Foto: Mark Baker
I slutet av juli presenterade WADA den så kallade Mclarenrapporten för Internationella olympiska kommittén (IOK). Med rapporten som utgångspunkt avsåg WADA att få gehör för att Ryssland skulle helt förbjudas att delta i OS i Rio.
Internationella friidrottsförbundet (IAAF) hade redan stängt av alla ryska friidrottare från internationellt tävlande och därmed även från OS. Skälet var WADA:s anklagelser om systematisk rysk statlig dopning.
IOK avvisade WADA:s krav på total uteslutning av alla ryska idrottare från de olympiska spelen och erbjöd en kompromiss. De förbjöd tidigare dopingfällda ryska idrottare att delta och lämnade över till de internationella idrottsförbunden att avgöra vilka som skulle få delta i tävlingarna.
Detta medförde kraftiga reaktioner från WADA som uttalade: ”WADA är besviken över att IOK inte följt WADA:s rekommendation, baserat på utfallet av Mclarenundersökningen (Craig Reedie ordf. WADA)” samt vidare att ”Mclarenrapporten avslöjade, bortom rimligt tvivel, ett statligt drivet dopningsprogram i Ryssland, som allvarligt underminerat principerna för ren idrott.”
Detta var en tydlig markering från IOK att man inte delade WADA:s uppfattning om att Mclarenrapporten levde upp till påståendena om den ryska systematiska statliga dopningen. Hade IOK tolkat innehållet på samma sätt som antidopningsbyrån, så hade naturligtvis utfallet blivit total uteslutning av rysk idrott under de olympiska spelen. Istället gavs de olika internationella förbunden i uppdrag att lämna in listor på de personer som fanns misstänkliggjorda i Mclarenrapporten, men som förbunden kunde godkänna för deltagande i tävlingarna.
När förbunden redovisat de som godkänts för tävlande och tagit bort de som ansågs tveksamma, lämnades detta till IOK. Överraskande kom dock nya besked från IOK, där de meddelade att de skulle ta in alla listor och redogörelser och därefter meddela sitt beslut om helheten. Detta gjorde att ytterligare namn som tagits bort av de internationella förbunden av IOK fick delta och den ryska truppen utvidgades till 280 namn. Detta bekräftar det tvivel som uppenbart växt fram hos IOK under processen och de beslöt att säkerställa rättssäkerheten i möjligaste mån. Thomas Bach sa vid en presskonferens att han ville kunna se idrottsmännen i ögonen och därför vidtog man dessa åtgärder.
Därmed antogs processen vara klar och de ryska instanserna förklarade sig nöjda med den precisering som skett och att det var ett steg i rätt riktning. Då kom besked från CAN (internationella skiljdomsnämnden). Två ledande ryska simmare hade begärt prövning av beslutet att de ryska idrottare som har haft en fällande dom sedan tidigare (gällde bara de ryska idrottarna) skulle uteslutas från spelen.
Skiljedomsnämnden slog då fast en av de mest grundläggande juridiska principerna, oavsett sammanhang, att ingen kan dömas två gånger för samma brott. De ryska simmarna skulle omedelbart få tillträde och få utöva sin idrott som alla andra. Detta har nu landat i IOK:s knä. Återstår att se hur de hanterar det, men det mesta pekar på att de ryska simmarna snart står på startpallen. Bland annat regerade världsmästarinnan Jerofima.
Thomas Bach har redovisat sin slutsats av dessa händelser ”Den senaste tidens utveckling att vi behöver en fullständig översyn av WADA:s antidopningssystem. Det kräver en tydlig ansvarsfördelning, mer öppenhet, mer oberoende och harmonisering”.
En favorit i repris. I den här kan man byta ut Putin emot ryska OS-laget och Obama mot WADA.
Anders P!
WADA är på väg att falla på eget grepp. Deras arbete styrs alltmer utifrån dess politiska agenda. Brytspets i Natos och EU:s att vrida tillbaka klockan och få igång ett nytt kallt krig.
Sorgligt för idrottsrörelser världen över, men ingen kommer undan de drivkrafter som försöker svartmåla och krigshetsa för att skapa hotbilden av det aggressiva och krigssökande Ryssland.
De centrala och dominerande krafterna i WADA har sina rötter i den amerikanska antidopningsbyrån USADA och i Kanada med advokater från Kanada tillhörande Mclarengänget.
WADA anklagas dessutom för undermåliga tester gällande bloddopning och andra substanser. Rättssäkerheten vid hanterandet och genomförandet har mycket hårt kritiserats av ledande vetenskapspersoner inom laborativ medicin och biomolekylär kemi.
Det finns en hel del exempel på oskyldigt dömda som utsatts för rena justitiemord och där det trots bevis på detta ändå inte blivit någon ändring av domar från idrottens instanser som WADA och CAS.
En öppen, gratis föreläsning för allmänheten jag höll om doping:
(Open access, inget krav på registrering, olika alternativ
beroende på hur snabb uppkoppling man har.)
Mats L!
Tack för en strålande föreläsning! Med gedigen kunskap i de vetenskapliga metoderna och med ett starkt rättspatos. Förstår din glädje över den friande domen för Mikkelsen och din avgörande insats.
Föreläsning bekräftar det jag själv läst in mig på under senare tid, om ett stelbent och låst regelverk från WADA, ungefär som på en bilverkstad där man bara bockar av i manualen. En manual som ibland innehåller direkt felaktiga utgångspunkter eller inte tidigare kända fakta som att av egenproducerade substanser kan ge högre värden vid test än exogent tillförda sådana d v s från dopning.
Komplikationen med den extrema mätningsförmågan i de tester som görs visar på hur viktigt det är med den analytiska kompetensen hos laboratorierna. Det finns ju i min värld som lärare kolleger som jag anser helt inkompetenta och till skada för verksamheten, samma sak i ett dopinglaboratorium och det kan ge förödande konsekvenser.
Den norska tidningen Dagbladet har i samarbete med GP publicerat ”skammens lista” som innehåller namn och nation på det idrottsutövare som deltar i OS i Rio och tidigare har en fällande dom för dopningsbrott.
Land och antal fällda som deltar (i friidrott)
Turkiet 5
USA 3
Ukraina 3
Vitryssland 3
Jamaica 3
Det namn som väcker mest uppmärksamhet är sprintern Justin Gatlin. Han fälldes redan 2001 för användandet av substansen amfetamin och stängdes av i två år. Domen ändrades till sex månader då det visade sig att han hade receptbelagd medicin för sin funktionsproblematik ADD.
Redan 2006 fälldes han för att ha använt exogent testosteron och fick fyra års avstängning. Inledningsvis förnekade han allt men insåg sedan att det var kontraproduktivt och jobbade aktivt med ungdomar i syfte att sprida budskapet om vikten av avståndstagande från dopning. Ha har under de senaste åren tagit ett flertal medaljer i internationella mästerskap men ifrågasätts mellan skål och vägg.
Den ryska simmerskan Jerofima som i sista stund fick CAS godkännande att delta i olympiska spelen mobbades häromdagen när hon tillsammans med två amerikanskor tog del av medaljskörden. De vägrade att sitta bredvid henne eller skaka hand vid medaljutdelningen eller att tala med henne.
Även legenden Mark Phelps gick in och kränkte Jerofima med diverse uttalanden som att det enda hon kunde bra vara att ”kissa”.
Detta är onekligen intressant och att Mark Phelps 2009 egentligen skulle ha fällts för brott mot antidopningsreglerna, efter att ha intagit en förbjuden substans. Men det ärendet myglades bort. Han rökte på!
Den 1 februari 2009 i Expressen med bilder kunde hela världen beskåda den legendariske mångfaldige guldmedaljören röka cannabis i pipa från en balkong.
Det blev en kort avstängning genom amerikanska simförbundet och de yttrade sig ”detta är inte en situation där det brutits mot några antidopningsregler, men vi beslutade att skicka ett starkt budskap till Michael att han gör så många människor besvikna, särskilt alla barn som ser upp till honom som förebild och hjälte”.
Denna handläggning är strid med WADA:s regler och han skulle naturligtvis anmälts för dopningsbrott då cannabis är med på den förbjudna listen, samt att urinprov eller blodtest gjordes. Cannabis är inte prestationshöjande men är med på listan och då ska anklagelsen utredas och idrottaren testas. Då frekvent rökning av cannabis ger utslag under lång tid så hade sannolikheten vid ett snabbt agerande varit stor att Phelps testat positivt och därmed stängts av.
Detta är ett av många exempel på bristen av likhet inför lagen och rättssäkerhet. Jämför med kollektiv bestraffning av alla existerande ryska friidrottare, även aldrig fällda utövare.
I delstaten där händelsen ägde rum hade en anmälan och utredning även resulterat i ett åtal för narkotikabrott. Även i Sverige hade ett liknande fall förutom fällande dom för dopningsbrott även medfört fällande dom för ringa narkotikabrott (enskilt bruk är straffbelagt).