Medborgarlön kan vara en framtidslösning, menar Tove Blomgren. Foto: Lisa Hallgren (Vinjettbild i SvD)
1 Få lön utan att jobba. Är det lösningen när AI-tekniken maximerar företagsvinsterna och miljontals jobb försvinner?
SvD hade ett helt uppslag den 18/10 2023, grundat på en intervju med Tove Blomgren om Artifisiell Intelligens, AI. Hon är chef för EY Dobermans framtidslabb Sally (lär vara stor firma, men har aldrig hört talas om den förut). Hon säger att ”vi måste börja prata om detta [AI] på allvar”.
Det inledande citatet ovan kommer från SvD. ”Lön utan att jobba” i detta sammanhang är lika med medborgarlön. Jag undrar: Är medborgarlön ”lösningen”, plåster på såren, eller något otäckt som bör undvikas? Första gången jag nämnde medborgarlön på min egen blogg var redan 2008, så ämnet är inte helt obekant för mig. Den första delen av denna artikel handlar om klipp från den intervjun. Sedan blir det mer av funderingar och argument.
Tove Blomgren säger: Goldman Sachs spår att 300 miljoner jobb försvinner med AI-utvecklingen. Jag tänker att det kan vara en bra sak. Vi jobbar massor, är mer stressade än någonsin och hinner inte umgås med våra barn. Det är hög tid att prata medborgarlön.
Alltså: systemet är i kris. Blomgren säger en del som är potentiellt sprängstoff.
Vi behöver tänka om när det gäller det ekonomiska systemet, och tänka om kring arbetsmarknaden…
Mycket sker väldigt fort nu. Den stabila och förutsägbara värld som vi byggde den här ekonomin för, den finns inte längre. Vi har destabiliserat klimatet, håller på att använda slut på våra naturliga resurser och samtidigt kastar vi in AI i mixen…
Den tidsepok vi nu kliver in i kräver nya ekonomiska modeller… AI, spås vända upp och ned på arbetsmarknaden, samtidigt som företagens produktion effektiviseras.
Att hitta nya sätt att fördela inkomster är nödvändigt… Redan nu är resurserna brutalt dåligt fördelade. … två tredjedelar av världens samlade BNP går till 1 procent av jordens befolkning. …
Fortsätter vi på den här vägen kommer 99 procent av globala BNP gå till 1 procent av befolkningen. Det skulle vara total katastrof. Det skulle vara en värld som ingen skulle vilja leva i, inte ens de 1 procenten…
I ett första steg tar AI över de enklaste jobben. Bland jurister skulle det kunna vara att skriva enkla standardavtal, och bland dataingenjörer försvinner simpel programmering…
… för tio år sedan fanns en oro över att alla lastbilschaufförer skulle bli arbetslösa i takt med att fordon blev självkörande. Men det har inte hänt än. I stället är det jobb bland högskoleutbildade som hotas …
… risker för att gamla jobb kommer att tas över av AI i mycket snabbare takt än det hinner skapas nya jobb.
… Detta är inte en vanlig lågkonjunktur som går över, utan vi befinner oss i början av ett helt nytt paradigm med en helt ny ekonomi – något vi inte har upplevt förut.
2 Tidigare stora tekniska förändringar och rationaliseringar har uppvägts genom att nya arbeten skapats. Kommer storskaligt införande av AI pareras av nya arbeten? Eller finns det andra metoder?
Är det verkligen brist på arbeten? Exempelvis: Under åren av rationaliseringar, åtstramningar etc slits en allt glesare personal ut i allt mer ”slimmade” organisationer. Varför inte ”ta hand om” organisationsledningar som med liten eller ingen social hänsyn maximerar företagsvinsterna eller, med krympande budgetar som ursäkt, gör att miljontals nödvändiga jobb försvinner – där är en del av lösningen.
En annan sak är dålig infrastruktur. Det behöver inte ens handla om nya flashiga projekt, utan underhåll av det vi redan har. Är det inte en massa vattenledningar i Sverige som läcker och behöver rustas upp, för att ta bara ett exempel?
Eller fylla på med färska krafter i gamla kända trion ”vård-skola-omsorg”? Vad sägs om att ha så många i hemtjänsten så de hinner sitta ner en stund och prata med åldringarna de antas hjälpa? – Här har vi mängder av helt vanliga avlönade arbeten, utan behov av medborgarlön eller liknande. En ”arbetslinje” som ser lite trevligare ut än den tidigare versionen.
Ytterligare exempel: arbetstid och pensionsålder. Åttatimmardagen verkar vara helig för en del, men varför skulle det inte vara teologiskt riktig med sextimmars, eller andra lösningar? Pensionsåldern kan vara lite knepigare, somliga är slitna och bör kunna lägga av tidigt (eller kanske växla över till lättare sysslor), medan många med behållning kan fortsätta högt upp i åren.
Definiering av arbete
Definieringen av vad ”arbete” innebär kan ändras, så att saker som idag betraktas som privata
fritidssysselsättningar betalda med medborgarlön ometiketteras till arbete. Ideellt arbete exempelvis – men är det moraliskt lämpligt att göra en sådan ändring? Med lön kanske det inte ses som ideellt längre?
En tanke med garanterad basinkomst/medborgarlön är att folk skall kunna utveckla intressen utan att hejdas av ekonomiska bekymmer. Det kan vara bra för människor med skapande sinnen (men knappast för individer med intressanta missbruksproblem).
Finansiering?
Hur betalas detta? Det nämns inte i artikeln, men uppslag finns. Jag hävdar envetet att den avgörande frågan när man vill göra något är om det finns tillgängliga resurser (människor och material). En stat med egna pengar (och en välskött ekonomi) kan ta fram vad som behövs och sätta fart på resurser som inte används. En stat med sådana tillgångar och ambitioner bör kunna driva ner arbetslösheten till mycket låga nivåer.
Vad jag beskrev ovan är MMT, Modern Monetary Theory, ett alternativ till medborgarlön. MMT bör
innehålla en arbetsgaranti: den som vill ha arbete skall få det. Jobbgarantin nämns i SvD-artikeln, men det framgår inte hur den fungerar i samband med medborgarlön, om det nu är tanken.
Ett annat alternativ kan enligt Blomgren vara Universal Basic Services, UBS där man i stället för pengar får skola och gratis sjukvård, men att man gör detta på fler områden. Skulle man kunna tänka billigare boende?
Makt – vem styr?
En skillnad mellan olika stödsystem kan upptäckas ganska lätt: medan medborgarlön möjligen inte ställer krav på, och inte tycks ge någon makt till mottagarna, har MMT i och med jobbgarantin viss makt mot företag och politiker inbyggd. Ofrivillig arbetslöshet är inte accepterad. Myndigheterna måste agera, inte bara slött lämna över till ”marknaden” att göra något. Med jobbgaranti kan lönerna över hela arbetsmarknaden tryckas upp i och med att företagen, om de vill få in folk, inte kan betala lägre löner av vad folk med garantijobb får. Och ytterst måste politikerna ta ansvar och eventuellt få sparken av väljarna om de missköter arbetsfrågan. Ytterst handlar det om folket gör allvar av demokratins möjligheter.
En annan maktaspekt är om medborgarlön i en krissituation kommer att utgå till medborgare som inte delar ”rätt värdegrund”? Den som sitter på kassan bestämmer, såvida det inte finns väldigt starka regler som hindrar övergrepp. Och det krävs politiker som arbetar långsiktigt och kan ta itu med motsträviga kapitalintressen.
Blomgren igen: Det krävs politiker med visioner som sträcker sig längre än en mandatperiod om hur man ska bygga vårt samhälle till det bättre.
… Ingen grupp som får enormt mycket makt och pengar ger frivilligt upp det i efterhand. Reformen måste ske i ett tidigare stadie.
Jag håller med. Men var hittar man visioner hos den moderna liberala ”kläggen”, annat än önskan av att överleva nästa val? Skulle vilja veta mer om eventuella tankar bakom sista citatet. Men vad säger våra socialister? Hur vill de hantera den extrema koncentrationen av makt och kapital? Tycker de att AI-revolution och annat är ett viktigt steg mot kapitalismens undergång? Den håller ju på att glida in i en självmordsartad nedgång (här får vi tänka på den gamla västliga kapitalismen, det kan vara annorlunda med yngre pigga kineser exempelvis). – Nä, ”vänstern” pysslar väl med identitetspolitik och vilka krig vi skall skicka vapen till. Att samhället utvecklar teknik som visserligen kan ta kol på oss är en sak, men den kan också föra oss en bra bit framåt ”från nödvändighetens till frihetens rike”, men det verkar inte vara intressant numera.
Vidare reflexioner
AI medför en kraftig omställning i hur samhällen fungerar på alla nivåer. Karl Marx pekade på hur
grundläggande tekniska förändringar i hur människor skapar sina liv slår igenom överallt i samhället (produktion, kultur, lagar, politik etc) Marshall McLuhan, 100 år efter Marx, skulle nog direkt notera att AI betyder ytterligare en ”extension of Man”, när det mänskliga centrala nervsystemet expanderar ytterligare över hela planeten. Människan i systemet kanske blir bortkopplad och hjälplös. Sådant som tidigare var rena mänskliga beslut görs nu av autonoma system, AI, (men man bör kolla vilka som programmerar systemen, och med vilka direktiv).
Nu försvinner alltså en hel del av det vi kallar ”arbetet”. ”Arbetets roll i apans förvandling till människa” är en känd marxistisk syn på vår evolutionära utveckling. Kommer människor som blir oberoende av ständigt arbete att återfalla i mer ”aplika” beteenden? (Äta bananer, plocka löss, samt kolla att nya pengar kommer in på kontot varje månad? Kan medborgarlönen framdeles utbetalas i bananer?)
Skämt åsido. Den som tvivlar på arbetsvärdeteorin (en grundbult i klassisk nationalekonomi) kan se när allt arbete stängs några dagar, och notera resultatet. Vad händer när mindre mänskligt arbete skickas in i det ekonomiska kretsloppet medan den maskinella sidan växer till den grad att vi får maskiner som tillverkar maskiner? (Tycks redan vara på gång inom robotindustrin, här ett anspråkslöst exempel.) En maskin som tillverkas av människor tar upp en del av deras arbetstid/värde. Men hur blir det när maskinfabriken bara behöver ett minimum av mänsklig produktiv verksamhet? (Marx funderade faktiskt på det redan på 1860-talet.)
Kommer tillväxten att avstanna, får vi i stället nedväxt, och hur fungerar det i ett läge när stora delar av jordens befolkning arbetar mindre än tidigare? – Ja, en jäkla massa frågor som hänger ihop …
Att medborgarlön nu kommit att diskuteras även av klägget beror på att idén nu omhuldas från “rätt” håll. Nu är det de globala storföretagen som genom World Economic Forum driver frågan.
När jag läst om WEF:s idé om utjämning av inkomster så handlar det enbart om att utjämna inkomster över världen, inte inom nationer. Därmed kommer det även i fortsättningen att vara så att 1 procent av jorden befolkning kommer att även i framtiden få behålla 99 procent av tillgångarna. Det jag tror mig förstå är att det är arbetarklass och medelklass i i-världen som ska dela med sig till de fattiga i u-världen. Bill Gates och Jacob Wallenberg tror jag inte är intresserade av att minska sina rikedomar för att altruistiskt dela med sig till de mindre lycklig lottade.
Följden av denna omfördelning kommer att bli att även i-ländernas inkomstfördelning kommer att likna de i u-länderna. Det blir en liten andel superrika och en övervägande del fattiga. Det blir arbetarklass och medelklass som kommer att få sänka sitt välstånd i i-världen.
Jag tror inte heller att medborgarlön kommer att minska den ekonomiska stress som många utanför WEF:s kretsar upplever. Tvärtom verkar medborgarlön vara en väg till reell fattigdom. När t ex Finland testade medborgarlön 2017 sattes basinkomsten till 560 euro/månad (ca 5300 kr).
Vid utvärderingen konstateras att intresset för medborgarlönen var betydligt mindre än forskarna hoppats på, eftersom de velat att försöket baserats på 10.000 personer istället för de 2.000 som nu ansökte.
Jag är förvånad över att någon är förvånad av det låga intresset för att leva på den ekonomiska nivån.
Kapitalismen är inte på väg mot sin undergång, den tar bara en ny väg. I framtiden ska pöbeln inte äga något. Allt vi behöver ska vi hyra. WEF motiverar detta med att företagen då, med bibelhållen eller ökad vinst, kan tillverka produkter av hög kvalitet som håller länge. Vilket är bra för miljön. Som det är nu så tillverkas produkter för att gå sönder så fort som möjligt.
“Konsumtionskapitalismen eftersträvade en ekonomi med snabb omsättning och ersättning av produkter, med nyheter och eviga förändringar av smak och teknologi, det vill säga en förskjutning från tillägnandet av ting för privat ackumulering till köpandet som en form av högaktiv avfallsproduktion, ett sätt att bereda rum för nästa våg av varor.”
Så skriver Don Slater i sin essä ”Fotografins objekt” som finns publicerad i boken Tankar om fotografi.
Nu ska vi alltså bli hyresslavar. Skulle vi sluta betala för en produkt så blir vi alltså fråntagna produkten. De produkter vi önskar kommer vi att få betala för – för evigt, eller i alla fall så länge vi önskar använda produkten. WEF:s har en slogan för detta: “You’ll own nothing and you’ll be happy”. Läs mer om detta i den danske politikern och WEF-medlemmen Ida Aukens framtidsvision från 2016 “Welcome to 2030. I own nothing, have no privacy, and life has never been better” som fanns på WEF:s hemsida men som av någon anledning blivit borttagen, men numera ändå kan läsas på internetarkivet WayBackMachine. OBS! WayBackMachine är lite långsam så det tar kanske 10-15 sekunder innan texten dyker upp.
Slutsatsen är att det där med medborgarlön ska vi vara väldigt försiktiga med att anamma innan vi fått alla förutsättningar klara för oss. Jag tror inte en WEF-inspirerad medborgarlön handlar om att göra det bästa för undersåtarna utan tvärt om göra våra liv miserabla.
Tänk att INGEN kan säga exakt vad det är! Tjafs som ”medborgarlön” och dylikt döljer ju bara vad det är fråga om. Varför säger ingen direkt och klart vad det handlar om?
Understöd. Socialbidrag. Allmosor (eller kanske ”allmänmosor”?).
Gåvor med andra ord. Och vem är den gode givaren? Och vilka villkor ställs? Innan vi har ett svar på dessa frågor betyder ”medborgarlön” ingenting annat än SLAVERI! Fattigauktionerna från 1800-talet rycker allt närmare!
Dennis Z!
Glömde bort aspekten med att en stor del av socialutgifterna antas kunna försvinna (tillsammans med en massa folk som administrerar dem och som också kanske behöver medborgarlön). Men den saken påminner du ju om. Bra. Kompletterar ju uppfattningen att med medborgarlön riskerar mottagarna att bli väldigt maktlösa.
Magnus B!
Jag är inte så insatt i vad WEF håller på med, fast det larmas om att de vill att alla skall äta insekter. Eftersom många människor jorden över gör just det (jag minns en film från Nya Guinéa, med en man som stoppade i sig levande myror eftersom ”de raspade så gott i halsen”) vet jag inte om just den kritiken är så tung. Men det kan ju finnas annat, som att utjämningen av livsvillkor bl.a. i form av löner för arbete tenderar att bli global. Det blir en kapplöpning mot botten för arbetande människor i låg- och mellangrupperna. Historiska data kan antyda att välståndet i väst de senaste århundradena är en avvikelse från principen att löner i allmänhet ligger på existensnivån. Kanske återkommer till detta om redaktören är positiv.
Synd att rubriken lätt begränsar associationerna.
Björn Nilsson formulerar många fler intressanta och spännande frågeställningar.
Då systemen/algoritmerna för Generell Artificiell Intelligens blivit mer kapabla att besvara eller komma med synpunkter på svåra och komplexa frågeställningar – alltså bättre än mycket intelligenta människor – vill jag fråga:
Vad måste vi göra för att skapa ett samhälle som fungerar förnuftigt? Utifrån den kunskap vi redan har om vad som är bra för människor, djur och natur.
Svaret är givet för oss som inte är helt styrda av de tankelagar dagens härskare tutat i oss.
Följdfrågorna måste bli:
HUR SKA VI GÖRA?
Konkreta tips och tricks?
Hur ser alternativen till den gamla modellen – STUDERA, DISKUTERA, ORGANISERA, KÄMPA – ut?
En rimlig utgångspunkt för våra spekulationer om möjliga svar, bör nog vara: Tänk inte (enbart 🙂 utifrån situationen i den lilla skitklick av världen som kallas ”väst”!
Svar till Arne W Andersson. Du har rätt om rubriken. Jag tog den i stort sett från SvD. Men jag undrar om möjligen ”medborgarlön” redan det är plågsamt för ordinarie SvD-läsare. Rubriken ”AI kräver nytt samhällssystem som klämmer åt de rika” hade nog varit för magstarkt!
Vad göra? Osäkert tycker jag. De intressen som fortfarande tjänar på aktuellt system sitter på de flesta kontroller i samhället. Ett alternativ är att låta kraschen hända, samhället flyger i luften och så hoppas vi att bitarna kommer ner till marken igen och bildar ett nytt bättre mönster. Möjligen kan man kalla den attityden ”marxistisk fatalism”. Dessvärre finns ju förutom ”socialism” också alternativet ”barbari”.
Man får väl säga att just nu är det väldigt dåligt med organisationer som kan antingen genomdriva en förändring utan att saker och ting exploderar, eller se till att ”ett nytt bättre mönster” uppstår när bitarna faller ner. De grupper som finns i vår del av världen är inte så mycket att lita till. Antingen med visst inflytande men korrupta, förvirrade och rådlösa, eller kunniga och aktiva, men dessvärre små och med föga påverkan.