PS helt på en beskrivning av världskapitalismens problem, men att detta per automatik gör socialismen nödvändig är önsketänkande och självbedrägeri.

    Jag hade väntat en djupgående genomgång av erfarenheterna av socialismen, vilket lyser med sin frånvaro.

    Socialismen är ju en sorts misslyckande och nu skall vi in på samma spår utan att ens börjat göra läxan. Detta håller inte, det är helt oansvarigt.

    För att ta ett litet exempel: Marxismens historiska materialism.

    Det börjar med ”slaveri” heter det, men vad var det som drev fram de stora slavjordbruken i Romarriket? Jo, en kapitalistisk spekulationsekonomi. Marxismen döljer de historiska erfarenheterna av hur kapitalsiter genom ränta utarmar det ekonomiska livet, därav räntans dåliga rykte i många religioner.

    I bibeln förespråkas en skuldavskrivning var 50:e år. Marx trodde på allvar att pengar måste vara värdebaserade, samma inställning som A. Smith och alla bankirer stått för och idag kämpar för.

    För alla som verkligen vill göra sig besväret finns ”The lost sciense o money” (På AMI) för nedladdning. Marx omhändertas med stort teoretiskt allvar och polemisk värme.

  10. 2013-01-16 kl. 2:04

    Intressant diskussion detta. Jag hade stor behållning av att läsa Steigans bok. Den går lite längre än andra dystopiska böcker i samma ämne. Man behöver inte hålla med honom, men boken utgör en bra grund för vidare diskussion. Alla partier i Sverige har som mål att hålla den välbärgade vita medelklassen på gott humör. Det är denna medelklass som avgör valutgången. Underklassen går i allt mindre utsträckning till valurnan och vet att det inte spelar nån större roll vilken del av eliten som regerar.

    De senaste två åren har jag rest genom 11 amerikanska stater. Jag har sett ”det mångkulturella” USA. Det är ingen vacker syn. Vi är snabbt på väg åt samma håll här hemma.

    Knut väcker en viktig fråga och nästa alla kommentatorer här ovan vill få tyst på honom. Märkligt!

    Ta en sak i taget säger någon. Bra. Odla din trägård!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *