När man som samvetsgrann historiker ska sätta sig in i den tidiga historien i den här delen av världen, förvirras man inte bara av källornas grumlighet, utan också av att polacker, ukrainare, ryssar, vitryssar m fl gör olika tolkningar – alltid till deras egen fördel. Här följer ett försök till objektiv historieskrivning och vad är tryggare än att starta med den man som av alla anses som den store mannen, Jaroslav den Vise, storfurste av Kiev 1019–54. Hans ställning i vår samtid visas av att han förekommer både på ryska och ukrainska sedlar.
Denne Jaroslav, som också kallas ”Den lame” efter att förmodligen fått ena armen förlamad av skott av en pil, var inte bara ”vis” utan också en mycket beläst man. Jaroslavs tid innebar inte bara kulturell blomstring utan också en ökad medvetenhet om betydelsen av lagar och bestämmelser, grunden för varje civilisation.
Jaroslavs barn
Att gå in på Jaroslavs alla politiska och militära konflikter skulle spränga ramarna för detta bidrag. De som vill veta mer om detta hänvisas till Wikipedia. Jag väljer istället att som ett ovedersägligt bevis för hans stora betydelse och höga anseende i dåtidens Europa räkna upp vad som hände med en del av hans talrika barn (totalt 11, varav 10 i hans andra äktenskap).
Hans yngste son Vsevolod (1030–93) äktade kejsaren av Konstantinopels dotter och styrde sedan Kiev 1078-93.
Hans äldsta dotter Anastasia (1023–?) gifte sig med kung Andreas I av Ungern (1015–60, kung efter 1046).
Elisabet (1025–67) blev bortgift med den norske kungen Harald Hårdråde (1015–66). Denne har en speciell plats i historien eftersom ”vikingatiden” slutar med honom. Året 1066 var nämligen inte bara normanderna under Vilhelm Erövraren på väg att invadera England (från söder), utan också norrmännen från öster. De landsteg i Yorkshire. Vid slaget vid Stamford Bridge den 25 september led de nederlag och Harald stupade. Den lyckade invasionen i söder, vid Hastings, ägde rum bara ett par veckor senare.
Mest beryktad av Jaroslavs döttrar var dock Anna (1024–75), som gifte sig med franske kungen Henri I. Efter dennes död styrde hon Frankrike i sex år som förmyndare för deras son, kronprinsen Phillip. Sin stora kompetens hade hon skaffat sig hemma, där hennes ”vise” fader hade givit sina barn, oberoende av kön, en utbildning som låg på toppen av samtidens i Europa. Om hennes dramatiska kärlekshistoria med Ralf, en gift man, kan ni läsa på Wikipedia.
Med detta slutar inte historien om Jaroslav den Vise. Vi har också hans familj bakåt i tiden. Och nu blir det ännu mer intressant. Ty ett annat namn på ”Den Vise” var Jarisleif Valdemarsson.
Jaroslavs familj
”Den Vises” första hustru hette Anna och kom från Norge. Under ett av krigen när han var borta och Kiev 1018 blev invaderat av polackerna rövades hon bort. Jaroslav måste vid den här tiden ha tagit sin tillflykt till Sverige. Ty 1019 gifte han sig med den svenske Olof Skötkonungs dotter Ingegärd Olofsdotter (1000–50) som han alltså sedan fick en massa barn med: Vsevolod, Anastasia, Elisabet, Anna osv. I de slaviska historieskrivningarna kallas denna Ingegärd ofta Irina. Hennes mor, d v s Olof Skötkonungs hustru, Estrid, var av den s k oboritiska slaviska stammen i nuvarande Mecklenburg, så Anna behärskade säkert som modersmål något av de slaviska språken.
Jaroslavs far och farfar
Jaroslavs fader Volodymyr eller Vladimir (957–1015) hade också starka band till Sverige, eftersom han under sin konflikt med storebror Jaropolk 976 flytt till dit. Där gick han under namnet Valdemar. Med svenskt stöd, bland annat av den norske släktingen Håkon Sigurdsson Ladejarl (935–95), kunde han komma tillbaka, besegra sin bror och sedan fungera som storfurste i Kiev till sin död 1015. Det var under hans tid som Frans G. Bengtsson låter sin hjälte Röde Orm erövra ”bulgarguldet” nere vid Dnjepr år 1008.
Valdemar var i sin tur son till Svjatoslav I (942–72). Denne hade under ett härnadståg i Bulgarien rövat med sig en grekisk nunna Malusja, som blev Valdemars mor.
Av Svjatoslav har vi förresten en målande beskrivning:
”Han var av medellängd, varken för lång eller för kort, han hade täta ögonbryn, blå ögon, platt näsa; han rakade skägget på hakan, men täta hår hängde ned från överläppen. Hans huvud var helt kalt – bara på den ena sidan hängde en hårlock som tecken på släktens förnämhet. Halsen var tjock, skuldrorna breda och hela gestalten ganska välskapt. Han verkade dyster och vild.”
Tycker ni att hans namn är svårt att uttala kan ni använda hans nordiska, Sveinald Ingvarsson.
Jaroslavs farfars far och farfars farfar
Sveinalds far hette alltså Ingvar (877–945), som på slaviska blev Igor, storfurste av Kiev. Hans fullständiga nordiska namn var dock Ingvar Ruriksson, son till den legandariske vikingahövdingen Rurik (?–879) som av slaverna inbjudits för att bringa ordning i deras land.
Mer intressant än Ingvar eller Igor är kanske hans hustru Helga eller på slaviska Olga (881–969). De gifte sig 903. Vid någon krigisk förveckling med en västslavisk stam, Drevljanerna, blev Ingvar tillfångatagen och avrättad på ett grymt sätt. Hans lemmar bands till nerböjda trädstammar som sedan frisläpptes och slet sönder hans kropp.
Helga lät icke detta ske ostraffat. Enligt Nestorskrönikan hämnades hon gruvligt på drevljanerna för sin mans död. Dessa underskattade nämligen henne och sände tjugo av sina bästa män för förhandla fram ett giftemål med deras furste, prins Mal, så att de genom Mal fick makten över Kievriket. Helga lät dem komma, men väl anlända, tillfångatogs de och brändes levande på sin båt.
Sedan bjöd hon in en annan grupp äktenskapsmäklare från drevljanerna. När de, intet ont anande, hade kommit, föreslog hon att de först skulle ta ett bastubad så att de blev rena och snygga. När alla var inne i bastun, låstes dörrarna från utsidan och alla herremännen kokades ihjäl. Därefter begav sig Helga på krigståg emot drevljanernas hemorter som utplånades så grundligt att ingen sedan dess har hört talas om denna västslaviska stam.
Sergii Plokhy säger i sin bok om Ukrainas historia att det faktum att båtar och badhus förekommer i dessa historier visar på deras nordiska bakgrund. Hade han varit mer bekant med den nordiska vikingamytologin hade han kunnat hitta fler exempel på lika handlingskraftiga kvinnor, t ex Erik den Rödes dotter Frejdis.
Om ni har haft svårt att hänga med i släkthistorien så kommer här ett förenklat stamträd.
Sammanfattning
Jag hoppas att jag genom denna strikt vetenskapliga och objektiva utredning har visat att polacker, vitryssar, ryssar och ukrainare kan ge upp all sin chauvinistiska historieskrivning om inflytandet i Kievriket. Ty de som styrde och ställde från 800-talet till slutet på 1000-talet var otvivelaktigt svenskar.
Nästa avsnitt: Babin Yar och ”dödsmatchen”
